Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

Dra åt skogen!

Har ni varit på kosläpp någon gång? I så fall har ni en vag uppfattning hur jag kunde uppfattas igår. I dessa stunder förvandlas även annars lugna och tämligen värdiga ko-madamer till ystra kalvar.

Min variant består i en stor tung herre uppvisandes en viss korpulens som cyklar för allt vad tygen håller mellan stock och sten. Ett humleformat yrväder mitt i spenaten. Här och var fanns nämligen illgröna fläckar där något snabbväxande gräs hade hunnit före resten av utvecklingen som fortfarande innehåller mycket brunt.

Dagens redskap. Dämpartryckskoll var den enda förberedelsen utöver luft i däcken
Dagens redskap. Dämpartryckskoll var den enda förberedelsen utöver luft i däcken

Sent skall syndaren vakna men roligt hade han! Det var årets första riktiga Mtb-tur och det i kortbyxor. Den underbara känslan av att känna vinden mot benen….utan att frysa. Valet av skogen som arena kom sig egentligen av att det var tämligen blåsigt och att bakdäcket på landsvägscykeln är blankt. Sen var jag modig. Vagt hade jag för mig att cykeln var i ordning så den enda uppmärksamheten den fick var luft i däcken och en koll av dämpartrycket. Minnet svek mig inte och chansningen gick hem.

to be continued...där borta i brynet!

Det blev två timmars koncentrerad livsglädje. En övning i hur man fyller på själsliga batterier genom att tömma de fysiska. Underlaget blev blandat men i huvudsak stig, en bit grusväg, en smula banvall, lite asfalt och skogsväg. Själva cyklingen kändes ovanligt bra utan orsak alls. Jag är vare sig i form eller lätt. Ändå kändes tekniken och själva “flowet” över rot och grop över förväntan. INTE snabbt men rätt.

Det som klättrat upp måste komma ned. Så även i Småland
Det som klättrat upp måste komma ned. Så även i Småland

Eftersom jag kan började jag med vägarna runt husknuten. Kollade om några stigar jag gillar låg kvar. Ett par av dem skall snart offras på biltrafikens altare. Sen begav jag mig längre bort. Hittade till och med en för mig ny stig i trakterna av Gårdsby. Sånt livar alltid upp tillvaron.

Annons
Vart tog vägen vägen?
Vart tog vägen vägen?

På vägen hem – konstraster. Från skog och lugn till områden för Noveau Riche. De som huserar i en Svensk version av suburbia i sina designlådor i vitt eller grått. Invånarna där har sådan extrem längtan efter att vara unika att alla hem ser ut att vara stöpta i samma formar. Med hörn, kanter och stora fönster. Genom dem kan man kika in och leka designbingo. PH5 ovanför köksbordet, Stelton på bänken, omodernt citat på väggen – BINGO! Allt kompletterat med en sterilträdgård, förlåt STENträdgård skulle det vara. De där japaninspirerade stenhögarna utan japansk harmoni alls.

Mitt i allt cyklar jag i min egen värld. Snart på barrmatta igen. Bruset i mitt huvud och under däcken tystnar och ersätts av vinden som leker tafatt mellan granstammarna.

Mobilis in mobili? Nej, snarare rörlig i det orörliga.

/ J – humla in action

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.