Från Cham körde vi österut mot Sölden. Vi körde längs Zürichsjön och sedan en magisk klättring och utförskörning. Efter en 135km lång dag hamnade vi på Spar i Feldkirch. Där gällde mobilladdning, toalettbesök och matinköp. Äntligen ett Euro-land med humana priser. Därefter letade vi tältplats. Även om allemansrätten inte finns här så brukar det aldrig vara något problem med en natt på ett undanskymt ställe… Sent samma kväll då vi lagt oss för länge sen, ser vi att någon lyser med ficklampa på tältet, följt av mummel på tyska. Plötsligt gormar en barsk röst POLIZEI!!! Oklart om det var deras vanliga rutin att leta bland buskar, eller om någon shomme svallrat på oss, men vi fick stanna till morgonen efter i alla fall. Även positiva grejor hände i Feldkirch; nytt tält, då det enkla vi hade givit upp och färg till att måla på vägen med! Vår nya bostad skulle visa sig vara ännu bättre än vi hoppats på, en rymlig etta med kokvrå. Saknade dock toalett och tvättstuga, men man kan inte ha för höga krav då hyran är så låg.
Fortsatt vacker cykling dag två, sedan vände vi söderut mot Sölden by. Seg slakmota hela vägen dit, sen väntade monsterklättringen. 14,5km med ca 12% i snitt. Och att cyklarna var fullt laddade med mat för att överleva på berget gjorde att vi släpade på vars 40-45kg. Sa Calobra, släng dig i väggen, klättring upp till Tiefenbachferner is da shit! Otroligt vackert och coolt att komma högt upp, långt över trädgränsen och upp till snö. 2800 meters höjd, inte en kotte där, coolt! På torsdagen tog vi all färg vi köpt och dönade ner en bit i backen. I strålande sol målade vi en fet Schweizisk flagga med texten; Swiss House Mafia, Elmiger, Schär och Rast. Vi var riktigt nöjda med vårt verk, men natten därefter blev nästan sönmlös då det öste ner och vi trodde målningen var förstörd. Till vår förvåning var den kvar som orörd, det gjorde vår dag. Etappen sedan, mäktigt att stå så högt och först se dem i fjärran, och se dem passera oss. Både Elmiger, Schär och Rast, high-fiveade oss på vägen upp då de såg målningen, de visste om att den fanns och blev glada. Sjuk stämning! Sedan körde vi med BMC laget till deras hotell och snackade lite med dem, och citerar Greg Van Avermaet “You are fucking heroes ✌️”. Han verkade för övrigt vara riktigt trevlig. Senare samma kväll bjöd Martin Elmiger över oss och vi hängde och snackade i lobbyn, surrealistiskt, men samtidigt som att hänga och prata helt som vanligt. Nu drar vi till Italien.
Ciao!
