CK Barriär ställde till med ett riktigt topparrangemang i helgen. Malmöcrossen var precis lika bra som det ser ut på alla bilder ni förmodligen haft svårt att undvika. Hela helgen rådde hårda vindar och klass 1 varning. På topparna av gräskullarna blåste det rejält och man fick hålla i cykeln i byarna. Lördagens race bjöd på en ganska torr bana med bra grepp och bara några blöta partier. Stora delar av banan gick på ett öppet fält med tre gräsbackar med olika utmaningar, där alla innehöll mer eller mindre skråpartier. Efter gräskullarna gick banan ut på ett flackare parti med lite mer buskar och träd med mängder av kurvor och ett avslutande dike att hoppa över. Det kändes ganska bra på träningen och uppvärmningen och jag såg fram emot racet. Lite förseningar men till slut var det dags. Drygt 40 startande i gubbklassen och full gas från start. Jag tog några placeringar innan jag krängde av framdäcket på första gräskullens skråkörning. Drog tillbaka däcket och fortsatte lite mer orolig i kurvorna för att det skulle hända igen. Körde mer försiktigt då jag inte litade på min limning längre. På tredje varvet var det dags igen och denna gång var det bakdäcket som kavlade av från fälgen. Halva tuben satt på sidan av fälgen och även denna gång hände det i princip i stillastående. Fick tillbaka däcket, försökte köra men det vobblade och krängde så jag fick köra alldeles för sakta för att det skulle vara roligt. Efter fyra körda varv med två varv kvar klev jag av. Svårt misslyckad limning av mina nya däck. Jag tyckte att de bet och på träning hade jag inte känt några tendenser till att de skulle kränga av. Det blir omprov och jag kommer limma på ett tygband i mitten av fälgen för att få mer fäste för limmet. Alltid lär man sig något.
Söndagens bana var nästan identisk. Några mindre förändringar av bansträckningen men den största skillnaden var att det hade regnat under natten och det var nu rejält blött, lerigt och halt. Skråpartierna var minst sagt utmanande och det fanns nu ett spännande lerparti där det gällde att ha lite fart för att komma igenom. Jag hade mina tunga kanttrådshjul på men tyckte att jag hade hyggligt fäste i leran. Några partier skulle jag satsa på att springa då det kändes som att det sparade tid jämfört med att försöka cykla. På uppvärmningen strulade ryggen och jag var stel, öm och det var svårt att sträcka ut när jag hoppade av och skulle springa. Vi radade upp oss för start och med få cuppoäng hamnade jag än en gång bland de sista cyklisterna. Full gas igen men lyckades inte ta mig förbi så många i den trånga starten. Kroppen kändes hyfsad och tekniken satt ganska bra. Kämpade mig uppåt i fältet och hittade nya ryggar att jaga. Cross är så grymt kul, hela tiden finns det nya fighter att ta och det är lätt att se längs banan om man tar in eller tappar mot de som är framför eller om man blir ikappkörd bakifrån. Ser man att man tar in är det ju lätt hänt att hornen växer och man får lite mer kraft. Jag hade ett riktigt kul race och lyckades kämpa mig till en 14:e plats. Kanske kan det gå att få lite fart i den gamla långtradarmotorn trots allt.
Mer lim och mer intervaller!
