16.30
Vad då 16.30? Förutom ett klockslag kan det vara en tid på tre kilometer “löpning”. Jo, jag vet att det finns folk som går den sträckan fortare baklänges på kryckor uppför Kebnekajse. Men jag är ändå stolt. Mest för att det blev av och inte för tempot som hölls.
Saker och ting måste nämligen sättas i perspektiv för att få rätt värde. Det kan gälla såväl stora saker i livet som mycket små som att springa några tusen meter på ett löpband. I det här fallet var förutsättningarna exempellöst usla. Följande spelade in:
- jag väger fortfarande 111 kg och
- det är blott det andra försöket som gjorts för att jogga på två år
Men det där är snarare konstanter eller nä, det är det inte alls efter som de snarare är typexempel på variabler. Tid rör på sig och vikt borde åtminstone gå att ändra på. Den gick åtminstone bra att öka men ner vete tusan. Den kanske är en konstant trots allt? Värre var att försöket gjordes:
- efter att jag tränat styrketräning så hårt jag förmådde i 1.50 h
- det föregicks av en uppvärmning på 30 min ståendes på en crosstrainer
- på fastande mage till följd av en oavsiktlig dygnsfasta, jag hade glömt äta
- med en nattsömn som inskränkte sig till ynka fyra timmar
och ja visst ja…
- i benen satt 101 km “måndagstur” med förskarv i kraftig blåst från kvällen innan
Definitivt inte ultimat sett ur prestationsperspektiv. Men så blev det och jag kan inte svära mig fri från att liknande scenarion kommer att utspela sig igen i framtiden. Jag har så svårt att göra saker måttligt.
Imorgon kan det bli lite Mtb och eventuellt en tältnatt, den som lever får se. Men nu skall det vilas koncentrerat. Jag är bra på det!
/ J – har vilodag
#cykligare #knivesandbikes
