VILL HA: Rose X-LITE TEAM 8800 Diskret, men samtidigt extrem race-attityd

Prylar 26 Nov 2016

Pris: 46 148 kr › I den tyska staden Bocholt, inte långt ifrån gränsen till Nederländerna, hittar vi familjeföretaget Rose. Förutom montering av samtliga Rosecyklar och postorderverksamhet finner man här även ”Bike Town”, en butik där man kan klämma och känna på allt ifrån cyklar till ringklockor och kläder. Vi var på genomresa och fick den stora äran att, förutom att spana in deras imponerande verksamhet, också få med oss en riktig raket till cykel att testa. Under några dagar var det vår ädla springare på ett cykeläventyr med bland annat några av Flanderns mest mytomspunna kullerstensavsnitt.

Test-Rose-X-Lite-Team

Redan vid första anblick ser man att det här är en extrem cykel och man känner direkt, jag ”VILL HA”! X-LITE TEAM är deras lättaste och mest extrema cykel och med sin mattsvarta och diskreta ram känns det som någon från Batmans verkstad. Okej, nu ska jag försöka att inte se alltför överraskad ut när jag lyfter hojen. Jag vet att den kommer upplevas som lätt, jag lyfter hojen och skrattar till.

Man slutar aldrig förvånas när något som är så pass stort väger så lite. Med en ramvikt på runt 795 gram och med ytterligare 290 gram för framgaffeln klarar man sexkilossträcket som komplett cykel med god marginal! Vikterna beror såklart en del på vilken ramstorlek man väljer, men oavsett storlek klarar man sig under sex kilo.

Från Roses hemsida kan man gå in och skräddarsy sin hoj precis som man önskar med olika hjul, styren, utväxlingar, ja de flesta önskemålen går att uppnå. Vill du ha en barnstol monterad är det nog ingen omöjlighet! Den cykel som användes under testet var försedd med Sram Red rakt igenom, det vill säga bromsar, vevparti, växelförare, kassett, kedja samt reglage. Det här är en hyfsat lätt grupp om man jämför bland de stora på marknaden. Vill man ha elektroniska växlar ökar vikten en del, kanske kompenseras det av att plånboken blir lite lättare. Vi återkommer om de ekonomiska aspekterna längre fram.

”Den känns väldigt lätt och rapp när man med öppna spjäll ställer sig upp
och trycker på”

Sramgruppen uppskattas av många och under testets gång hade vi aldrig några problem. Det är imponerande att se hur exemplariskt allt lirar trots att cykeln går hårt fram över den grova kullerstenen. Man skulle ju kunna tro att det skulle hoppa lite mellan växlarna någon gång i alla fall, men icke.

På den här cykeln sitter Mavics R-SYS SLR hjul, här får man ett extremt styvt och stadigt kanttrådshjul tillverkat i Mavics egna aluminiumlegering Maxtal där ett komplett par väger in på under 1300 g! En annan spännande detalj är tekniken bakom bromsytan på fälgarna, som de kallar för Exalith 2. Inte bara skall den minska bromssträckan framförallt under blöta förhållanden, det gör också att bromsytan håller sig stiligt grå en längre tid… Det här är något som är svårt att känna av under ett test men vi kan konstatera att det bromsar bra! Det är en viss inkörningstid på den här fälgen och under testets gång skrek de rätt illa till och från.

Styre, styrstam och sadelstolpe är alla tillverkade av Ritchey, sadeln är en Selle italia SLS. På den här satt det ett aerostyre som förutom sina aerodynamiskt fördelaktiga egenskaper även gav ett skönt stöd för händerna i de olika pavésektionerna. Sadeln i kombination med Flexlogicstolpen från Ritchey bidrar också till att öka komforten på den styva cykeln.

LÄS MER Vill ha: Merida Scultura Disc

Halvintegrerad sadelstolpsklämma och mumma för baken! Foto:  Jesper Andersson
Halvintegrerad sadelstolpsklämma och mumma för baken! Foto: Jesper Andersson

Med ett stort leende lyfter vi av cykeln från cykelstället på bilen. Än en gång blir man nästan lite full i skratt av den låga vikten. På dagens schema står det bemästrande av klassiska flamländska pavéklättringar men först lite annat skoj. Cykeln svarar otroligt bra och det är inga konstigheter att sätta igång aluminiumhjulen. Den känns väldigt lätt och rapp när man med öppna spjäll ställer sig upp och trycker på.

En del lätta cyklar kan kännas något ostadiga och nästan nervösa men den här uppför sig väldresserat utan att för den skull bli tråkig, oavsett om man ligger och köttar i bocken eller om man något mer tillbakalagt cyklar med händerna ovanpå styret.

Vi viker av och asfalten börjar bjuda på ett visst motlut, något som knappt märks. Lite längre fram börjar kullerstenen och vi laddar på. Tankarna om att man eventuellt kommer se ut som en cowboy på en rodeoföreställning far genom hjärnbarken. Man spänner sig och gör sig redo som för en grundstötning, men den kommer aldrig. Under accelerationer, inbromsningar och genom kurvor är den styv och stadig likt ett spett och man blir mäkta imponerad när man kommer ut på pavén och inser att det här fungerar ju riktigt bra. Det är klart att det skakar, studsar och slår men inte något som inte är hanterbart.

På den här cykeln sitter det dessutom 23 mm däck – ett par 28 mm och det skulle vara rena drömmen. Det är bara att lägga upp händerna på det platta styret, sitta kvar i sadeln och trampa. Fästet är bra och det går undan uppför. Passerar en känd Muur och är snart uppe vid kyrkan på toppen av Geraardsbergen. Utför märks det att hjulen har en viss inkörningssträcka och det skriker en hel del, praktiskt då några turister hoppar till och söker skydd uppe på trottoaren när vi susar förbi.

Överlag är det här en cykel som imponerar stort, snabb och styv men fortfarande väldigt komfortabel! Vad mer kan man önska sig? Än så länge har vi inte diskuterat den kanske roligaste biten, prislappen. Vad kan 5,7 kg kolfiber och avancerade aluminiumlegeringar tänkas kosta? En, två kanske tre förmögenheter? I de flesta fall räcker inte det. Här kommer man undan med lite drygt 46 000 kronor!

Om man föredrar trådlöst framför vajer så kan man slå till på en med Srams elektroniska eTap grupp för smått otroligt låga 55 500 kr! En mer prisvärd landsvägscykel blir svårt att hitta och vi känner verkligen att det här är något vi VILL HA!

Med hälften så många hjul i backen borde det väl gå dubbelt så lätt uppför? Foto: Anton Persson
Med hälften så många hjul i backen borde det väl gå dubbelt så lätt uppför? Foto: Anton Persson

Artikeln publicerades ursprungligen i Svenska Cycling Plus 5-2015

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.