En blogg om långa cykelturer, cyklar och äventyr

Daniel
Johansson

Allt är möjligt!

17 Jun

Utmaningen att cykla Runt Vättern på Höghjuling är avslutad. Det tog mig 19,5 timme totalt varav drygt 16 timmar var cykeltid. Kunde sparat in lite på icke cykeltid men ville ju inte gärna vara otrevlig när det bjöds på fika längs vägen. Det var ju inte heller någon tävling så tiden spelar ganska liten roll i sammanhanget.

Hur var det då att cykla på en höghjuling i 30 mil?

Ganska bedrövligt faktiskt, men på något konstigt sätt ändå alldeles fantastiskt. Cykeln är inte direkt komfortabel, all vikt hamnar på sittbenen utan möjlighet att ställa sig upp eller flytta runt på sadeln. Ryggen blir trött på ett annorlunda sätt jämfört med en modern cykel. Uppför är ordentligt tungt, vevarmarna är 125mm långa och ska i varje tramptag dra runt ett 52 tum stort hjul med utväxling 1:1. Utför gick bättre än väntat och var egentligen inget större problem. Motvinden ner till Jönköping sittandes rak i ryggen 1,5 meter upp var ingen lek. Att cykla på 2:1 vägen vid Hammarsundet kan verkligen inte rekommenderas, inte på vanlig cykel och än mindre på höghjuling. Det ska jag aldrig göra igen.

Trots detta var det alldeles fantastiskt, så många leenden, hejarop, uppsträckta tummar, folk som stannade för att ta kort m.m. Att få sprida så mycket glädje bara genom att cykla är något jag aldrig tidigare upplevt. Som cyklist är man ju mer van vid spolarvätskeduschar, långfingrar eller ilskna tutningar. Sedan är det ju en grym frihetskänsla att cykla oavsett cykel. Hoppas att alla ni andra som tog er runt sjön, del av sjön eller cyklade en annan runda hade en bra dag oavsett vad ni cyklade på för cykel eller hur lång tid det tog.

Mot nya äventyr!

Utmaningen att cykla Runt Vättern på Höghjuling är avslutad. Det tog mig 19,5 timme totalt varav drygt 16 timmar var cykeltid. Kunde sparat in lite på icke cykeltid men ville ju inte gärna vara otrevlig när det bjöds på fika längs vägen. Det var ju inte heller någon tävling så tiden spelar ganska liten roll i sammanhanget.

Hur var det då att cykla på en höghjuling i 30 mil?

Ganska bedrövligt faktiskt, men på något konstigt sätt ändå alldeles fantastiskt. Cykeln är inte direkt komfortabel, all vikt hamnar på sittbenen utan möjlighet att ställa sig upp eller flytta runt på sadeln. Ryggen blir trött på ett annorlunda sätt jämfört med en modern cykel. Uppför är ordentligt tungt, vevarmarna är 125mm långa och ska i varje tramptag dra runt ett 52 tum stort hjul med utväxling 1:1. Utför gick bättre än väntat och var egentligen inget större problem. Motvinden ner till Jönköping sittandes rak i ryggen 1,5 meter upp var ingen lek. Att cykla på 2:1 vägen vid Hammarsundet kan verkligen inte rekommenderas, inte på vanlig cykel och än mindre på höghjuling. Det ska jag aldrig göra igen.

Trots detta var det alldeles fantastiskt, så många leenden, hejarop, uppsträckta tummar, folk som stannade för att ta kort m.m. Att få sprida så mycket glädje bara genom att cykla är något jag aldrig tidigare upplevt. Som cyklist är man ju mer van vid spolarvätskeduschar, långfingrar eller ilskna tutningar. Sedan är det ju en grym frihetskänsla att cykla oavsett cykel. Hoppas att alla ni andra som tog er runt sjön, del av sjön eller cyklade en annan runda hade en bra dag oavsett vad ni cyklade på för cykel eller hur lång tid det tog.

Mot nya äventyr!

Dags att trampa runt Vättern på höghjulingen

14 Jun

I går kväll kördes Nässjö GP på kullerstensgatorna i Nässjö Centrum. Det blev en riktigt bra tävling, fint väder, mycket publik och en imponerande insats av vinnaren Lucas Eriksson från Motala AIF. Lucas var solo i runt 30 minuter innan han hämtades in. Då lade han sig sist i klungan i några varv innan han ryckte igen och avslutade med att vara ensam de avslutande 4-5 varven. Jag hade förmånen att få leda första varvet, då det kördes med masterstart.

Foto: Kjell Carholt

I kväll är  det då dags för utmaningen att cykla runt Vättern på höghjuling. Jag kommer köra RetroVättern i Motala klockan 1730 ikväll och därefter starta varvet. Troligtvis kan jag komma iväg runt 1900. Det borde innebära att jag kan passera Jönköping strax efter midnatt, Karlsborg vid frukost (07-08 kanske) och förhoppningsvis vara tillbaka i Motala vid 15-tiden. Blir spännande att se om den planen håller.

Vill man följa äventyret så tänker jag uppdatera på min instagram, främst i stories. @cykeldanne

Utöver det så har jag med min Spot så att ni kan se var jag befinner mig. Det gör ni via den här länken.

#levförfan

I går kväll kördes Nässjö GP på kullerstensgatorna i Nässjö Centrum. Det blev en riktigt bra tävling, fint väder, mycket publik och en imponerande insats av vinnaren Lucas Eriksson från Motala AIF. Lucas var solo i runt 30 minuter innan han hämtades in. Då lade han sig sist i klungan i några varv innan han ryckte igen och avslutade med att vara ensam de avslutande 4-5 varven. Jag hade förmånen att få leda första varvet, då det kördes med masterstart.

Foto: Kjell Carholt

I kväll är  det då dags för utmaningen att cykla runt Vättern på höghjuling. Jag kommer köra RetroVättern i Motala klockan 1730 ikväll och därefter starta varvet. Troligtvis kan jag komma iväg runt 1900. Det borde innebära att jag kan passera Jönköping strax efter midnatt, Karlsborg vid frukost (07-08 kanske) och förhoppningsvis vara tillbaka i Motala vid 15-tiden. Blir spännande att se om den planen håller.

Vill man följa äventyret så tänker jag uppdatera på min instagram, främst i stories. @cykeldanne

Utöver det så har jag med min Spot så att ni kan se var jag befinner mig. Det gör ni via den här länken.

