Om vi ska försöka oss på någon typ av fallande sortering efter hur feta de är så är det lite oavgjort mellan Lapierren och Treken men vi går nog på Lapierren då den är försedd med en höj- och sänkbar sadelstolpe. Här har vi en mer vågad och färgglad färgsättning som verkligen syns och sticker ut. Ramen har väldigt mjuka former och svetsfogarna är jämna och fina. En kul detalj är svingen som ser extremt fet ut, speciellt kring infästningen av bakhjulet. Ramen är rätt liten, faktum är att vi var tvungna att leta upp någon typ av dekal som visade att det faktiskt var en medium. Vajrar för växlar och slangar till bromsar ligger öppet på ramen men vajerhöljet till sadelstolpen träs genom diagonalröret för att sedan komma ut strax ovanför vevlagret och gå vidare in i sadelröret. Hålet där höljet till sadelstolpen kommer ut ur diagonalröret sitter precis mellan skruvarna för flaskstället. Skruvar man på ett flaskställ hamnar höljet oundvikligen i kläm vilket påverkar sadelstolpens funktion. Hade man inte kunnat placera det 15 mm åt sidan? Om man drar bultarna till flaskstället lite mindre än lagom funkar stolpen och flaskan sitter förhoppningsvis kvar, den satt kvar under testet i alla fall!
Ska man kika på komponenterna så har man även här blandat lite, växelreglagen är Shimano SLX, bakväxeln är en XT, bromsarna likaså. Framväxeln däremot är inte Shimano utan den står det SRAM X7 på, vevpartiet är också hämtat från en annan tillverkare, Raceface. En rejäl blandning som fungerar super. Det är inte helt ovanligt att man blandar reglage och växelförare från olika tillverkare, det gäller att plocka russinen ur kakan! Egentligen finns det inte mycket att säga om komponenterna, de gör sitt jobb utan något krångel, precis vad man önskar av sina växlar. Bromsarna tar bra och inte heller här krävs mer än ett finger på bromshandtagen.
Nobby Nic-däcken erbjuder en hel del fäste. De är inte riktigt så tåliga i sidoväggarna som andra däck, å andra sidan väger de inte lika mycket. Det här är den lättaste av helaberget-cyklarna i testet. Det i kombination med dämpare som låser effektivt så går den här faktiskt bra att använda till mer än bara ren och skär enduro eller utförsåkning. Det är en lite snällare all-mountaincykel där man fortfarande har gott om slaglängd när terrängen kräver detta. Med den här hojen tar man sig fram även på asfalt utan att bli helt slutkörd.
När man kör den i hård terräng känns den förhållandevis rapp och följsam. Vill man köra lite enklare stigar med inslag av bröt klarar man sig gott och väl med gaffel och dämpare ställda på Trailläget. Vi fick laborera en del med inställningarna på dämparna, men när vi ställt upp returen på bakdämparen lite grand så fick vi den att gå riktigt fint. Med en långsammare retur blev den aningen svår att få med sig över stök då den niger en hel del när man vill trycka ifrån. Gaffelvinkeln är flack vilket tillsammans med ett brett styre och en kort stam gör att man har god kontroll även genom stökig terräng. Med låg vikt blir det enklare att placera cykeln där man vill plus att det svarar lite bättre när man behöver generera mer fart.
Vi skulle säga att det här är en cykel som vänder sig till en väldigt bred publik. Du kan ha kul med den både utför och på enklare stig samtidigt som den inte är alltför tungcyklad på grus- och asfaltsvägar. Den är fortfarande lite i största laget när det kommer till fjädringsväg och vikt för att vara snabb i cross country eller långlopp. Sannolikt skulle man kunna vara tokigt snabb på de riktigt tekniska partierna men tyvärr är de tillfällena rätt så lätträknade.
Testen är en del av en test av 5 stycken fulldämpade 27,5″-cyklar som publicerades i Allt Om MTB 3:2015. Läs hela testen på webben.
Testredaktör och foto: Jesper “Jeppman” Andersson.