Bortom XC, i elegant förpackning

Vår femte och sista cykel är en dyrare och lite lyxigare utrustad hoj än de föregående, genom finversionen av schweiziska BMC:s nya Agonist. Därmed höjer vi givetvis kraven på att cykeln ska flyga fram i spåret för att vi ska vara nöjda.  

Glädjande nog behövde vi bara komma tio meter in på första stigen för att förstå att de extra slantarna hade landat någonstans där det gjorde skillnad, och att de också hade landat på en cykel med en hel del väldigt tilltalande moderna drag. Med sina 110 mm extremt högkvalitativ dämpning fram och bak och ganska progressiva geometri, så är den en slags modern blandning av en XC-racer och en stigcykel. Det i sig är något som vi verkligen går i gång på just nu, som ligger väldigt mycket i tiden när XC blir tuffare, och fler och fler letar sig mot mer ­utmanande terräng. Om man bor i ­Agonistens hemland kan man förslagsvis snabbt och lätt klättra uppför en rejäl alpsluttning, utan att tappa mot en klassisk XC-hoj, och sedan kan man njuta av en cykel som är klart mer kapabel än densamma när man kastar sig utför och kör ner igen.

Snabbt och bekvämt
Det här funkar riktigt fint även om vi inte har några Alper här hemma, för cykeln gör sig extremt bra när man gasar genom svensk sjumilaskog längs knöliga och brötiga stigar, med hög fart, liten ansträngning, och fin komfort på samma gång. Dessutom tycker vi att BMC som vanligt har fått till geometrin på ett väldigt fint sätt, med lite kortare ­styrstam, hyfsat flack front, ganska lång reach, och överlag en riktigt fin blandning mellan att vara väldigt smidig och ändå ganska trygg.

 

”Cykeln gör sig extremt bra när man gasar genom svensk sjumilaskog längs knöliga och brötiga stigar, med hög fart, liten ansträngning, och fin komfort på samma gång.”

 

Tryggheten kanske också delvis förstärks av att cykeln har så bra dämpare, i synnerhet när det gäller att vara följsamma och fina genom lite mindre stök, då man utan en blinkning bara sitter kvar i sadeln och matar på. BMC har också medvetet designat det ­ganska avancerade länkaget för att det ska vara känsligare än på XC-racern Fourstroke, vilket då alltså innebär att man offrar lite av tramp­effektiviteten när man ställer sig upp och mosar. Ändå är cykeln hyfsat bra även i detta avseendet, speciellt eftersom man har ett så väldigt bra lockoutreglage i tre steg som är mycket smidigt att använda på ett flitigt sätt, även i pressade situationer. Om vi ska klaga på något vad gäller ­dämperiet så är det att vi hade svårt att utnyttja hela slag­längden där bak med en normal ­sag-inställning, för det kändes som att det verkligen krävdes väldig hårdkörning för att komma riktigt djupt ner i slaget.

Underhållsminimering
När man bara står bredvid cykeln och betraktar den känns det väldigt påtagligt att BMC verkligen har ägnat möda åt att integrera saker på ett prydligt och praktiskt sätt. Det tydligaste exemplet är såklart att den nedre länken sitter ”i” ramen under en flärp, så att lera och väta inte ska förstöra lagren snabbare än nödvändigt. Det är också minimalt med vajerhölje som sticker ut, både sig väg till bakdämparen och till bakväxeln, eftersom den interna vajerdragningen är tagen ett steg längre än på någon annan heldämpad cykel vi har i minnet. Dessutom får man en nätt och fin integrerad kedjestyrare, och en allmän känsla av att ”Här har konstruktörerna tänkt hela varvet”.

Ädla grejer
Komponenterna på denna lite dyrare cykel funkar givetvis klanderfritt, och XX1 Eagle funkar perfekt med en aningen förhöjd känsla i alla situationer. En annan trevlig bekantskap tyckte vi var däcken från Vittoria som vi inte ser så ofta från fabrik, men de övertygade verkligen på oss med både grepp och rull. De sitter monterade på riktigt fina hjul från DT Swiss, vilka känns klockrena på denna cykeln genom att vara både pålitliga, breda, tuffa och tävlingsmässiga.

Om vi ska hitta negativa saker med cykeln så är en sak vi tänker på att den inte känns superlätt med tanke på priset, eftersom den väger samma som Treken och ­marginellt mindre än Headen trots att dessa är mycket billigare. Dock ska sägas att det finns gott om cyklar i samma prisklass som har en likande vikt, så det är egentligen inga ­konstigheter. Överlag känns faktiskt Agonist som en suverän cykel att ha om man varken vill begränsa sig till rent tävlande eller ­frejdigt stigbus med Camelback, utan man vill ha allt i en och samma cykel. Bara man har råd.

 

PLUS
Perfekt geometri för snabb och kvick stigcykling, fin komfort, och imponerande genomarbetad konstruktion.

MINUS
Lite svårt att använda hela slaget bak på ett effektivt sätt, och inte lättast trots premiumpris.

KÖP OM
Du vill ha en modern blandning av XC- och lättare stigcykel, som gör att du kan köra fort och ha roligt under långa snabba dagar på ändlösa stigar.

Pris: ca 70 500 kr