#levförfan

Dot watching mania

8 Jun

Nu är det både julafton och OS samtidigt för oss som gillar att följa ultracykeltävlingar. Trans Am Bike Race har pågått i snart en vecka, Trans Atlantic Way Race startade igår och idag släppte Crazy Larry iväg fältet på Tour Divide. Minst sagt svårt att hinna med att följa allt spännande som händer och hålla koll på loppen.

Trans Am Bike Race följer The Trans America Trail från väst till öst och går på asfalterade vägar. Svenskt deltagande i form av Gunnar Ohlanders som matar på riktigt bra. Utöver Gunnar följer jag min gode vän Stephen Haines lite extra noga. Stephen och jag körde TAW 2016 och nu senast TCR 2017 och har många fina minnen tillsammans. Stephen kör superstarkt och ligger just nu 7:a. Här kan jag varmt rekommendera tråden på Happyride som verkligen är kul att följa, Gunnar är då och då inne och kommenterar eller postar någon bild.

TransAtlanticWay Race går på Irland och har i år ett startfält på nästan 200 cyklister. Jag körde första upplagan 2016, då var vi drygt 20 startande. Tävlingen följer i huvudsak turistvägen The Wild Atlantic Way, en helt makalös vacker rutt. Det ser ut som att de har fint väder hittills men det hinner säkert ändra sig. Det är ju Irland. Här kör Jönköpingscyklisten och randokamraten Torbjörn Svantesson a.k.a. @tobbeibacken. Tobbe har startat stabilt och jag tror att han har en bra plan. Utöver Tobbe så är det kul att följa täten med Björn Lenhard och Bernd Paul, där Björn ser ut att ha övertaget än så länge. Lite fler gamla kändisar sedan tidigare race är med i loppet och det är kul att minnas tillbaka när man ser var de är någonstans längs rutten.

Tour Divide så till sist. Loppet har precis startat och det är ett race från Banff i Kanada till Antelope Wells på gränsen till Mexiko. Loppet följer The Great Divide MountainBike Route (GDMBR) och går mestadels på grus, skogsbilväg och stig. Det här är ett drömlopp och av den anledningen gillar jag att följa hur det utspelar sig.

Alldeles nyligen så släpptes en ny sida som heter DotWatcher. Det är en sida som samlar några av de största racen. Just nu bevakas Trans Am och TAW. Utöver trackingen så skriver de lite sammanfattningar och plockar upp några av de mer spännande händelserna som utspelat sig i sociala media. Riktigt bra sida och en tjänst som gör det lite enklare att hänga med. De har även en bra guide till dot watching som ni hittar här.

Som ni säkert redan förstått så behöver jag inget fotbolls VM. Det finns många veckors spännande tävlingar att följa när det passar. Lyckades ta mig ut på en runda idag trots allt, packade badkläder i ramväskan på Salsan och fick ihop drygt 11 mil med ett stopp för bad halvvägs. Blev även första turen med nya ovala klungan från Garbaruk. Känns bra med ovalt och den kommer säkert bli bra till French Divide.

#levförfan

Nu är det både julafton och OS samtidigt för oss som gillar att följa ultracykeltävlingar. Trans Am Bike Race har pågått i snart en vecka, Trans Atlantic Way Race startade igår och idag släppte Crazy Larry iväg fältet på Tour Divide. Minst sagt svårt att hinna med att följa allt spännande som händer och hålla koll på loppen.

Trans Am Bike Race följer The Trans America Trail från väst till öst och går på asfalterade vägar. Svenskt deltagande i form av Gunnar Ohlanders som matar på riktigt bra. Utöver Gunnar följer jag min gode vän Stephen Haines lite extra noga. Stephen och jag körde TAW 2016 och nu senast TCR 2017 och har många fina minnen tillsammans. Stephen kör superstarkt och ligger just nu 7:a. Här kan jag varmt rekommendera tråden på Happyride som verkligen är kul att följa, Gunnar är då och då inne och kommenterar eller postar någon bild.

TransAtlanticWay Race går på Irland och har i år ett startfält på nästan 200 cyklister. Jag körde första upplagan 2016, då var vi drygt 20 startande. Tävlingen följer i huvudsak turistvägen The Wild Atlantic Way, en helt makalös vacker rutt. Det ser ut som att de har fint väder hittills men det hinner säkert ändra sig. Det är ju Irland. Här kör Jönköpingscyklisten och randokamraten Torbjörn Svantesson a.k.a. @tobbeibacken. Tobbe har startat stabilt och jag tror att han har en bra plan. Utöver Tobbe så är det kul att följa täten med Björn Lenhard och Bernd Paul, där Björn ser ut att ha övertaget än så länge. Lite fler gamla kändisar sedan tidigare race är med i loppet och det är kul att minnas tillbaka när man ser var de är någonstans längs rutten.

Tour Divide så till sist. Loppet har precis startat och det är ett race från Banff i Kanada till Antelope Wells på gränsen till Mexiko. Loppet följer The Great Divide MountainBike Route (GDMBR) och går mestadels på grus, skogsbilväg och stig. Det här är ett drömlopp och av den anledningen gillar jag att följa hur det utspelar sig.

Alldeles nyligen så släpptes en ny sida som heter DotWatcher. Det är en sida som samlar några av de största racen. Just nu bevakas Trans Am och TAW. Utöver trackingen så skriver de lite sammanfattningar och plockar upp några av de mer spännande händelserna som utspelat sig i sociala media. Riktigt bra sida och en tjänst som gör det lite enklare att hänga med. De har även en bra guide till dot watching som ni hittar här.

Som ni säkert redan förstått så behöver jag inget fotbolls VM. Det finns många veckors spännande tävlingar att följa när det passar. Lyckades ta mig ut på en runda idag trots allt, packade badkläder i ramväskan på Salsan och fick ihop drygt 11 mil med ett stopp för bad halvvägs. Blev även första turen med nya ovala klungan från Garbaruk. Känns bra med ovalt och den kommer säkert bli bra till French Divide.

#levförfan

Prima cykeltur till Stockholm och tillbaka.

3 Jun

I torsdags kväll var det departure party på And the Revolution i Stockholm. Två Spanska grabbar skulle cykla från Stockholm till Madrid till förmån för World Bicycle Relief under namnet Freewheel. Jag fick höra talas om det via en gemensam bekant Danny som håller på att starta upp ett märke med cykelkläder under namnet High & Over. Det dröjde inte länge innan jag hade klämt in tre dagars cykling i kalendern och planerat rutten från Eksjö till Stockholm och sedan Stockholm till Jönköping. Jag ville hitta mindre fina vägar där vi skulle kunna njuta ordentligt av Sverige.

