Efter att ha drabbats av diverse funderingar kring varför man cyklar så tittade jag ut genom fönstret och konstaterade att sommaren verkade ha kommit medan jag satt inne på min kammare och grubblade med den digitala gåspennan i mungipan. Det avbröt abrupt all tankeverksamhet.
Dags att sluta tänka, lägga hjärnan på hyllan bredvid andra dammiga prylar och bege mig ut i världen där utanför mitt fönster.
Det var länge sen jag satt på den grövre cykeln. Kärt barn har många namn och skogsmoppe är väl nästan mer passande i detta land än “Mountainbike”.
Men först lunchdags och dagen till ära blev det en god sallad på kokta rödbetor och fetaost.
Det gav mig kraft nog att ta fram min cykel för en snabb genomgång som gav vid handen att det räckte med aning luft i däcken och olja på kedjan för att bli klar för avfärd. Men för att vara på den säkra sidan kollade jag även lufttryck i stötdämparna. Då lackade jag ur ordentligt på den sedan länge ickefungerande lock-outen på på framdämparen. För någon runda sen gick dessutom reglaget sönder så nu åkte det bort från styret och cykeln för gott. Det är inte bara jag som haft problem med den funktionen på Reba SL vet jag.
Turen blev ungefär 39 kilometer på diverse stigar runt hörnet. Eftersom jag inte kört så mycket skogshoj i år så undersökte jag mina gamla spår för att se om de fanns kvar med varierande framgång. Några befanns i gott skick andra igenväxta. En var full med hästar. Efter lite drygt två timmar var jag nöjd. Mycket kan sägas om rödbetor men den kraften räcker inte hur länge som helst. Jag var hungrig!
/ J – din granne på vägen och i skogen
#cykligare #knivesandbikes
