Enligt kinesiskt horoskop började apans år natten till måndagen. Det skall vara bra på allehanda vis. Det är kreativitetens och uppfinningsrikedomens år sägs det. Men framför allt skall det vara AKTIVT och därmed utmärkt för att börja träna. Ett hälsans år helt enkelt.
Det kan jag sannerligen behöva.
Jag kom nämligen av mig stenhårt. Förra året var ur motionssynpunkt utmärkt fram till de sist skälvande månaderna. Det enligt vår kalender nya har inte börjat så mycket bättre.
Ibland kommer livet liksom emellan.
Först visade sig diskbråcken i nacken från sin sämsta sida och omöjliggjorde det mesta i aktivitetsväg ett tag. Sen dök varelsen i svart kåpa och en fäbless för ålderdomliga hortikulturella redskap upp. Jag tror det inte det var huvudet som siktades på den här gången utan snarare fotknölarna. “Swing and a miss”, jag hoppade med uppbådandet av mina sista krafter och endast grästorvan jag stod på slogs undan.
Nu befinner jag mig i ett hål och eftersom regnskurarna avlöser varandra är hålet lerigt och skitigt. Kanterna har luckrats upp och ger vika varje gång jag försöker kräla mig upp på fast mark igen. Krälande underlättas inte av min fysik som närmar sig sfärens perfekta form. Som cyklist kan man möjligen hävda att det är en mycket aerodynamisk form.
Ibland summerar jag mina träningsinsatser här på bloggen. Det är lätt gjort nu: NOLL. Vädret utanför fönstret är förvisso cykelbart men uppmuntrar inte en solskenscyklist. Tur då att jag är innehavare av ett gymkort. Ett som förvisso inte har svärtats av användning det här året men ändå.
Nu börjar vi om igen,
för vilken gång i ordningen vet jag inte. Från noll den här gången. Det blir en resa. Om den skall jag förtälja.
/ J – A.D. 2016
PS. Några som verkade ha anlitat kinesiska astrologer var Denver Broncos. De vann Super Bowl och jag blev glad samt en smula trött då matchen slutade klockan fem natten till måndagen.
