En icke namngiven del av mig rinner driven av naturlagar som en smutsbrun söndersaltad januarisnö ned och ut.
Passerar organ på vägen och blandas med svart hjärteblod
för att slutligen rinna ut över tangentbordet där ord spills halvt planlöst.
Ord som kaffefläckar blandas med tandkrämssmak från Theralen.
Blir orörligt sittande, väntandes på att allt skall vända. Smakandes bitterhet, lika delar från livet och vätskan i munnen.
Jag en avighet i tillvaron.
Ett rätt som blev fel i livets grammatik.
/ J – tom
