I går (lördags) var det dags för första lite längre passet sedan Irland. En runda på 10-15 mil beroende lite på vägval stod på programmet. Vasaloppsvinnaren och jobbarkompisen Oskar Svärd hade dragit ihop ett rejält gäng med start i Eksjö. Jag cyklade in de dryga 2 milen och var först på plats till samlingen. Sedan trillade det in två snabba triathleter på sina tempospjut, ytterligare några landsvägscyklister däribland initiativtagaren och några minuter senare kom även Cykelsmedjans satsning med sju stiliga Eritreanska cyklister på likadana cyklar och med likadana kläder. Totalt var vi närmare 15 cyklister som stack ut i det fina vädret.
Jag kände direkt lite ovana av att köra i större klunga efter att mestadels ha tränat och cyklat själv det sista. Tempot var bitvis ganska högt och det gasades ganska bra i vissa backar trots att vi skulle ta det lugnt. Det var grymt trevligt i klungan och det var kul att slippa prata med sig själv för omväxlings skull.
Jag kände att klossen på högerskon började glappa och när vi efter några mil mötte upp Kenneth så kollade jag skon och såg att plattan på mina speedplayklossar var lös. Några minuters skruvande senare så kunde vi rulla vidare bara för att upptäcka att Martin fått punka på framhjulet och vi fick stanna igen. Oskar petade i en ny slang och när jag skulle börja pumpa blev jag omedelbart utbytt av Cykelsmedjans mekaniker Esaias som antagligen tyckte att jag pumpade för sakta.
Vi körde vidare och tempot var nu lite bekvämare. Tyvärr så krokade två cyklister ihop i en svag utförskörning där det säkert gick i 45km/h. Kraschen var ett faktum och ytterligare en cyklist gick i backen. Jag låg strax bakom och hann vika undan och precis undvika att smaka på asfalten. De två som krokade ihop slog i huvudena och var lite skrapade och groggy. En av cyklarna var också ganska illa tilltygad men det var inget allvarligt som tur var. Huvuddelen av oss kunde efter att olyckan retts ut cykla vidare, påminda om hur lätt det kan ske en olycka när man kör klunga och hur hård asfalten är.
Jag fick till slut ett bra pass på 13 mil, knäna känns fortfarande långt ifrån hundra men det blir bättre och bättre.
Kör försiktigt.
