Varför springa när man kan cykla?

26 Feb 2014

”Träna det du vill bli bra på” är en allmänt vedertagen sanning i idrottsvärlden. Det säger ju sig självt, lägger man ner många timmar på något så blir man ju (förhoppningsvis) också duktig på det. Så om jag nu vill bli bra på att cykla, varför ser jag då ett löppass som en av veckans viktigaste träningar?

Till att börja med går det inte att träna samma sak hela tiden. Om det mot förmodan skulle gå, då tränar man antagligen för lite. Att köra enbart en och samma träningsform under en lång period kommer att bryta ned både kropp och sinne mer än önskvärt.

För att bli bra på något, till exempel att cykla, utan att få en allt för monoton träning, brukar jag bryta ned slutmålet i mindre bitar. En egenskap en duktig cyklist bör besitta är att ha en hög central aerob kapacitet, eller att hjärta och lungor klarar att jobba hårt och länge som det heter på svenska. Lungorna och hjärtat skiter fullständigt i vad för typ av träning man gör, det enda de bryr sig om är hur mycket de behöver arbeta. Med andra ord tränar man upp dem lika bra (nåja, nästan i alla fall) oavsett om man springer, cyklar, ror eller gör valfri annan ansträngande aktivitet.

Puls140225

Gårdagens intervaller. En stege med 2-3-4 min (halva intervalltiden vila) som kördes tre gånger, och sen en etta för att krama ut det sista. Effektiv intervalltid: 28 min.

För mig är löpintervallerna på tisdagskvällar nere i Åhus med Pan-Kristianstad antagligen det pass på veckan där jag har chans att förbättra min centrala aeroba kapacitet mest. Den effektiva intervalltiden brukar ligga mellan 25 och 30 minuter och jag behöver aldrig oroa mig för att jag ska vara bäst, eftersom jag inte springer lika mycket som jag gjorde förr får jag bita mig fast i ryggarna framför med hjärtat långt upp i halsgropen och ungefär halvvägs in i intervallerna brukar det kännas som att lungorna vänds ut och in. Men det är gött, man vet nästan på förhand att det kommer bli ett bra pass och när man sitter och återhämtar sig i bastun efteråt brukar nöjdheten komma smygande nästan samtidigt som man återfår värmen i tårna.

Som tur är blir man inte en bra cyklist bara av att springa, så idag var jag ute och distansade lite på cykelcrossen (jag tränade därmed den lokala aeroba kapaciteten, mer om det blir det kanske en annan gång).

DSC_0103

Var lite sliten innan passet så jag fuskade och körde med tempoöverdrag idag. Huruvida överdragen kompenserade för kombinationen närvaro av dubbdäck+frånvaro av minusgrader samt aerodynamisk turbulens orsakad av stänkskärmar är ännu oklart. Högst osäkra källor bekräftar för bloggen att det gick betydligt lättare tack vare skoöverdragen.

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.