Jag stack mot Stockholm efter jobbet i onsdags. Startade i Eksjö 17.00 med målet att klämma minst 14 mil i sommarkvällen. Tryckte en pizza i Kisa, passerade Rimforsa och var snart ute på grusvägar söder iim Linköping. Efter 14 mil slog jag läger i en skog med brutala mängder mygg. Borde så klart ha gett upp och cyklat vidare till en bättre plats men tog tillfället i akt att testa prylar och tålamod istället. Min nya bivybag från RAB höll emot men myggnätet jag hade över huvudet hamnade för nära ansiktet så myggen bet igenom. Jag fick sova med hjälmen på för att hålla ute nätet från huvudet. under natten punkterade jag även liggunderlaget, vaknade på marken, blåste upp det men låg snart på backen igen. Blev lite svalt innan solen kom fram vilket säkert berodde på att jag låg direkt på marken. Körde annars utan sovsäck med en 200 grams bivybag, en silkesliner på 100 gram, liggunderlag på 230 gram och en lätt dunjacka från Haglöfs.

Torsdagens cykling var fin trots en del motvind. Åkte färja över bråviken, cyklade på Mörkö, åkte färja igen, käkade glass och hinkade vatten i värmen. Efter att ha navigerat mig genom Stockholms södra förorter kom jag efter 20 mil fram till cykelbutiken och festen. Öl, chips och gött häng med cykelintresserade och kul att träffa äventyrarna Juan och Javi för första gången i verkligheten. När det blev kväll cyklade jag och Danny hem till honom för att packa det sista.

Fredagsmorgon och vi trampade iväg från Söder strax efter 07 på morgonen. Förväntansfulla och lite nervösa grabbar tog de första tramptagen på ett 450 mil långt äventyr genom Europa med ett planerat snitt på ca 15 mil om dagen. Jag hade planerat 18 mil och övernattning i ett vindskydd norr om Åby vid Övre Glottern där Norrköpings kommun har en bastu man kan hyra i tre timmar för 20kr. Till stora delar blev det samma rutt som jag kört under torsdagen. Förorter, färja över Skanssundet, lunch i Nyköping, fina småvägar och grusvägar, Bråviken, Kolmården och till slut Coop i Åby där vi laddade upp för kvällen med korv, chips och andra godsaker. Sista biten in till vindskyddet var ganska stökig stig och det blev en del puttande av cyklar bland myggen innan vi var framme vid sjön, vindskyddet och bastun. Bad, klädtvätt, bastu, korvgrillning i bastukaminen och grymma campvibes innan vi somnade med sjöutsikt. Alla kommuner borde ha en bastu vid en sjö som den här, helt magiskt och för bara 20 kronor. Fantastiskt att så här fina upplevelser nästan är gratis.

Lördag och nya strapatser. Vi packade ihop, kämpade oss ut ur skogen och cyklade tillbaka till Åby för att fylla vatten och dricka morgonkaffe. Danny avvek för att ta sig tillbaka till Stockholm när jag, Juan och Javi cyklade vidare mot Göta Kanal. Vid kanalen fattade jag beslutet att köra sista biten själv och låta grabbarna få sitt eget äventyr. Jag var sugen på att köra lite fortare och ville käka middag med familjen. Jag kände mig pigg och benen hade blivit bättre efter några dagar med mycket cykling. Korv i Motala, glass i Vadstena , vatten i Ödeshög, mer vatten i Gränna och så efter 21 mil Vätterstranden, familjen, bad och middag. Vilken fantastisk cykelweekend. Drygt 75 mil, utesov, campvibes, trevligt sällskap och förmånen att få ha varit med på inledningen av ett stort äventyr. Grymt kul och hoppas det går bra för spanjorerna, både med äventyret och med insamlingen.

 

 

I torsdags kväll var det departure party på And the Revolution i Stockholm. Två Spanska grabbar skulle cykla från Stockholm till Madrid till förmån för World Bicycle Relief under namnet Freewheel. Jag fick höra talas om det via en gemensam bekant Danny som håller på att starta upp ett märke med cykelkläder under namnet High & Over. Det dröjde inte länge innan jag hade klämt in tre dagars cykling i kalendern och planerat rutten från Eksjö till Stockholm och sedan Stockholm till Jönköping. Jag ville hitta mindre fina vägar där vi skulle kunna njuta ordentligt av Sverige.

Jag stack mot Stockholm efter jobbet i onsdags. Startade i Eksjö 17.00 med målet att klämma minst 14 mil i sommarkvällen. Tryckte en pizza i Kisa, passerade Rimforsa och var snart ute på grusvägar söder iim Linköping. Efter 14 mil slog jag läger i en skog med brutala mängder mygg. Borde så klart ha gett upp och cyklat vidare till en bättre plats men tog tillfället i akt att testa prylar och tålamod istället. Min nya bivybag från RAB höll emot men myggnätet jag hade över huvudet hamnade för nära ansiktet så myggen bet igenom. Jag fick sova med hjälmen på för att hålla ute nätet från huvudet. under natten punkterade jag även liggunderlaget, vaknade på marken, blåste upp det men låg snart på backen igen. Blev lite svalt innan solen kom fram vilket säkert berodde på att jag låg direkt på marken. Körde annars utan sovsäck med en 200 grams bivybag, en silkesliner på 100 gram, liggunderlag på 230 gram och en lätt dunjacka från Haglöfs.

Torsdagens cykling var fin trots en del motvind. Åkte färja över bråviken, cyklade på Mörkö, åkte färja igen, käkade glass och hinkade vatten i värmen. Efter att ha navigerat mig genom Stockholms södra förorter kom jag efter 20 mil fram till cykelbutiken och festen. Öl, chips och gött häng med cykelintresserade och kul att träffa äventyrarna Juan och Javi för första gången i verkligheten. När det blev kväll cyklade jag och Danny hem till honom för att packa det sista.

Fredagsmorgon och vi trampade iväg från Söder strax efter 07 på morgonen. Förväntansfulla och lite nervösa grabbar tog de första tramptagen på ett 450 mil långt äventyr genom Europa med ett planerat snitt på ca 15 mil om dagen. Jag hade planerat 18 mil och övernattning i ett vindskydd norr om Åby vid Övre Glottern där Norrköpings kommun har en bastu man kan hyra i tre timmar för 20kr. Till stora delar blev det samma rutt som jag kört under torsdagen. Förorter, färja över Skanssundet, lunch i Nyköping, fina småvägar och grusvägar, Bråviken, Kolmården och till slut Coop i Åby där vi laddade upp för kvällen med korv, chips och andra godsaker. Sista biten in till vindskyddet var ganska stökig stig och det blev en del puttande av cyklar bland myggen innan vi var framme vid sjön, vindskyddet och bastun. Bad, klädtvätt, bastu, korvgrillning i bastukaminen och grymma campvibes innan vi somnade med sjöutsikt. Alla kommuner borde ha en bastu vid en sjö som den här, helt magiskt och för bara 20 kronor. Fantastiskt att så här fina upplevelser nästan är gratis.

