Så kan en dag också börja.
Skulle till min sjukgymnast för att få akupunktur. Något måste göras mot den allestädes närvarande smärtan. Upp i ottan eller åtminstone upplevd gryning eftersom jag inte kunnat sova inatt heller. I säng runt halv sexsnåret och upp någon timme senare.
In i duschen och på med kaffemaskinen under tiden. En espresso på stående fot till frukost och iväg något sen men ännu inte försenad.
På vårdcentralen såg de förvånade ut och en sköterska hjälpte mig leta. Ingen sjuk gymnast (medveten flirt till alla sär-skrivare) i sikte.
Det visade sig att hon inte var där utan på den andra vårdcentralen där hon också är stationerad. Den jag egentligen brukar gå till, den närmast hemmet. Iväg bar det och lätt försenad som jag var gick det olagligt fort. Hamnade bakom en röd snigel och kastade mig om i högerfil och in på alternativ väg. Susade fram på Växjös gator och började le snett då det från “Gold” plötsligt strömmande “It’s a question of time” från högtalarna. Det höll jag med om. Kastade mig in på den sista gatan på Öster. Och se där ja, där var den röda snigeln igen. Synden straffar sig själv och det på en gång. Jag slapp rödljusen och att ligga bakom bilen med slemspåren men föga hjälpte det. God sensmoral. Haren och sköldpaddan.
Nu sitter jag här som på nålar. Det känns nämligen rejält efteråt och som att ett par av dem inte är avlägsnade. Vilket de är, jag har frågat min omgivning om de ser något vasst som sticker ut.
“Inte mer än vanligt” löd svaret. Jag får nöja mig med det.
/ J – a k a nåldynan
