Brevetlopp arrangeras i distanserna 200km, 300km, 400km, 600km och 1000km. Cyklar du någon av dessa distanser är du en randonneur. Om du under ett och samma år kör 20, 30, 40 och 60 mils brevetlopp så blir du superrandonneur och får en särskild liten medalj.
Loppen är icke tävlingsinriktade och sker utan yttre support. Arrangören tillhandahåller egentligen bara en start- och målplats, en förutbestämd runda med ruttbeskrivning (gps-fil), stämpelkort och registrering av alla som cyklat. På stämpelkortet anges på vilka platser längs rutten där man ska stanna och stämpla. Detta sker på lämplig bensinmack, affär eller annan instans som kan verifiera att du varit där. Det är upp till dig som cyklist att bevisa att du cyklat den bestämda rundan. Totala hastigheten skall vara mellan 16 och 30 km/h och maxtiderna på de olika distanserna är 200km – 13,5h, 300km – 20h, 400km – 27h, 600km – 40h och 1000km – 75h. Var fjärde år genomförs Paris-Brest-Paris som är ett 1200km långt lopp med start och mål i Paris. Hit vallfärdar långdistanscyklister från hela världen. Nästa gång detta lopp körs är 2019.
Jag tycker att brevetlopp är ett fantastisk sätt att cykla. Det är enkelt, billigt och prestigelöst. Man anmäler sig samma vecka och kostnaden är normalt sett ynka 100kr. Någon annan har lagt ner en massa jobb på att hitta en fin runda längs trevliga vägar. Man behöver inte tänka så mycket på energi och hur många energikakor och gel man skall ha med sig utan klarar man bara sig till första stämplingen och första macken så kan man lösa det mesta där. Man behöver egentligen bara se till att cykeln är i tillräckligt bra skick, att man har med sig verktyg och reservdelar för att klara ett mindre haveri och att man har kläder så man klarar en heldag i sadeln. Har man gps på cykeln så laddar man bara in rutten i den annars får man se till att skriva en liten färdbeskrivning och läsa in sig på kartan. Genom att köra loppen i ordning så vänjer man kroppen vid att hantera längre och längre distanser och rätt var det är så är man superrandonneur. För de som siktar på Vätternrundan borde en 20-milare vara ett alldeles utmärkt distanspass. Jag hoppas verkligen att fler av dessa cyklister upptäcker randonneurcyklingen.
Under 2015 cyklade jag 200, 300, 300, 400 och 600 km, samtliga med start i Jönköping under ledning av La Lepre Stanca. Jag lyckades alltså med att bli superrandonneur. På loppen var vi som mest drygt 10 cyklister vid en av 30-milarna och som minst bara 2 tappra när jag och Sölve trampade 60 mil. 60-milaren gjorde jag som genrep för TCR och körde med packning för två veckor på cykeln och sov några timmar i bivybag utanför Växjö.
Luffarcykelsäsongen 2016 startar för min del den 5 Mars med en 200km med start i Jönköping. Sedan siktar jag på att bli superrandonneur även detta år, vilket känns som en rimlig och bra målsättning. Kanske kan jag hinna med att köra något lopp med annan startplats och kanske går det att klämma in en 1000km.
För er som är nyfikna så finns kalendern för årets brevetlopp här.
För er som gillar regler och vill läsa på lite mer så kan ni studera dem här.
Hoppas att vi ses!