Lördag och nya strapatser. Vi packade ihop, kämpade oss ut ur skogen och cyklade tillbaka till Åby för att fylla vatten och dricka morgonkaffe. Danny avvek för att ta sig tillbaka till Stockholm när jag, Juan och Javi cyklade vidare mot Göta Kanal. Vid kanalen fattade jag beslutet att köra sista biten själv och låta grabbarna få sitt eget äventyr. Jag var sugen på att köra lite fortare och ville käka middag med familjen. Jag kände mig pigg och benen hade blivit bättre efter några dagar med mycket cykling. Korv i Motala, glass i Vadstena , vatten i Ödeshög, mer vatten i Gränna och så efter 21 mil Vätterstranden, familjen, bad och middag. Vilken fantastisk cykelweekend. Drygt 75 mil, utesov, campvibes, trevligt sällskap och förmånen att få ha varit med på inledningen av ett stort äventyr. Grymt kul och hoppas det går bra för spanjorerna, både med äventyret och med insamlingen.

 

 

Ny väska till höghjulingen

21 Maj

Jag gillar cykelväskor. Nästan lite för mycket kanske. Möjligen har det att göra med mitt förflutna som multisportare, ständigt cyklande eller springande med en ryggsäck på ryggen. Sjukt opraktiskt och oskönt jämfört med att ha väskan på cykeln. Ryggsäck och cykel är ingen bra kombination, svettigt på ryggen och tungt för både rygg och rumpa. Nä, cykelväska ska det vara och då gärna stiligt, hantverksmässigt och matchat till aktuell cykel. Senaste tillskottet blev en väska till höghjulingen. Jag behövde en väska till mitt Vätternprojekt för regnkläder och förstärkningsplagg.

De flesta tillverkare av stiliga cykelväskor finns så klart i det stora landet i väst vilket fördyrar saker och ting lite för en svensk cykelidiot men det fick det vara värt. Swift Industries i Seattle tillverkar jättefina väskor i Cordura i mängder av olika modeller och färger. Man kan så klart själv välja vilka färger man vill ha och beställa sina väskor helt efter egna önskemål. Fint som bara den. Jag valde en Bandito som är en rund liten väska som rymmer 3,2 liter och som fästs med läderremmar i sadeln eller om man så vill på styret. För min del så blev det en placering bakom sadeln, där den passar perfekt. Remmen som normalt fästs i sadelstolpen passade perfekt runt ramröret och väskan är inte i vägen när jag tar mig upp eller ner från cykeln. Snygg rostbrun färg och som vanligt när det är Swift Industries utmärkt kvalitet på hantverket.

 

Jag gillar cykelväskor. Nästan lite för mycket kanske. Möjligen har det att göra med mitt förflutna som multisportare, ständigt cyklande eller springande med en ryggsäck på ryggen. Sjukt opraktiskt och oskönt jämfört med att ha väskan på cykeln. Ryggsäck och cykel är ingen bra kombination, svettigt på ryggen och tungt för både rygg och rumpa. Nä, cykelväska ska det vara och då gärna stiligt, hantverksmässigt och matchat till aktuell cykel. Senaste tillskottet blev en väska till höghjulingen. Jag behövde en väska till mitt Vätternprojekt för regnkläder och förstärkningsplagg.

De flesta tillverkare av stiliga cykelväskor finns så klart i det stora landet i väst vilket fördyrar saker och ting lite för en svensk cykelidiot men det fick det vara värt. Swift Industries i Seattle tillverkar jättefina väskor i Cordura i mängder av olika modeller och färger. Man kan så klart själv välja vilka färger man vill ha och beställa sina väskor helt efter egna önskemål. Fint som bara den. Jag valde en Bandito som är en rund liten väska som rymmer 3,2 liter och som fästs med läderremmar i sadeln eller om man så vill på styret. För min del så blev det en placering bakom sadeln, där den passar perfekt. Remmen som normalt fästs i sadelstolpen passade perfekt runt ramröret och väskan är inte i vägen när jag tar mig upp eller ner från cykeln. Snygg rostbrun färg och som vanligt när det är Swift Industries utmärkt kvalitet på hantverket.

 

Första långpasset på höghjulingen och en 20 mils fikarunda.

13 Maj

Hinner knappt med att blogga nu känns det som. Full fart på jobbet, med familjen och så försöka klämma in så mycket cykel som det bara går däremellan. Det här inlägget får därför bli lite sammanfattande av framförallt helgen som varit.

Jag har prioriterat att cykla höghjuling nu med bara en månad kvar till varvet runt Vättern. Körde mitt första långpass i onsdags då jag fick ihop 95 km. Cyklade till Jönköping och käkade lunch innan jag vände om och trampade hemåt igen. Det börjar kännas riktigt bra, jag kan slappna av i överkroppen och utförskörningarna går alldeles utmärkt med hjälp av bakhjulsbromsen. Jag ställer mig på pinnarna när det går utför och sänker hastigheten vid behov med bromsen. När det rullar för fort börjar cykeln vobbla lite men det löses snabbt med bromsen. Uppför så funkar det så länge backarna inte är för branta eller för långa, då räcker mina ben inte till utan jag fick kliva av och gå i två backar. Inget stort problem till när jag ska cykla runt Vättern, kan nog bara bi skönt att sträcka på benen några gånger. Riktigt roligt i alla fall och cykeln drar ju en del uppmärksamhet, minst sagt. Vägarbetare slutar arbeta, bilister visar ovanligt mycket hänsyn och folk sliter upp mobilerna för att fotografera. Jag har aldrig fått så mycket plats i trafiken när jag cyklat på en vanlig cykel vilket så klart är roligt.

