Ny gammal bloggare
Först vill jag påpeka att särskrivningen i rubriken är ytterst medveten. Annars är jag tämligen allergisk mot såväl särskrivningssjukan som “De och dem-syndromet”. Men när jag inte är språkpolis bloggar jag. Då leker jag för övrigt med språket och skriver som jag vill. Som nu. Till er!
Jag tänkte att det var god kutym att presentera mig för dem av er som inte läst mina alster tidigare vilket torde vara de flesta. Rubriken valdes av det enkla skälet att jag plitat ett par år på min sida “Cykligare” men att flytten hit till Svenska Cycling Plus är helt purfärsk.

Det kom en förfrågan härförleden om det fanns intresse för att skriva för tidningen och vem kan motstå det cykelintresserad som jag är?
När det gäller allas vårt favoritämne är jag notorisk allätare. Mtb har det cyklats sen tidigt nittiotal, motionerats på landsväg i några år och innan dess har det transportcyklats och pendlats sedan barnsben eftersom jag är uppvuxen på landet. Först för att ta mig till kompisar, bad eller vad det nu var som föräldrarna inte skjutsade till och senare till skolbussar. Jag hade närmare en halvmil till närmsta busshållplats på den tiden. Den vanan har sedan hängt i när det så småningom färdats till universitet och arbeten. Utöver det har det cykelsemestrats och körts ett antal motionslopp av olika slag vid det här laget.
Om det cykellivet skriver jag och om vardagscykling, motion på landsväg och i skog, lopp och kanske någon tävling. Sen har jag svårt att skilja på livet som velocipedryttare och den övriga tillvaron. Mycket beroende på att det handlar om inställning till livet. Miljö, trafik, landet och staden, samhällets utveckling på det övergripande planet och hur mitt eget mikrokosmos möter det.
Sen är det krasst så att jag har för många intressen för att bara snacka cykel. Ni vet – musik, litteratur, matlagning, kaktusar, knivsamling, schack, hifi, kaffe eller vad det kan vara för stunden. Förresten är det inte nyttigt för vare sig mig eller er att vara tunnelseende även om det väntar ljus i andra änden!
Så nu kör vi! Eller snarare trampar!
/ John – er medcyklist