Skydda knäna vi har testat fyra olika knäskydd

Prylar 29 Jun

De flesta kan nog vara hyfsat överens om att bortsett från händerna är det oftast knäna som utgör landställ i de flesta vurpor. Det är egentligen bara undersöka knäna på vilken ”rutinerad” cyklist som helst så ser man att de fått smaka på en hel del. Vi har kikat lite närmare på fyra olika knäskydd, hur dessa är uppbyggda och vilken typ av ­cykling de kan tänkas vara lämpliga för, allt för att du ska kunna känna dig något tryggare på dina lustfyllda turer över stock och sten.

 

Intro

 

Av rätt så uppenbara skäl har vi inte testat att köra full fart rakt in i stenar, träd eller att göra en dubbel bakåtvolt för att sedan landa rakt på knäna i vårt testande av skydden. Vi har istället riktat in oss på att kolla vad de har för olika egenskaper i form av konstruktion, vikt, hur smidiga de är att få på sig, hur komfortabla de är och så vidare. Det är klart att en detalj som den upplevda komforten kan bero på hur olika vi ser ut och vad som sitter bra på en person kan såklart skava för en annan, men vi hoppas kunna presentera en del fakta som ändå kan vara till hjälp när det är dags att slå till på ett par skydd.

Att ha skydd på sig måste vara skönt, enkelt och krångelfritt. Har man skydd som hela tiden åker ner, skaver eller är extremt komplicerade att få på och av sig så blir det lätt hänt att de ligger kvar hemma. Det bästa vore såklart om skydden satt så pass bra att man inte märker av dem under tiden man cyklar. Knäskydd är konstruerade på lite olika sätt och efter olika principer. En del är tunna, mjuka och väldigt smidiga samtidigt som andra är lite tjockare och hårdare men skyddar då också lite mer. Vilka skydd man bör välja är såklart inte helt lätt. Önskar man bara ett skydd då man far fram på stigar med sin cross-countrycykel eller vill man känna sig säker när man dundrar nedför över rotmattor på en downhillcykel? Kravet på komfort blir också lite annorlunda om man som på en downhillcykel kanske trampar max några minuter effektiv tid per åk eller om man som på en XC-cykel får trampa mest hela tiden. Vi har utelämnat de allra grövsta skydden i det här testet och har istället kikat närmare på fyra skydd som kanske bäst lämpar sig för trail- och all mountain-cyklisten.

Det finns skydd där man har en hårdplast utåt med en mjukare plastblandning på insidan. De ger ett suveränt skydd men kan istället bli något klumpiga och osmidiga, inte sällan används denna typ av skydd av downhillcyklister. Något som blivit alltmer vanligt är skydd med visko-elastiska plaster. De känns förhållandevis mjuka när man klämmer på dem och blir dessutom smidigare och rörligare när de blir varma. Tanken är sedan att de ska hårdna under slag och att de dessutom ska kunna göra detta om och om igen. De har kanske inte fullt lika bra skydd som ett med hårdplastprincipen men är istället betydligt smidigare.

 

Poc

JAN_6872_JesperAnderssonPhotography_1

 

POC har ett brett utbud av produkter och skydd med allt ifrån fullfacehjälmar och glasögon till ryggskydd och knäskydd.

De har ett flertal modeller sorterade lite efter hur pass mycket skydd man behöver, deras kraftigaste knäskydd lämpar sig för downhill och den modell vi testat har mindre skydd och lämpar sig därför bättre för enduro/all mountaincykling.