Så i torsdags var det dags för La Lepre Stancas 200km brevet i strålande sol och med randomått mätt mängder av cyklister. Det var 4 cyklister som körde 300km och runt 15 startande på 200km. Jättekul att vi blev så många som njöt av det fina vädret med lite stämpelkortscykling. Jag, Calle och Marcus hade planerat att njuta ordentligt med medhavd fika och pauser längs fina platser utmed vägen. Första stoppet blev vid Älmeshultasjön strax innan Eksjö där vi dukade upp med kaffe, mackor och kakor. Med sånt här väder är ju en medhavd fika utomhus en riktig höjdare. Stämplade snabbt i Eksjö och rullade vidare mot Österbymo för stämpling och dagens överraskning. Calle hade bokat in oss hos Kristian som importerar Italienska cyklar av märket Fondriest till Sverige. Vi drack kaffe, käkade bullar och kollade cyklar innan vi rullade vidare mot Tranås. Nu var det varmt, runt 25 grader och det kändes att jag inte riktigt var van vid värmen än. I Tranås köpte vi med oss en macka och en dricka. Vi hade siktat in oss på en sjö med en brygga mellan Tranås och Ödeshög där vi avnjöt dagens andra utefika. Sedan väntade stämpling i Ödeshög innan vi vek söderut mot Gränna och Jönköping. Det blev ett glasstopp i Gränna innan vi avslutade njutardagen med den sista biten tillbaka till målet i Jönköping. Ingen dålig cykeldag och med tanke på årets två tidigare breveter i kyla och regn var vi värda en sådan här dag.

Ni har väl förresten inte missat att anmäla er till 13Hills? Den här fina grusbacken kan ni få glädjas åt en dag i Augusti. Leta upp en kamrat och anmäl er!

 

Hinner knappt med att blogga nu känns det som. Full fart på jobbet, med familjen och så försöka klämma in så mycket cykel som det bara går däremellan. Det här inlägget får därför bli lite sammanfattande av framförallt helgen som varit.

Jag har prioriterat att cykla höghjuling nu med bara en månad kvar till varvet runt Vättern. Körde mitt första långpass i onsdags då jag fick ihop 95 km. Cyklade till Jönköping och käkade lunch innan jag vände om och trampade hemåt igen. Det börjar kännas riktigt bra, jag kan slappna av i överkroppen och utförskörningarna går alldeles utmärkt med hjälp av bakhjulsbromsen. Jag ställer mig på pinnarna när det går utför och sänker hastigheten vid behov med bromsen. När det rullar för fort börjar cykeln vobbla lite men det löses snabbt med bromsen. Uppför så funkar det så länge backarna inte är för branta eller för långa, då räcker mina ben inte till utan jag fick kliva av och gå i två backar. Inget stort problem till när jag ska cykla runt Vättern, kan nog bara bi skönt att sträcka på benen några gånger. Riktigt roligt i alla fall och cykeln drar ju en del uppmärksamhet, minst sagt. Vägarbetare slutar arbeta, bilister visar ovanligt mycket hänsyn och folk sliter upp mobilerna för att fotografera. Jag har aldrig fått så mycket plats i trafiken när jag cyklat på en vanlig cykel vilket så klart är roligt.

Så i torsdags var det dags för La Lepre Stancas 200km brevet i strålande sol och med randomått mätt mängder av cyklister. Det var 4 cyklister som körde 300km och runt 15 startande på 200km. Jättekul att vi blev så många som njöt av det fina vädret med lite stämpelkortscykling. Jag, Calle och Marcus hade planerat att njuta ordentligt med medhavd fika och pauser längs fina platser utmed vägen. Första stoppet blev vid Älmeshultasjön strax innan Eksjö där vi dukade upp med kaffe, mackor och kakor. Med sånt här väder är ju en medhavd fika utomhus en riktig höjdare. Stämplade snabbt i Eksjö och rullade vidare mot Österbymo för stämpling och dagens överraskning. Calle hade bokat in oss hos Kristian som importerar Italienska cyklar av märket Fondriest till Sverige. Vi drack kaffe, käkade bullar och kollade cyklar innan vi rullade vidare mot Tranås. Nu var det varmt, runt 25 grader och det kändes att jag inte riktigt var van vid värmen än. I Tranås köpte vi med oss en macka och en dricka. Vi hade siktat in oss på en sjö med en brygga mellan Tranås och Ödeshög där vi avnjöt dagens andra utefika. Sedan väntade stämpling i Ödeshög innan vi vek söderut mot Gränna och Jönköping. Det blev ett glasstopp i Gränna innan vi avslutade njutardagen med den sista biten tillbaka till målet i Jönköping. Ingen dålig cykeldag och med tanke på årets två tidigare breveter i kyla och regn var vi värda en sådan här dag.

Ni har väl förresten inte missat att anmäla er till 13Hills? Den här fina grusbacken kan ni få glädjas åt en dag i Augusti. Leta upp en kamrat och anmäl er!

 

Ingen dålig cykelhelg

1 Maj

Lyckats klämma in en hel del cykling i helgen. Var ledig från jobbet i fredags och åkte till Kalmar för att vara med på Ablocs landsvägsläger. Jag skulle hålla en föreläsning för deltagarna under fredagskvällen men ville så klart klämma in en cykelrunda och känna in den sköna Ablocstämningen först. Vi rullade iväg från Larmtorget i 4 grupper med totalt närmare hundra cyklister. Jag körde med mellangruppen, vågade inte riktigt åka med Mustaschgruppen med 35 i snitt, skulle ju hålla föreläsning på kvällen och ville ju ha lite pulver kvar till den. Vi cyklade 9 mil i regn, hagel och sol med en fenomenal fika och tre roliga spurtsegment med poängutdelning. Efter cyklingen blev det dusch, middag, information och utbildning och vid 21 var det dags för mig att försöka underhålla och inspirera under drygt en timme. Riktigt kul gäng att föreläsa för och det var inte allt för många som somnade så förhoppningsvis gick det hem.

DSC00704 DSC00707 DSC00713 DSC00714 DSC00715 DSC00716

IMG_2689 IMG_2690

Jag hade ytterligare en föreläsning inbokad på lördagsförmiddagen i Skärstad utanför Jönköping, på Sveriges förmodligen trevligaste Outdoormässa Fair Enough som arrangeras av Friluftsbutiken Uthuset. Här var det en lite mindre homogen skara åhörare men det var riktigt roligt och mer än fullsatt i lokalen. Det är verkligen jätteroligt att föreläsa och en riktig förmån att få prata om sitt stora intresse och vad jag lärt mig av äventyren. Tveka inte att höra av er om er förening eller ert företag är intresserade.

