Varför skriver jag om min viktresa kan man undra. En enkel och omedelbar förklaring står förvisso att finna i bloggens underrubrik “Om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet”. Den här slingrande träningsvägen genom överviktens kuperade landskap är synnerligen knuten till båda områdena – livet och träningslivet.
Men sen tänkte jag även att det kanske finns någon människa där ute som liksom jag av olika anledningar kommit av sig från sitt cyklande och vill ‘komma på sig’ igen. Vi kan göra det tillsammans fast lite på distans liksom. Jag sliter här, du sliter där och så möts vi här på mitten.
Igår var det som jag skrev senast dags för den tredje träffen på Actic och med PT-Daniel. Eftersom jag är ambitiös för stunden inkluderade vägen dit en rask promenad på strax under fyra kilometer följt av ett kort crosstrainer-pass på trettio minuter innan det var dags.
Allt kändes bra inför själva vägningen och mätningen. Och faktiskt efter vilket var desto roligare! Måttbandet var inte enormt uppmuntrande men några centimeter hade förflyttat sig från ett ställe till ett annat. Desto mer glädjande var vågen som hävdade att jag gått ned hela 5,9 kg de första 14 dagarna.
Nu är tappade kilon inte riktigt allt eller vänta, jo det är det nästan. Skall man bli av med något enstaka trivselkilo för att toppa tempoformen inför säsongen är det inte det. Om motsvarande en pigg åttaåring eller så skall droppas i vikt förhåller det sig annorlunda. Senare under passet stod jag och höll i en kettlebell motsvarande den vikten och konstaterade att det är väldigt mycket att bära omkring på i onödan.
Sen skall man inte glömma den psykologiska dimensionen. Särskilt så här i början av en insats är det bra med uppmuntran. Att se att ens ansträngningar ger resultat fungerar utmärkt som motivationshöjare!
Mindre bra däremot var siffrorna som dök upp i samband med kollen av mitt blodtryck. Har aldrig någonsin tidigare haft högt blodtryck. Möjligen då när jag varit förbannad med inte annars. Det är någonting jag får hålla ett öga på.
/ J – motiverad
PS. Om tryckfelsnisse varit framme i högre utsträckning än vanligt så skyller jag på att glasögonen befaras vara kvarglömda på jobbet och jag knappt ser skärmen.
