Och sen kom regnet…

I cykling såväl som i övriga livet är timing viktigt har jag hört sägas. Fråga Emma Johansson eller den som kommit in fel i ett stycke körsång. Den här gången handlade det om ett försök mellan mig och herr Svensson att få till en gemensam cykeltur. En inte övermäktig uppgift kan tyckas men då skall ni veta att vi försökt över ett år så lite utmanande har det tydligen varit.

I tisdags lyckades det och vädret bjöd till med en smula vårvärme som lockade till att klä av sig. Om man inte heter John vill säga. Armvärmarna fick stanna på för min del och likaså knickers. Trots väl tilltagen stoppning är jag frusen som få på en cykel. Herr Svensson hade varit optimistisk i starten och fått vända hem efter start för att ta på sig förstärkningsplagg. Sommaren är inte här riktigt än.

Nu blev hela rundan kanske en smula överambitiös för min del kunde jag konstatera i efterhand. Det var förvisso tänkt att bli något av ett distanspass men riktigt så långt hade jag inte tänkt mig i nuvarande form. Runt två timmar hade nog räckt. Planen var att starta från varsitt håll klockan ett för att sedan mötas på en bestämd väg, den över Härlöv och därefter planera en rutt. Det lyckades också men jag hann något längre än jag tänkt mig. Därefter vände vi och det trampades tillbaks mot Växjö. Där förlängdes rundan genom att köra över Kronoberg eftersom det är roligare än att cykla genom stan. Sen som genom en slump styrdes kosan via Gårdsby mot Rottne vilket även det gjorde den tänkta färden runt Helgahavet längre. Och är man i de trakterna kan man inte låta bli att titta in på världens bästa cykelmack, Rottne Motorverkstad. Här finns kaffe, glass och inte minst vänner och cykelprat!

Här skulle varit en bild men på grund av mycket smutsig lins på mobilen så för ni föreställa er en glassätande cyklist istället, bakgrund Motorverkstad.

Kruxet i mitt fall var det enkla faktum att trippmätaren redan passerat 50 km vid det här laget och jag fick börja fundera på om jag skulle vika av hemåt. Jag hade ett vägskäl i åtanke men när vi kom dit var vi inbegripna i någon form av trevligt samtal och mina ben undanhöll sig från att samtala varpå jag av bara farten kom på mig att följa med åt höger, bort från hemmet. Det var ju där sällskapet fanns. Nu gick det inte i något rasande tempo så det skulle väl vara lugnt särskilt med tanke på att det var i princip vindstilla minns jag att jag tänkte.

Vi skiljdes så småningom åt i höjd med Ör där jag vek av tillbaks över Härlöv och passerade kyrkan för tredje gången den här dagen. Det var här det blev synnerligen påtagligt att man behöver mer än en flaska vatten om det skall köras i närmare tre och en halv timme som det blev totalt. Två flaskor och en banan hade inte skadat eller så kunde man fyllt på sin flaska på tidigare nämnda mack om man nu kommit ihåg det.

101 kilometer blev det inalles, något jag är mycket nöjd med eftersom det var årets första tiomila för mig. Men så var våren på besök den här dagen och sällskapet alldeles utomordentligt trevligt.

Dagen efter kom regnet och blåsten.

/ J – och de 101 kilometrarna