Valborgsmässoaftonen firades på bästa sätt från cykelsadeln med en 400km lång randonneé. Vi blev två cyklister på den korta rundan, Sölve körde 600 istället. Jag hade tagit det mindre begåvade beslutet att köra med min Salsa Cutthroat för att känna på sadel, cockpit m.m. ordentligt. Inte helt genialiskt att cykla 390 km av 410 på asfalt med 2,2 tum breda mountaibikedäck men nu är det gjort. Var lite orolig innan att sadeln inte skulle funka men den känns bra så den får vara kvar.

IMG_2698

DSC00718 DSC00724 DSC00737 DSC00742 DSC00746

IMG_2701

Jag och Torbjörn körde via Eksjö, Vimmerby, Linköping, längs Göta Kanal till Motala, Vadstena och tillbaka till Jönköping. Motvinden var ganska hård till Vimmerby och därefter snett emot upp till Linköping innan vi fick lite mer glädje av vinden. Vi käkade korv i Vimmerby, burgare i Linköping och avslutade med kaffe och hypotermibulle i Gränna.

DSC00749 DSC00750

Regn i kombination med riktigt kalla vindar gjorde de avslutande 11 milen från Motala till en riktig kamp. Jag hade valt att ta med för lite kläder och det enda jag hade som skyddade mot regnet och den isande vinden var en regnväst vilket var långt ifrån tillräckligt. Låren hölls ganska varma av Thermal Bibsen men resten av benen, armarna, händer och fötter var riktigt kalla. Dessutom blir det svårt att äta och dricka när man fryser för mycket och det går fortare och fortare utför. Vi lyckades dock avsluta vad vi påbörjat och jag fick ännu en gång en påminnelse att jag inte kan ta för lätt på en heldag utomhus i April. Nästa gång åker regnstället med.

Lyckats klämma in en hel del cykling i helgen. Var ledig från jobbet i fredags och åkte till Kalmar för att vara med på Ablocs landsvägsläger. Jag skulle hålla en föreläsning för deltagarna under fredagskvällen men ville så klart klämma in en cykelrunda och känna in den sköna Ablocstämningen först. Vi rullade iväg från Larmtorget i 4 grupper med totalt närmare hundra cyklister. Jag körde med mellangruppen, vågade inte riktigt åka med Mustaschgruppen med 35 i snitt, skulle ju hålla föreläsning på kvällen och ville ju ha lite pulver kvar till den. Vi cyklade 9 mil i regn, hagel och sol med en fenomenal fika och tre roliga spurtsegment med poängutdelning. Efter cyklingen blev det dusch, middag, information och utbildning och vid 21 var det dags för mig att försöka underhålla och inspirera under drygt en timme. Riktigt kul gäng att föreläsa för och det var inte allt för många som somnade så förhoppningsvis gick det hem.

DSC00704 DSC00707 DSC00713 DSC00714 DSC00715 DSC00716

IMG_2689 IMG_2690

Jag hade ytterligare en föreläsning inbokad på lördagsförmiddagen i Skärstad utanför Jönköping, på Sveriges förmodligen trevligaste Outdoormässa Fair Enough som arrangeras av Friluftsbutiken Uthuset. Här var det en lite mindre homogen skara åhörare men det var riktigt roligt och mer än fullsatt i lokalen. Det är verkligen jätteroligt att föreläsa och en riktig förmån att få prata om sitt stora intresse och vad jag lärt mig av äventyren. Tveka inte att höra av er om er förening eller ert företag är intresserade.

Valborgsmässoaftonen firades på bästa sätt från cykelsadeln med en 400km lång randonneé. Vi blev två cyklister på den korta rundan, Sölve körde 600 istället. Jag hade tagit det mindre begåvade beslutet att köra med min Salsa Cutthroat för att känna på sadel, cockpit m.m. ordentligt. Inte helt genialiskt att cykla 390 km av 410 på asfalt med 2,2 tum breda mountaibikedäck men nu är det gjort. Var lite orolig innan att sadeln inte skulle funka men den känns bra så den får vara kvar.

IMG_2698

DSC00718 DSC00724 DSC00737 DSC00742 DSC00746

IMG_2701

Jag och Torbjörn körde via Eksjö, Vimmerby, Linköping, längs Göta Kanal till Motala, Vadstena och tillbaka till Jönköping. Motvinden var ganska hård till Vimmerby och därefter snett emot upp till Linköping innan vi fick lite mer glädje av vinden. Vi käkade korv i Vimmerby, burgare i Linköping och avslutade med kaffe och hypotermibulle i Gränna.

DSC00749 DSC00750

Regn i kombination med riktigt kalla vindar gjorde de avslutande 11 milen från Motala till en riktig kamp. Jag hade valt att ta med för lite kläder och det enda jag hade som skyddade mot regnet och den isande vinden var en regnväst vilket var långt ifrån tillräckligt. Låren hölls ganska varma av Thermal Bibsen men resten av benen, armarna, händer och fötter var riktigt kalla. Dessutom blir det svårt att äta och dricka när man fryser för mycket och det går fortare och fortare utför. Vi lyckades dock avsluta vad vi påbörjat och jag fick ännu en gång en påminnelse att jag inte kan ta för lätt på en heldag utomhus i April. Nästa gång åker regnstället med.

New Bike Day

24 Apr

I går fick jag en ovanligt formad cykelkartong. Kartongen var kvadratisk och större än normala cykelkartonger. En ljusblå skönhet med ett 52-tum stort framhjul och ID#161 väntade på att monteras och provcyklas runt kvarteret. Monteringen gick ganska smidigt och ungefär en timme efter att jag öppnat kartongen kunde jag avnjuta de första tramptagen. Det var några månader sedan jag provade höghjuling för första gången men precis som när man lärt sig cykla så satt det kvar i minnet och provturen gick utmärkt.

LRG_DSC00695

IMG_2647 IMG_2646

Cykeln från Skånska Tomelilla av märket Standard High Wheels är en 52-tums Tourer med några små anpassningar för att ge mig bästa förutsättningar att klara av att cykla ett varv runt Vättern om knappt två månader. Cykeln har två stycken stegpinnar över bakhjulet, normalt finns bara en för att underlätta vid av- och påstigning. Jag ville ha dubbla för att kunna klättra bak och stå på pinnarna för att kunna vila rumpan och sträcka ut kroppen.

LRG_DSC00697

Utöver det så har cykeln vevarmar med dubbla pedalgängor. Det gör att jag kan välja mellan att ha 125 eller 150 mm långa vevarmar. Vill jag cykla fortare och lite tyngre så väljer jag korta och om jag lättare vill klara av Kaxholmsbacken flyttar jag till det yttre hålet och får en längre hävarm.

