Nu skall jag försöka hitta dem igen. Det känns som bokstäverna ligger utspridda på golvet. Det är Vätternrundan som slagit till igen. Det nya – jo de har beslutat att lägga till ytterligare ett lopp för motionärer till sin digra kalender. Sträckningen är en slags halvvättern mini med en längd om 100 km. Det skall vara öppet för kvinnor och män…och ELCYKLAR!
Nämen, va fan. Elcyklar…och motion. De orden går helt enkelt inte ihop i min värld. Kör kortare utan assistans är min första tanke. Orkar man köra tio mil med elmotor orkar du väl trampa tre utan?
Men jag skall utveckla vad jag anser i ämnet och nyansera min ursprungliga reaktion något. När jag har invändningar mot elcyklar börjar folk nämligen genast gasta “funktionshinder” som det vore slutet på samtalet och det var också det första någon skrev när jag reagerade på en tråd på Facebook i ämnet.
Då vill jag betona att elcyklar har just två specifika huvudsakliga användningsområden enligt mig. Utan att detaljstudera frågan den här gången är de:
- Pendling. Då skall de för att vara till någon som helst nytta ersätta valfritt fossilbränsledrivet fordon som företrädesvis bilar men även skotrar och mopeder för att ens få nyttja sitt främsta argument – “miljön” och därmed äga existensberättigande. Annars skall de i debatt och reklam behandlas som vilket motordrivet fordon som helst. Det eftersom om de istället gör att ett antal cykelpendlare som tidigare trampade av lättja går över till att kräva tillverkning, hantering och laddning av batterier så är det istället en tickande miljöbomb och inget annat. Vilket det blir får framtiden utvisa. Det ena är önskvärt, det andra en mardröm. Tack och lov talar ändå mycket för det första alternativet.
- Underlätta för funktionshindrade. Det finns förstås många sätt på vilket det kan ske. Men för att det ens skall vara ett argument får klargöras att det är en mycket specifik grupp som avses. Det måste naturligtvis vara individer som har fysisk kapacitet att ens befinna sig i trafiken från första början. Det begränsas även till personer som har förmågan att trampa alls. Annars handlar det ju om rena mopeder/motorcyklar med eldrift och sådana finns redan. Utan att ha undersökt saken närmare tror jag inte att den här gruppen är enormt stor. MEN den existerar förstås.
- Specialfall. Möjligen finns det en tredje punkt som kan röra exempelvis tränare som vill följa med sina adepter, filmare av MTB-lopp med mera.
Men mellan de användningsområden och motionslopp är det inte bara ett gap utan en avgrund.
Invändningarna är många. En är att det inte lär gå kontrollera kraften i “cyklarna” och starkast elmotor hinner först. Det spelar väl ingen roll, det är ingen tävling invänder någon. Precis, så varför trampa långt med elkraft? För att se mer natur förstås är det givna svaret. Jo, men varför då ett lopp, det går att göra tillsamman ändå. Sen kan man väl le lite åt det där med “ingen tävling”, det finns en anledning till att just Vättern har sina “sub-grupper”.
Fast det förstås, Vätternrundans längtan efter att tjäna mer pengar är väldokumenterad vid det här laget.
Vän av ordning kanske påpekar att det inte är en elcykel om den överskrider en viss kraft och fart och att det därför är ett icke-problem.
Då pekar jag på hela e-Mtb avarten. Där skryts det i reklam om hur deras motorcyklar med trampor klarar av farter upp till 80km/h till exempel. Vilket för övrigt gör dem helt värdelösa eftersom de då är att betrakta som motorcyklar, omfattas av terrängkörningslagen och därmed olagliga att framföra i terräng. Banåkning enbart således. Det bryts det redan flagrant emot. Men det är en annan fråga och den lär inte hetta till ordentligt förrän otyget spritt sig något mer.
Innan någon lägger ord i munnen på mig igen anser jag visst att funktionshindrade skall få hjälp, att de skall få cykla och att de visst kan få köra motionslopp. Men det skall ske på dispens. Det lär nämligen inte vara några enorma volymer det handlar om.
På den punkten får någon gärna överbevisa mig. Jag har förstås inga siffror på det och ingen vore gladare än jag än att få ha fel i det fallet. Det skulle nämligen innebära att en stor grupp som idag är ickecyklister skulle få chansen att dela det jag älskar, cykling.
Men jag tvivlar.
/ J – tvivlaren
