Imorgon är det dags för svenska mästerskapen i XCM, Cross Country Marathon som disciplinen långlopp officiellt heter. Loppet går precis som förra året i Ånnaboda, två mil väster om Örebro, och arrangeras tillsammans med motionsracet Bergslagsloppet.
I herrklassen är tre av favoriterna Calle Friberg (Järfälla CK), Emil Lindgren (Serneke Allebike CK) och regerande mästaren Matthias Wengelin (Almby IK) som dessutom har fördelen av att köra på hemmaplan.
I damklassen är den regerande mästarinnan Jennie Stenerhag (Falu CK) storfavorit, men till exempel Åsa Erlandsson (Varberg MTB) och Angelica Edvardsson (Cycloteket Racing Team) är rutinerade och kan utmana om de har dagen.
“Sedan Cykelvasan har allt gått enligt plan, men fram tills dess hade jag ont i revbenen så uppladdningen under sommaren har inte varit den bästa. Men nu är formen bra igen”, säger Stenerhag.
Nytt för i år är att dameliten har egen start, 45 minuter före herrarna. Starten för damerna är klockan 10:15 och herrarna klockan 11.00.
Inför förra årets tävling var vi på plats för att testa banan, den artikeln hittar du här nedan.
————————————————————————————————————————
Kilsbergen bjuder på backar, bra stigar och trötta ben.
Det är en av årets vädermässigt sämsta dagar när bilen jobbar sig upp från Garphyttan i riktning mot Ånnaboda. Vindrutetorkarna går för fullt och termometern har stabiliserat sig kring tre grader. Vi tröstar oss med att vi i alla fall tog med linimentet och regnjackorna.
Det står inte många bilar parkerade utanför stugan, trots att det är söndag och att det normalt sett vid den här tiden på året kryllar av folk som vill vandra, springa, cykla eller på annat sätt röra sig i den vackra naturen här.
Ånnaboda skidstadion stod så sent som i vintras värd för längdskid-SM och redan andra helgen i september är det dags för nästa svenska mästerskap. I ett förhoppningsvis betydligt trevligare väder kommer Sveriges bästa cyklister i långlopp, eller cross country marathon om man så vill, att koras här. Dessutom har man som motionär chans att köra i princip samma bana efteråt, då under titeln Bergslagsloppet.
Upp från början
Från stadion rullar vi de dryga två och en halv kilometerna ned till elitens startplats vid foten på Storstenshöjden. Mer uppvärmning än såhär kommer dock krävas på tävlingsdagen, för efter starten kommer de tävlande få ta sig an den klassiska Rallybacken som är allt annat än förlåtande för den som slarvat med träningen.
En bit över hundra höjdmeter ska besegras och lutningen är över 15 % på sina ställen. Räkna med att fältet är ordentligt utdraget redan när åkarna passerar åskådarna uppe vid skidstadion för första gången efter cirka sju minuters cykling.
Härifrån bär det svagt utför på grusväg och farten kommer att vara mycket hög. Den inledande loopen på ungefär 20 kilometer är överlag väldigt lättcyklad och kommer troligtvis att fungera som en startsträcka för eliten, där de kan känna lite på varandra och positionera sig inför vad som komma skall.
En bit in på varvet kommer det dock ett flertal stigpartier med riktigt härlig singletrack. Banans andra klättring upp till skidstadion blir något snällare då man passerar bakom starten och rundar Storstenshöjden vilket innebär en flackare klättring.
Långt ifrån bara grus
Efter att ha passerat åskådarna kör man istället upp på spårsystemets högsta punkt, strax bakom stugan. Här är det en fantastisk utsikt ner mot slätten i öst, men det är tveksamt om de tävlande kommer ta sig tiden att njuta av dem. Vi tror dock att de kommer vara ganska glada ändå, för ett par kilometer av riktigt rolig och bitvis tekniskt krävande utförsåkning väntar dem. Det är nog inte omöjligt att det kommer ske en och annan genomslagspunktering här, när adrenalinstinna cyklister missbedömer en linje och hamnar bland de kantiga stenarna.
Från här väntar ett parti av banan med väldigt blandad cykelåkning. Det bjuds på snabbcyklad grusväg, en och annan backe, ett riktigt trögcyklat stigavsnitt och ytterligare en magiskt flowig singletrack utför. Efter en av banans få asfaltssträckor går man in i en tallskog med härlig sandbotten där stigarna blir riktigt skojiga och snabba. Karaktären på stigarna är helt annorlunda jämfört med de tidigare och det gäller att vara snabb i svängarna.
Banan vänder norrut igen och efter ett par platta kilometer bär det av uppför på grusvägen mot Nora innan man girar vänster och får ett långt, sammanhängande parti av hyfsat tekniskt krävande stig innan man kommer till banans sista energidepå i Klockhammar.
När du trodde att det inte kunde bli brantare
Med en dryg mil kvar börjar banans sista och tveklöst mest hänsynslösa stigning. Från Blackstahyttan går det upp, upp och ännu mer upp. Det börjar ganska brant och sedan lutar det bara mer och mer tills det känns som att den som beställde vägen stavade fel och skrev grusvägg istället för grusväg.
Här gäller det att vara koncentrerad, trampa jämnt och hårt för att inte spinna loss. Efter denna mördarbacke blir det inte lätt, men det planar i alla fall ut, och de sista kilometerna in till målet går på stig. Riktigt krävande och utmanande alltså.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den som tänkt prestera på långlopps-SM helst ska ha satt igång med träningen för längesen. Många färdigheter kommer att sättas på prov, inte minst förmågan att köra fort uppför. Det gäller dock att ha koll på tekniken, stigarna är inte bara några passager som kan forceras i ett nafs utan det gäller att hitta flyt och vara smidigt för att inte förlora tid och kraft. Är bara vädret bättre än våra tre grader och ösregn kan det här bli en riktig cykelfest!
Några snabba frågor till Thomas Jansson som är en del av Bergslagsloppets bangrupp
Vilka egenskaper bör man som cyklist besitta för att lyckas i september?
Självklart måste man vara stark uppför, det är inget snack om saken. Men det går inte att komma hit och bara vara fysiskt förberedd, tekniken kommer definitivt spela en avgörande roll. Loppen kommer kanske inte avgöras genom att någon går ifrån på stigarna, men partierna med singletrack är så långa att man definitivt kan tappa mycket tid här om man inte hittar flytet.
Vilken del av banan tror du kommer vara mest avgörande?
De är så jämna i eliten att det blir svårt att go solo någon längre sträcka. Jag tror att om man vill göra ett ryck så ska man göra det i sista stigningen från Blackstahyttan. Den är så lång och brant att om man är starkare än sina konkurrenter så går det att skapa en stor lucka. Sista biten in är det bara stig och där har man ingen nytta av att ligga i klunga, så har man bara kraft kvar går det att hålla undan.
Det här är ju inte första gången det körs långlopp i Kilsbergen. Vilka likheter ser du med RingUp-loppet som arrangerades här på 90-talet?
RingUp-loppet var på sitt sätt nästan tuffare, för dagens bansträckning har ett plattare parti i mitten. Å andra sidan blir SM-banan längre för att komma upp i tid. Den som körde då kommer helt klart känna igen sig nu eftersom delar av banorna är lika.