LRG_DSC00699

Nästa nyhet är bromsen på bakhjulet som nu kan väljas till om man köper en SHW. Bromsen opereras genom att man trycker ner den med foten varpå bakhjulet bromsas. Det funkade över förväntan och mina största farhågor kring utförskörningarna, framförallt ner mot Bankeryd är borta. Det kommer kunna gå att hålla en rimlig hastighet och klara av rondellen.

LRG_DSC00698

Sadelväskan kan vara i minsta laget för kommande tur så jag funderar lite på att skaffa mig en större.

LRG_DSC00696

Jag cyklade både på platten, uppför och utför och hade precis lika roligt som jag kommer ihåg från mitt besök i Tomelilla i höstas. Nu återstår bara en hel massa träning och lite planering innan det ska cyklas runt Vättern dagen innan Vätternrundan. Jag lär väl få tillfälle att återkomma till det äventyret längre fram.

LRG_DSC00694

LRG_DSC00700 LRG_DSC00701 LRG_DSC00702 LRG_DSC00703

I går fick jag en ovanligt formad cykelkartong. Kartongen var kvadratisk och större än normala cykelkartonger. En ljusblå skönhet med ett 52-tum stort framhjul och ID#161 väntade på att monteras och provcyklas runt kvarteret. Monteringen gick ganska smidigt och ungefär en timme efter att jag öppnat kartongen kunde jag avnjuta de första tramptagen. Det var några månader sedan jag provade höghjuling för första gången men precis som när man lärt sig cykla så satt det kvar i minnet och provturen gick utmärkt.

LRG_DSC00695

IMG_2647 IMG_2646

Cykeln från Skånska Tomelilla av märket Standard High Wheels är en 52-tums Tourer med några små anpassningar för att ge mig bästa förutsättningar att klara av att cykla ett varv runt Vättern om knappt två månader. Cykeln har två stycken stegpinnar över bakhjulet, normalt finns bara en för att underlätta vid av- och påstigning. Jag ville ha dubbla för att kunna klättra bak och stå på pinnarna för att kunna vila rumpan och sträcka ut kroppen.

LRG_DSC00697

Utöver det så har cykeln vevarmar med dubbla pedalgängor. Det gör att jag kan välja mellan att ha 125 eller 150 mm långa vevarmar. Vill jag cykla fortare och lite tyngre så väljer jag korta och om jag lättare vill klara av Kaxholmsbacken flyttar jag till det yttre hålet och får en längre hävarm.

LRG_DSC00699

Nästa nyhet är bromsen på bakhjulet som nu kan väljas till om man köper en SHW. Bromsen opereras genom att man trycker ner den med foten varpå bakhjulet bromsas. Det funkade över förväntan och mina största farhågor kring utförskörningarna, framförallt ner mot Bankeryd är borta. Det kommer kunna gå att hålla en rimlig hastighet och klara av rondellen.

LRG_DSC00698

Sadelväskan kan vara i minsta laget för kommande tur så jag funderar lite på att skaffa mig en större.

LRG_DSC00696

Jag cyklade både på platten, uppför och utför och hade precis lika roligt som jag kommer ihåg från mitt besök i Tomelilla i höstas. Nu återstår bara en hel massa träning och lite planering innan det ska cyklas runt Vättern dagen innan Vätternrundan. Jag lär väl få tillfälle att återkomma till det äventyret längre fram.

LRG_DSC00694

LRG_DSC00700 LRG_DSC00701 LRG_DSC00702 LRG_DSC00703

Min praodag med pappa. Gästblogg av Tuva Johansson

22 Apr

Jag hade min prao hos pappa. Vi cyklade en del på stig första dagen, men vi cyklade också på grus och asfaltvägar. Vi cyklade förbi Torsa stenar, Huluberget, en brant backe och mycket mer. Efter ungefär två mil var vi framme vid vindskyddet. Sen lagade vi frystorkad carbonara och grillade banan med plopp och ahlgrens bilar till efterrätt. Dagen efteråt väntade tre mils cykling innan vi skulle komma hem. Det började med lite skog innan vi kom ut på vägen igen. Efter ett tag stannade vi och fikade men sen var det bara att cykla resten av vägen hem. När vi kom hem åt vi lunch och packade upp.

DSC00540 DSC00547 DSC00553 DSC00559 DSC00567 DSC00577 DSC00579 DSC00585 DSC00595 DSC00597 DSC00603 DSC00608 DSC00609 DSC00618 DSC00619 DSC00629 DSC00634 DSC00637 DSC00643

 

Film från turen

 

Det var roligt och faktiskt inte lika jobbigt som jag trodde.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade min prao hos pappa. Vi cyklade en del på stig första dagen, men vi cyklade också på grus och asfaltvägar. Vi cyklade förbi Torsa stenar, Huluberget, en brant backe och mycket mer. Efter ungefär två mil var vi framme vid vindskyddet. Sen lagade vi frystorkad carbonara och grillade banan med plopp och ahlgrens bilar till efterrätt. Dagen efteråt väntade tre mils cykling innan vi skulle komma hem. Det började med lite skog innan vi kom ut på vägen igen. Efter ett tag stannade vi och fikade men sen var det bara att cykla resten av vägen hem. När vi kom hem åt vi lunch och packade upp.

DSC00540 DSC00547 DSC00553 DSC00559 DSC00567 DSC00577 DSC00579 DSC00585 DSC00595 DSC00597 DSC00603 DSC00608 DSC00609 DSC00618 DSC00619 DSC00629 DSC00634 DSC00637 DSC00643

 

Film från turen

 

Det var roligt och faktiskt inte lika jobbigt som jag trodde.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nya väskor från Rockgeist

18 Apr

Igår landade äntligen paketet med väskor till min Salsa Cutthroat. Väskorna är tillverkade i USA av Gregory Hardy som driver Rockgeist Bikepack USA.

LRG_DSC00529

Greg fick lite bråttom mot slutet av tillverkningen då han skulle iväg och cykla Arizona Trail Race, ett 750 miles långt MTB lopp genom Arizona. Loppet är ganska speciellt då det på slutet innehåller en ganska lång passage av Grand Canyon där cyklisterna måste bära cyklarna under ett antal mil i stökig terräng. För detta har cyklisterna bäranordningar så att de kan ta isär cyklarna och bära dem på ryggen. Tidspressen gjorde att min ramväska fick lite fler kardborreband och lite färre hål där jag istället kunde fäst väskan i ramen med flaskställsbultarna men det spelar ju mindre roll när man vet att anledningen var att Greg skulle ut på äventyr i den här fantastiska miljön.

