Västerås Triathlon 2015 – revansch!

19 Jul 2015

Efter förra helgens nederlag på Xterra terrängtriathlon var jag grymt sugen på att få en ny chans och anmälde mig till Västerås triathlon. Jag funderade ett tag på om jag skulle välja sprint eller olympisk distans, men beslutade mig till sist för att köra den kortare sprintdistansen med 750 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning, framförallt för att simsträckan på olympisk distans (1500 m) känns så himla lång för mig som inte kan simma så fort.

Vi var på plats i Västerås redan vid lunchtid och jag hade gott om tid att förbereda mina saker i växlingszonen, försöka förstå hur banan gick och framförallt kolla och heja på eliten som gjorde upp om SM-medaljerna i Olympisk distans. Solen strålade och det var varmt men också ganska mycket vind.

När klockan började närma sig starttiden 17.00 promenerade jag bort till simstarten vid hamnen och ålade in i min våtdräkt. Jag hade förhoppningar om att åtminstone få till några meters crawlande då jag tränat en del i sjön hemma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Temperaturen i vattnet var drygt 18 grader så med våtdräkt på var det riktigt varmt och skönt. Starten gick från vattnet och jag placerade mig längst bak i fältet. Så ljöd starttutan och alla började veva med armar och ben. Jag tog det lugnt men märkte till min förvåning att det faktiskt var en del som tog det ännu lugnare än mig som jag fick försöka ta mig förbi, vilket inte är det lättaste i vattnet. Jag kom i vägen för en och annan benspark under vattnet och det kändes lite trångt och stressigt i början innan fältet hade spridits ut. Jag hade svårt att hålla mig tillräckligt lugn för att få till crawltekniken men några kortare bitar blev det iallafall.

Titta, jag crawlar! Eller försöker i alla fall!
Titta, jag crawlar! Eller försöker i alla fall!

Simsträckan fortsatte upp i Svartån. Jag vet inte om det var inbillning men det kändes som att det blev mer och mer motströms ju längre upp i ån vi kom, och jag tyckte det var riktigt segt sista biten. Till sist kom äntligen trappan där man fick kliva upp och springa bort mot växlingsområdet. Åh så skönt att äntligen vara klar med simningen, nu var jag verkligen sugen på att få ge mig ut på cykelsträckan!

Jag försökte ta det lugnt och metodiskt i växlingszonen, ingen idé att stressa för mycket. På med hjälm, glasögon, strumpor, och cykelskor. Nummerlappsbältet på plats med nummerlappen på ryggen och sen kunde jag springa iväg med min racer Ruby bort mot linjen där man får kliva upp på cykeln. Cykelbanan var 4 varv som gick runt målområdet, ut på en lång raksträcka med en vändpunkt efter ca 2 km och så tillbaka mot stan. På vägen ut var det rak motvind så det gick riktigt segt, men det var bara att borra ner huvudet och trycka på allt vad jag kunde. Och till min stora glädje så närmade jag mig den ena cyklisten efter den andra. Efter vändpunkten fick vi istället vinden i ryggen och nu flög vi fram jag och Ruby! I med tyngsta växeln och bara njuta! För varje varv passerade jag fler och fler. Det var så himla roligt och jag cyklade med ett stort leende på läpparna!

När det fjärde varvet var avklarat var jag lite förvirrad och visste inte riktigt var jag skulle svänga av för att komma in i växlingszonen, så jag cyklade och ropade ”var är växlingen!?!” till en massa funktionärer som var snälla och visade att jag skulle fortsätta en bit till på banan. Till sist hittade jag rätt och kunde springa in med cykeln, byta till löpskorna och ge mig ut på den sista sträckan som var 5 km löpning.

Tillbaka efter cyklingen. Funktionärerna håller koll på att man kliver av cykeln innan linjen.
Tillbaka efter cyklingen. Funktionärerna håller koll på att man kliver av cykeln innan linjen.
Cykellycklig!
Cykellycklig!

Löpningen på ett triathlon är aldrig lika rolig som när man tar en löprunda hemma. Benen är så trötta och sega och jag har svårt att hitta något bra tryck i steget. Det känns mest som att jag bara försöker ta mig framåt. Jag var lite orolig att jag skulle bli omsprungen av många som jag passerat på cyklingen, men det var bara ett par stycken som sprang om mig. Jag sprang till och med om några personer trots att jag inte hade någon vidare fart i benen. Det var varmt och jag passade på att ta vattenmuggar och hälla över huvudet när jag passerade vätskekontrollerna.

Ute på löpningen, låtsas att jag är pigg och glad men egentligen var det grymt jobbigt!
Ute på löpningen, låtsas att jag är pigg och glad men egentligen var det grymt jobbigt!

Till sist kom målrakan och jag fick springa in på den blåa mattan under målportalen och fick en medalj runt halsen. Jag var nöjd med loppet, cyklingen var absolut höjdpunkten, löpningen gick helt okej och simningen, tja, den ska jag träna mer på helt enkelt!

Trött och glad efter målgången!
Trött och glad efter målgången!

När jag kom hem kollade jag i resultatlistan och såg att jag hade hamnat på tredje plats i damernas motionsklass! Dessutom med den snabbaste cykeltiden av alla tjejerna, superkul! Tiden blev 1 h och 23 minuter, det ska jag försöka slå nästa gång!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.