Mountainbiken är liksom racern av märket Cube. Den är komponerad av en salig mix av prylar efter rambyte förra säsongen. Ramen är numera en Cube AMS 110. De flesta delar togs från originalcykeln med det långa krångliga namnet Cube AMS CC XT Ltd Edition, en av märkets återkommande halvårs- och mässmodeller som i komponentval avviker från cyklarna i de ordinarie serierna. I det här fallet innebar det genomgående XT-prylar och speciallackad gaffel.
Det som inte kunde följa med över till den nya ramen var bland annat styr- och vevlager samt bromsskiva bak. På köpet fick jag en ram med 10 mm längre slaglängd bak, 110 mm istället för 100 mm.
Till hopkoket har precis adderats ett nytt bakhjul baserat på: XT/DT 2,0/1,8/DT Swiss XM401D. Ett relativt lätt hjul som ändå borde bli urstarkt. I teorin i alla fall eftersom fälgen är en snäpp under DTs endurofälg. Återstår att se hur väl det håller. De första veckorna bådar gott även om det knäpper lite om det. Sen blir det spännande att se hur länge aluminiumnipplarna håller utan att korrodera sönder. Salt och vatten har en tendens att nöta på på aluminium har jag märkt. Men det gick inte att välja klassiska mässingsnipplar till den här fälgen.
Cykeln är utrustad med i princip genomgående Shimano XT-komponenter sånär som på bakre bromsskivan som är av för mig okänt ursprung och kassetten som råkar vara från Deoregruppen istället. Jag har genom åren experimenterat friskt med diverse komponenter när det gäller drivlinor och numera försöker jag få ihop de mest hållbara och enkla kombinationerna på rena slitdelar. Min cykel är knappast något lättviktsprojekt från början och med min kroppshydda och benstyrka är det mer aktuellt att prioritera hållbarhet framför vikt. Främst jagar jag prisvärda komponenter. Det vill säga hållbarhet och funktion ställt i relation till pris.
Men med vikt i åtanke tänker jag på sikt trots allt byta ut styre och stam som är Eastons EA30 och riktiga bojsänken. Där finns hekton att kapa utan att det kostar skjortan.
Vilka handtag jag använder varierar och ibland har det körts med 90-talsretro kondomtunna gummihandtag för känslans skull och ibland kör jag med tjockare handtag för att det ger mer avslappnade underarmar vid längre turer. Det senare gäller för stunden och är nog här för att stanna.
Sadeln är liksom på mina andra cyklar en Selle Italia SLR XP. De väger in på lätta 180g trots att de är relativt komfortinriktade och fungerar utmärkt i skogen. Möjligen kan invändas att de är lite ömtåliga särskilt vid spetsen. Fuktigt tunt läder är inte extremt hållbart.
Dämparen fram är original – en Rockshox Reba SL med 100 mm slag och Poplock som på klassiskt manér är trasig. De var inte kända för att fungera någon längre tid. Först kärvade vajern ihop av vatten och lera och så småningom gick spaken helt sonika av. Det enda unika med dämparen är lacken. Den årgången var annars svart men den här är vit för att matcha Cubes mässcykel. Bak står Manitou Radium RL för komforten. Det var Manitous enklaste plattformsdämpare som är avstängningsbar när det begav sig. Den har även justerbar returdämpning.
Däck är något som ständigt varierar men nu testar jag efter tips Maxxis Crossmark 2,0 som jag än så länge är mycket nöjd med som allrounddäck. De rullar som ett spjut och ger bra fäste t o m i lera. Däremot har de ingen enorm luftkammare så skall det köras lite hårdare i tuff terräng får grövre doningar monteras.
Annars har jag tills nyligen kört på den kända kombinationen Schwalbe Racing Ralph EVO, 2,25 bak och Schwalbe Nobby Nic 2,25 fram. Genom åren har de flesta klassiska märken, däcksmodeller och kombinationer prövats. Man hinner med några däck på nästan 25 års skogscykling.
På Vasan förra året när det skulle gå fort och lätt åkte min tävlingssula från Conti på. Deras Twister 1,9 SuperSonic är snabba som f-n och ger bättre fäste än man kan tro med tanke på de minimala dobbarna och den lilla luftkammaren. De väger in på futtiga 380g och är mitt lättviktsalternativ när det är grusvägsrace på gång.
I andra sammanhang tycker jag att de flesta däck från Continental är för klena i sidorna för min smak.
Totalvikten för cykeln ligger annars på strax över tolv kilo för närvarande vilket diskvalificerar den från den expolosiva kategorin. Men det gäller för övrigt motorn också.
/ J – skogstroll
#cykligare #knivesandbikes