IMG_2472
Bild från Rockgeists instagram på väsktillverkaren själv.

Det fina med Rockgeist Bags är att de görs i princip helt custom efter dina önskemål. Dels anpassas ramväskan efter just din ram så att den passar perfekt. Utöver det så kan du välja från mängder av olika tyger med olika egenskaper och mängder av färger. Det finns dels klassiska cordura-tyger som är lite tyngre men åldras vackert och är lite mer klassiskt, dels mer tekniska tyger och riktigt lätta material som cupen-fiber. Dessutom kan du välja egenskaper på dina väskor såsom antalet dragkedjor, avdelare, genomföring för slangar, reflexer m.m. Passa på att kika in på sidan och botanisera lite i utbudet.

Mina väskor då?

LRG_DSC00528

En måttanpassad Mudlust framebag i LiteSkin som är ett lätt men ändå slitstarkt material. Lite lila detaljer för att passa övriga väskor och cykeln. Horisontell avtagbar avdelare och två dragkedjor samt ytterligare en dragkedja på vänstersidan till ett kartfack. Genomföring för slang till vätskeblåsa då jag kommer köra med det och två flaskor på gaffeln.

LRG_DSC00532

En Large Cache top tube bag i lila VX21 som är ett vanligt material i väskor. Bolt-on vilket innebär att den sitter fastskruvad i toppröret med två bultar som är standard på den här ramen. Väskan är riktigt stor och rymmer mycket. Att den sitter bultad innebär att den sitter mycket bättre än mina tidigare väskor med kardborre som gärna villa hamna lite snett.

LRG_DSC00530

Sadelväska Foxglove, även den i lila VX21 är en medelstor sadelväska och rymmer 7,5 liter. En mindre storlek för att minimera risken för en svajande väska. Väskan har rullstängning och även en rem för att hålla ihop hela paketet.

LRG_DSC00531

Nu har jag än så länge bara hunnit montera väskorna och se så att de passar men kvaliteten känns riktigt, riktigt bra. Fina material och ett riktigt bra hantverk med genomtänkta detaljer. Spännen, remmar och kardborre verkar också hålla en riktigt hög klass. Det ska bli otroligt kul att testa de här väskorna och skita ner dem ordentligt.

Jag har dessutom haft förmånen att få testa en fleecejacka från Revolution Race. Den jag testat heter Illusion Fleece och är en lite tjockare fleecejacka med rejäl huva och långa ärmmuddar med hål för tummarna. Jackan är ganska lång så risken för kylande glipor mot byxorna är minimal. Kvaliteten känns bra, jackan är skön och lite stretchig. Möjligen är de lite stora i storlekarna, jag beställde efter tabellen och tycker att jackan är i största laget men det är ju individuellt vad man tycker om storlekar. Jag tycker att man får mycket jacka för pengarna och att den är prisvärd.

Igår landade äntligen paketet med väskor till min Salsa Cutthroat. Väskorna är tillverkade i USA av Gregory Hardy som driver Rockgeist Bikepack USA.

LRG_DSC00529

Greg fick lite bråttom mot slutet av tillverkningen då han skulle iväg och cykla Arizona Trail Race, ett 750 miles långt MTB lopp genom Arizona. Loppet är ganska speciellt då det på slutet innehåller en ganska lång passage av Grand Canyon där cyklisterna måste bära cyklarna under ett antal mil i stökig terräng. För detta har cyklisterna bäranordningar så att de kan ta isär cyklarna och bära dem på ryggen. Tidspressen gjorde att min ramväska fick lite fler kardborreband och lite färre hål där jag istället kunde fäst väskan i ramen med flaskställsbultarna men det spelar ju mindre roll när man vet att anledningen var att Greg skulle ut på äventyr i den här fantastiska miljön.

IMG_2472
Bild från Rockgeists instagram på väsktillverkaren själv.

Det fina med Rockgeist Bags är att de görs i princip helt custom efter dina önskemål. Dels anpassas ramväskan efter just din ram så att den passar perfekt. Utöver det så kan du välja från mängder av olika tyger med olika egenskaper och mängder av färger. Det finns dels klassiska cordura-tyger som är lite tyngre men åldras vackert och är lite mer klassiskt, dels mer tekniska tyger och riktigt lätta material som cupen-fiber. Dessutom kan du välja egenskaper på dina väskor såsom antalet dragkedjor, avdelare, genomföring för slangar, reflexer m.m. Passa på att kika in på sidan och botanisera lite i utbudet.

Mina väskor då?

LRG_DSC00528

En måttanpassad Mudlust framebag i LiteSkin som är ett lätt men ändå slitstarkt material. Lite lila detaljer för att passa övriga väskor och cykeln. Horisontell avtagbar avdelare och två dragkedjor samt ytterligare en dragkedja på vänstersidan till ett kartfack. Genomföring för slang till vätskeblåsa då jag kommer köra med det och två flaskor på gaffeln.

LRG_DSC00532

En Large Cache top tube bag i lila VX21 som är ett vanligt material i väskor. Bolt-on vilket innebär att den sitter fastskruvad i toppröret med två bultar som är standard på den här ramen. Väskan är riktigt stor och rymmer mycket. Att den sitter bultad innebär att den sitter mycket bättre än mina tidigare väskor med kardborre som gärna villa hamna lite snett.

LRG_DSC00530

Sadelväska Foxglove, även den i lila VX21 är en medelstor sadelväska och rymmer 7,5 liter. En mindre storlek för att minimera risken för en svajande väska. Väskan har rullstängning och även en rem för att hålla ihop hela paketet.

LRG_DSC00531

Nu har jag än så länge bara hunnit montera väskorna och se så att de passar men kvaliteten känns riktigt, riktigt bra. Fina material och ett riktigt bra hantverk med genomtänkta detaljer. Spännen, remmar och kardborre verkar också hålla en riktigt hög klass. Det ska bli otroligt kul att testa de här väskorna och skita ner dem ordentligt.

Jag har dessutom haft förmånen att få testa en fleecejacka från Revolution Race. Den jag testat heter Illusion Fleece och är en lite tjockare fleecejacka med rejäl huva och långa ärmmuddar med hål för tummarna. Jackan är ganska lång så risken för kylande glipor mot byxorna är minimal. Kvaliteten känns bra, jackan är skön och lite stretchig. Möjligen är de lite stora i storlekarna, jag beställde efter tabellen och tycker att jackan är i största laget men det är ju individuellt vad man tycker om storlekar. Jag tycker att man får mycket jacka för pengarna och att den är prisvärd.