I måndags var det öppet spår som jag skrivit om tidigare. Vi lämnade Eksjö i två minibussar och åkte mot Älvdalens skjutfältsläger på söndagen. Efter ett minibusshaveri med efterföljande byte till två personbilar i Örebro kom vi fram på kvällen. Vallade, åt, fixade med de sista grejerna och funderade på vad vi egentligen skulle klä på oss. Det lutade åt -25 vid starten och det är ju ingen temperatur en smålänning åker längdskidor i till vardags. Klockorna ställdes på 0300, sov några timmar, åt frukost och lagom till att vi skulle åka till starten i Berga by vägrade den andra minibussen att starta. Som väl var fanns det andra fordon som vi kunde lasta över i. Inte heller de småländska minbussarna verkade gilla kylan. termometern utanför matsalen visade -27 grader och längs vägen till Sälen sjönk den bitvis till -30. Det skulle bli en kärv dag.
I Berga by var det runt -27 när vi placerade ut skidor och lämnade in väskor. Vi värmde oss i mässtältet och jag stoppade i värmekuddar i pjäxorna innan vi gick ut i kylan igen. Jag hade valt följande kläder:
Kalsonger: Craft Gunde med vindtyg
Långkalsonger: Aclima WoolNet 3/4
Långkalsonger: Craft Warm
Underställströja: Aclima WoolNet kort ärm
Underställströja: Craft Warm
Tävlingsdress: Trimtex
Strumpor: Tunn liner och Bortom Ullstrumpa
Pjäxor: Salomon med Salomon överdrag
Handskar: Hestra femfinger och Lill-Sport överdrag
Balaclava: Outdoor Research
Mössa: Trimtex
Det kändes ok när jag började klä av överdragen och värma upp tills Joel kom och sa att jag var vit om nästippen och jag svarade att det var han också. Vi försökte värma upp näsorna och jag ångrade att jag inte skaffat sån där färgglad tejp skidåkare använder på näsa och kindben när det är kallt. Alltid lär man sig något. Det andra man kunde haft hade ju varit en andningsmask typ Artrim för att undvika att dra ner iskall luft i lungorna under ansträngning. Nu gick det i princip inte att ta djupa andetag utan att jag började hosta.
Starten gick och jag fick snabbt upp värmen i första backen och förutom ansiktet kändes det ok. Värmen som genererats i första backen försvann direkt i första lilla utförsbacken och det var brutalt kallt i fartställning. Jag försökte skydda ansiktet med händerna när det gick nerför och rörde på ansiktet för att försöka känna efter om jag blev stel. På de inledande vätskekontrollerna bad jag personalen kolla så att jag inte var vit igen i ansiktet och det verkade som att jag klarade mig hyggligt. Det kändes ju inte direkt värt att förfrysa sig för ett motionslopps skull. Det ryktades om ner mot -33 på de kallaste platserna så tyvärr tog jag inga bilder trots att det var helt magiskt vackert i soluppgången uppe på myrarna med all snö och de fina spåren.
Föret var minst sagt trögt och man fick inget gratis. Jag har aldrig tidigare diagonalat så mycket på mina tidigare lopp. Jag kände mig ändå ganska pigg trots lite för få mil och halvvägs i Evertsberg kändes det fortsatt bra. Sedan kom släggan och den kom ganska hårt. Med drygt 3 mil kvar blev det rejält motigt. Jag hade nog ätit för lite, kylan tar mängder av energi och dessutom för dåligt skidtränad så blev det en tung avslutning. Jag tappade teknik, fart, placeringar och humöret när loppet övergick i en kamp. Nu var det bra mycket varmare och jag hade ingen oro för förfrysning längre. Efter 6:31 asade jag mig över mållinjen i Mora, bra sliten och glad över att det trots allt gick att genomföra. De flesta verkade haft problem i kylan och flera hade kylskador på fingrar, tår eller i ansiktet. Tveksamt om man ska köra när det är så här kallt. Luftrören tog nog en del stryk för det har hostats en hel del sedan målgång. Jag är även lite öm om nästippen och tappar lite skinn på näsa och kindben så helt obemärkt gick det inte förbi.
Nu återstår att se hur kallt det blir på söndag då tanken är att cykla 200km. Blir det för hårt väder är jag tveksam om det blir start för min del.
Bjuder på en liten film med mest Volvoreklam men det är jag i svart/gult med is i hela ansiktet.
Nu får gärna våren komma med en rasande fart.
