Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Svenska Cycling Plus
LandsvägPrylar

TEST AV LÄTTVIKTARE: CANNONDALE SUPERSIX EVO HI-MOD RED ETAP

Vår andra cykel i detta lättviktstest är lite “billigare”, och har därmed också en mer mänsklig vikt på 6,5 kilo. Kan den ändå hävda sig mot gårdagens fullblods-weightweenie?     

2cannondalea                                          

Amerikanska Cannondale har en lite annorlunda line-up än vad som blivit normen bland andra stora märken de sista åren, eftersom man förlitar sig på en race-hoj på nästan alla tävlingar, istället för att alternera mellan aerohoj och klättrarhoj. Det är alltså en Supersix som Kim Magnusson ska gränsla under året, om det inte vankas tempo eller kullersten. Då är det tur att man har en så oerhört kompetent och mångsidig cykel till hands, eftersom den faktiskt har oförskämt mycket av alla de egenskaper man söker hos en tävlingshoj, oavsett vilka utmaning som väntar. Den är rapp som en pisksnärt, långt mer komfortabel än vi kunde anat, smidig men planterad på vägen, och dessutom har den faktiskt också subtila små aero-former som ska göra den aningen halare än en klassisk racercykel.

UCI-OPTIMERAD

2cannondale2a
Hjul och däck är en välmatchad garant för både fart och komfort.

Supersix-ramen har en angiven vikt som är aningens högre än de två konkurrenterna i detta grupptestet (777 g), men det är fortfarande en helt galet lätt ram, och de totala 6,5 kilona bör göra att man ramlar in precis på UCI-vikten med pedaler, flaskställ och liknande tillbehör. Eftersom man också har växelgrupp som är top of the line, däck av allra yppersta klass, och semi-aerohjul i kolfiber, så är man ju faktiskt redo att vinna vilken cykeltävling som helst i den internationella WorldTour-kalendern. Eller rättare sagt, man har en cykel som är det. Utifrån det tycker vi faktiskt inte att 72 tusen känns så himla avskräckande, med tanke på att det ändå är en premiumtillverkare vi talar om.

2cannondale1a
Det känns rent och fint kring styre och styrhuvud med trådlösa växlar.

I förhållande till konkurrenterna i detta grupptestet kan Supersix mäta sig lite bättre med Canyon än Trek (som vi spanar in inom kort), när det gäller rapphet och oförskämd pigghet. Man stampar till på pedalen, och då råder det ingen tvekan om var kraften landade någonstans, utan ett par snabba tramptag skickar iväg ekipaget med en väldig bestämdhet. Samtidigt har cykeln en imponerande komfort, vilket delvis bör bero på den listiga supersmala Save-sadelstolpen som bara är 25,4 mm bred, och ännu tunnare där den smalnar av på riktigt. En annan förklaring bakom komforten är nog Vittoria Corsa G+-däcken i 25 mm-utförande (26,5 verklig bredd), vilka är så följsamma att det är som att smyga omkring i mockasiner på vägen. De verkar också ha ett väldigt imponerande grepp, för man riktigt hör hur de klistrar sig fast i vägbanan genom kurvorna. Komforten hos Treken som vi snart ska titta på känns dock ännu ett snäpp vassare, tack vare de mäktiga däcken som den är bestyckad med, men själva ramen uppfattar vi som lite mer komfortabel på Supersix.

Köregenskaperna hos Supersix skvallrar om en äkta tävlingscykel, och man kan kasta sig genom serier av tvära kurvor med fullständig kontroll, samtidigt som man gärna kan gräva i ryggfickorna med båda händerna oavsett vilken rishög till väg som ska passeras. En stor tumme upp på denna punkten alltså, även om sittställningen med originalutrustningen kan kännas en aning oproportionerlig. Kombinationen av reglage, styre och styrstam på bara 100 mm gör nämligen att den känns lite kort, trots att själva ramen inte alls är det. Så trots att vi inte normalt sett sitter extremt utsträckt kändes 110 eller 120 mm styrstam klart mer förenligt med cykeln tävlingsinspirerande karaktär.

FÄRDIG

2cannondale3a
Den smala sadelstolpen på 25,4 mm är lånad från Cannondales komfortracer, och det känns som att den funkar som den ska.

Man får ha oerhört höga krav om man ska hitta något att uppgradera på en cykel som denna, även om de egna Hollowgram SL-hjulen inte är några Enve eller Zipp när det gäller teknologi. De har dock en fin semiaerodynamisk profil på 35/25 mm, en vikt på under 1500 gram, och en mycket bättre bromsyta än vad som var fallet på Lightweight-hjulen hon Canyon. Det är fortfarande inte alu-hjul när det gäller bromsverkan i blöta, men ändå bra i jämförelse med många konkurrenter i mellansegmentet av kolfiberhjul.

Annons

När det gäller de övriga komponenterna är det naturligtvis suverän funktion, och på en cykel som Supersix, vilken inte har intern vajerdragning för växelvajrarna, så blir eTap-gruppens frånvaro av sladdar extra härlig. Växlingarna är såklart ögonblickliga, och med en väldigt lätt och distinkt känsla som är lätt att vänja sig vid. Det enda vi hade lite svårt med var att vänja huvudet vid att använda vänster reglage för att lägga i en lättare växel, och höger för en tyngre, men det är givetvis en vanesak.

 

PLUS

Fantastiskt fina köregenskaper, med suverän rapphet, riktigt fin komfort, och ett uppträdande som ber en att köra fortare och fortare genom kurvorna.

MINUS

Kort cock-pit men annars har vi inte mycket att klaga på, även om bromsverkan såklart står sig kort om man jämför cykeln med Treken.

KÖP OM

Du vill ha en riktig fullblodsracer som ändå har en bred repetoar, med trådlösa växlar som russinet i kakan.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons
Read previous post:
TEST AV LÄTTVIKTARE: CANYON ULTIMATE CF EVO 10.0 SL

Close