Canyon vänder sig med denna cykeln både till pendlarcyklister, tävlingscyklister och dem som helt enkelt vill ha en cykel att cykla vart som helst. Samma ram säljs antingen som en vinterträning/pendlarcykel med skärmar och asfaltsdäck, eller som här i cyclocrossutförande. Vår modell är sålunda försedd med snyggt placerade skärmfästen som Canyon erbjuder speciella skärmar till, vilket gör den till ett mycket mångsidigt redskap.
För ett företag som Canyon som säljer direkt till kund är det naturligtvis viktigt att det inte krävs raketforskningskunskap för att få cykeln i körbart skick efter beställning, och här levererar Canyon. Cykeln kommer förstklassigt förpackad och monterad med vajerskavsskydd och momentnyckel. När vi packat upp den ger cykeln rent visuellt ett ganska rått och brutalt intryck, och man får känslan av att man skulle kunna cykla rakt igenom plankhindren om man mot förmodan skulle glömma att hoppa av. När man grenslar cykeln består denna känsla i ganska hög grad, då cykeln känns mycket rejäl och solid.
När man trampar iväg får man lära känna en cykel som har ett förhållandevis stabilt uppträdande, och som är lite mindre benägen att kasta sig in i kurvorna än vissa av de rena tävlingscyklarna i testet. Det är inga problem att få cykeln att ta 180-gradare i ett aggressivt spår, men cykeln har en inneboende egen tendens att hålla en aningen mer försiktig linje och ta kurvor på ett kontrollerat sätt. Den känns lite mer i sitt rätta element när man gasar på böljande skogsvägar eller kör i brötig terräng, än när man knixar sig genom en serie hårnålskurvor. I viss mån är detta också såklart en konsekvens av att denna cykeln väger lite mer än de rena tävlingscrossarna (9,4 kilo med pedaler vilket är ungefär sex hekto mer än Rose och Trek). Viktmässigt är Canyoncykeln dock egentligen ganska imponerande, då den väger sju hekto mindre än dess två huvudkonkurrenter. Tack vare stabiliteten och att den känns så solid tycker vi den uppför sig riktigt bra i riktigt svår terräng.
Aluminiumramen på Inflite delar mycket teknologi med Canyons landsvägsmodell i aluminium, som till exempel det osymmetriskt placerade och formade sadelröret. Canyon använder också sin lite udda koniska gaffelrörsdimension där den övre delen mäter 1 ¼ tum mot normala 1 1/8, vilket bidrar till en mycket stor styvhet i framtriangeln. Överlag känns det i sprintar som att de ganska massiva rörprofilerna i framtriangeln ger en oerhört god styvhet och känsla av kontroll.
Vajerdragningen som är elegant och funktionell med mycket heldragna höljen för att minska underhåll, är invändig för växlar men utvändig för bromsar. Detta beror sannolikt på att modellen Inflite 9.0 har hydrauliska bromsar, och man vill undvika invändig vajerdragning av hydraulik.
Som vanligt hos Canyon får man mycket fina komponenter för de pengar man betalar, och när man jämför denna cykel med de två huvudkonkurrenterna är det tydligt att en skillnad ligger i en högre kvalitet på hjulen. En stor del av viktskillnaden gentemot Gianten och Meridan ligger i att de kompletta hjulen är lättare, och hjulvikt är ju som bekant den vikt som märks mest på en cykel. Hjulen är tubelesskompatibla vilket är ett oerhört stort plus för den som vill tävla seriöst, men man måste komplettera med ett tubelesskit innan man kan kasta slangarna i soptunnan.
Bromsarna som är Shimanos mekaniska CX77 är mycket bra, och vad gäller kraft och känsla överglänser de TRP Spyre som sitter monterade på de två huvudkonkurrenterna. Det finns eventuellt en anledning till detta som vi ska återkomma till när vi tittar närmare på konkurrenterna, men i korthet ger CX77 enligt vår bedömning lite mer behov av justeringar för att fungera som bäst.
En annan fin komponent man trots det ganska låga priset får stifta bekantskap med är den delade komfortsadelstolpen, som vi finner ganska genialisk. Den fungerar utan tvekan precis som avsett, och komforten bak är förnämlig! Vi känner dock en liten oro för att cyklister som gillar att sitta väldigt långt bak ska få svårt att använda sadelstolpen eftersom den blott ger 10 mm setback, och sadelröret har en ganska vanlig vinkel på 73,5 grader. För undertecknad fungerade det dock utmärkt.
Testen publicerades ursprungligen i Svenska Cycling Plus nummer 6-2015.