Med sina 378 gram är det testets tyngsta skydd men också det som täcker mest av knät. Den skyddande VPD-plattan mäter 25×16 centimeter och går till och med upp en bit ovanför själva knäskålen. VPD står för Visco-elastic polymer dough och är POCs benämning på deras visko-­elastiska plast som de använder i många av sina skydd. En plast som hårdnar vid slag samt ska ge samma skydd om och om igen. Skyddet är skönt skuret och sitter väldigt bra över knät, det upplevs som mjukt och det är enkelt att böja på knäna och de märks inte av särskilt mycket. Själva plastskyddet är insytt i skydden och går således inte att ta ur när man vill tvätta skydden. Det hela hålls på plats dels med ett 30 mm brett kardborreband som går genom en kanal i knävecket för att inte fara omkring, dels av paneler med ett silikonliknande material inuti på framsidan så att det inte ska glida ner. Textilen som ligger i knävecket är hyfsat tjock och dessutom i två lager. Tyget på framsidan där den diskreta POC-loggan sitter är förstärkt och lite tjockare och ger intrycket av att klara en hel del våldsamt gosande med gruset i bikeparken.

Poc2

 

 

Sweet

JAN_6868_JesperAnderssonPhotography_1

 

Liksom POC-skydden använder sig dessa av ett skydd tillverkat av ett visko-elastiskt material. Det är något hårdare och segare att böja än de som sitter i de övriga skydden.

En stor fördel är att det är väldigt enkelt att plocka ur de hårda delarna ur skydden och således smidigt när man vill tvätta dem.

Med sina 335 g per par väger de exakt lika mycket som Scott-skydden, men dessa ger ändå känslan av att erbjuda ett bättre skydd, särskilt om man slår i mot hårda prylar så som stenar och rötter. Även om de ger intrycket av att skydda bättre mot hårdare slag är området de skyddar det minsta bland de testade med sina 20 cm på höjden och 13 på bredden. Det gör att de framförallt skyddar knäna rakt framifrån där risken för skada visserligen är som störst, men det är ändå skönt om de kan skydda lite runt knät och in mot cykeln ifall att man slår i denna under en krasch. Visserligen är det mesta av textilen något tjockare med en tunn vaddering som kan skydda en del, i knävecket är det bara ett tunt och luftigt lager tyg i stretchmaterial.

Textilen över knät med den stora Sweet Protection-loggan är kraftig och ser ut att vara förstärkt nog för att klara ett flertal grundstötningar. De håller sig på plats dels med hjälp av ett greppande, silikonliknande material varvet runt i överkant samt i knävecket nedtill men också med hjälp av ett 38 mm brett kardborreband i stretch som fördelar trycket jämt och bra över lårets nederdel. Kardborrebandet går genom en ögla baktill och håller sig på plats under tiden man cyklar. Som alltid med kardborreband finns risken att de kan skava i knävecken, något som såklart kan variera från person till person.

Sweet2

 

 

Scott

JAN_6873_JesperAnderssonPhotography_1

 

Konstigt nog så upplevs dessa skydd lättare än de från Sweet Protection, även om de med sina 335 gram väger exakt lika mycket!

Kanske lurar man sig på vikten då de är mycket mjukare och rörligare. Scott Soldier 2 är som sagt väldigt smidiga och upplevs som extremt följsamma över knät. Den skyddande plastdelen som är insydd i skyddet mäter ungefär 22 centimeter på höjden och 17 på bredden där den är som bredast. All textil är tunn och välventilerad vilket gör att det inte tar särskilt lång tid att få de torra efter att man handtvättat dem. Den skyddande innerdelen med Scotts teknik, ’D3O’, som ska hårdna vid stötar och slag är dessutom ventilerad till viss del vilket hjälper till att motverka kokande knän.

De har inga kardborreband utan håller sig på plats med hjälp av resår upp- och nedtill samt att man i överkant har en 10 mm bred silikonrand in mot benet. De sitter där de ska samtidigt som de inte är svåra att få av sig. Det är viktigt att hitta rätt storlek när man köper skydd, lite för stora så åker de ner och med för små får man blodstopp. Med dessa blir det ännu viktigare då du inte har någon rem att dra åt ytterligare med, så se till att verkligen prova skydden innan du slår till.

En uppskattad detalj är att de placerat ett litet skydd på insidan av knät, där man annars ofta blir blå efter att ha slagit i cykelramen.

 

Scott2

 

 

Ion

JAN_6875_JesperAnderssonPhotography_1

 

Ion har ett stort utbud av skydd och till skillnad från många skyddtillverkare har de dessutom skydd i en del olika och lite roligare färger! 

Med sina 191 gram i storlek medium är Ion K-sleeve det med god marginal lättaste skyddet i testet, men de är då också de med allra tunnast skydd.

De andra skydden har en hyfsat liknande uppbyggnad och utformning men det här skiljer sig en hel del. Istället för att som ett klassiskt knäskydd bara sitta strax ovanför och under knäleden så påminner det här mer om en benvärmare med högt slut. Man trär genom foten som vanligt men drar sedan upp skyddet på låret där det håller sig plats med hjälp av silikon på insidan både upp- och nedtill. Den skyddande vadderingen är insydd och är uppdelad i två delar som tillsammans sträcker sig 24 cm på höjden och ungefär 17 cm på bredden. Den del av vadderingen som sträcker sig över knät är försedd med liggande skåror som gör att de följer med extremt mjukt och fint då man böjer på knät. Just över knät är textilen förstärkt och ser ut att tåla några oförutsedda knälandningar, i övrigt är tyget tunt och hela baksidan är ordentligt ventilerad.

 

Ion2

 

 

Sammanfattning

När vi nu testat alla skydden kan vi konstatera att tre av dem påminner en hel del om varandra och att vi har en katt bland hermelinerna, det lite tunnare skyddet från Ion. För den som vill stå på utför med en endurocykel är det här skyddet i minsta laget, den skyddande plasten inuti skyddet är väldigt tunn men blir då också extremt följsam.

Vi vill absolut inte nedvärdera det här skyddet, bara konstatera att det ger lite mindre skydd än de andra. Vill man skydda knäna under lite vildare cross countryturer så är det här kanske det bästa skyddet av de testade. Går man vidare i någon typ av ordning över hur bra skydd de erbjuder har vi det vi skulle sikta in oss på om vi bara fick välja ett, Scott Soldier 2, näst på tur. Kombinationen av bra skydd med fantastisk komfort och följsamhet blir svårslagen. Skyddet är dessutom välventilerat, enkelt men välgenomtänkt. Även om vi är nöjda med passformen skulle det kanske ha funnits ett kardborreband, eller så får man helt enkelt vara lite extra noggrann när man väljer storlek. Scottskyddet funkar lite överallt, det är smidigt nog för dig som vill cykla en dag i skogen men kommer dessutom erbjuda en hel del skydd om du kör en dag i bikepark. Vidare så skulle vi säga att POC och Sweet Protection har ganska liknande egenskaper. Trots att de inte är riktigt lika smidiga som de andra två så klarar man ändå av timmar i sadeln utan skav och värmerelaterad ångest! Det är trots allt de två som ger intrycket av att skydda bäst av de testade. POC-skyddet är enkelt men genomtänkt, skyddet täcker knät bra och erbjuder dessutom en del skydd in mot ramen. Just det sistnämnda saknar Sweet Protectionskyddet. Där har du ett ordentligt skydd men på en förhållandevis liten och begränsad yta. En detalj vi verkligen gillar med Sweet ­Protectionskyddet är hur enkelt och smidigt det är att ta i och ur innerdelen för att på så sätt hålla skydden tvättade och fräscha, skydd har ju annars en förmåga att lukta lite halvmysko.

Sammanfattninsvis: fundera först och främst över hur du tänkt använda skyddet. Är det till en downhilltävling, nja… då får du nog leta vidare. Men är du på jakt efter ett skydd för lite vildare färder på stigar eller kanske lagom ladd i en bikepark, då kan något av de skydden i det här testet sannolikt vara ett bra alternativ!

 

Jesper_AnderssonDSC_3802_1
Det kan finnas olika saker man vill skydda sig ifrån…

 

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.