Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

Kommentar, TdF

Touren lever men inte är det tack vare bländande taktik precis. Fabio Aru lyckades genom en mobiliserad viljeansträngning kränga sig uppför gårdagens sista stup upp mot målet i Peyragudes i Pyreneerna något fortare än favoriten Froome och övertog därmed den gula tröjan. Den sista biten in mot mål var löjligt brant. Frågan är om det ens kan klassificeras som cykling. Men avgörande blev det. Till och med fenomenet Froomie stumnade de sista metrarna.

Gott så och precis vad årets TdF behövde enligt mig. Två saker har nämligen slagit mig och inte bara mig förresten. Det ena är att årets etapper för spurterna är så extremt platta och lättkontrollerade att det börjar likna en parodi. Lägg därtill att sportcheferna uppenbarligen inte förmår att ändra på årtal av etablerad praxis vad gäller taktik.

Gary Lineker tillskrivs citatet:

“Football is a simple game. Twenty-two men chase a ball for 90 minutes and at the end, the Germans always win.”

En travesti på det skulle kunna skrivas att

en spurtetapp i TdF är enkel, först släpper man en utbrytargrupp två minuter framför sig, sen jagar alla ikapp dem för att låta Marcel Kittel vinna

Annons

Det är nämligen så det sett ut. Av någon outgrundlig anledning hjälper alla spurtlagen till att hålla utbrytarna kort trots att deras respektive spurtare har fungerat som rundningsmärken för Kittel på upploppsrakorna så här långt. Man tycks hela tiden hoppas på att han endera skall göra bort sig eller att de andra av någon outgrundlig anledning plötsligt skall höja sig tre snäpp.  Det finns förstås sätt att hantera situationen men hittills har ingen funderat på att ändra på sina planer. Vi gör som vi alltid gjort verkar resonemanget lyda.

Den andra saken som slagit mig bygger också på en fotbollsliknelse. Sky påminner om Barca fast ännu mer dominerande. De har så mycket pengar att de har råd att låta cyklister som Kwiatkowski och Landa som var och en för sig kunnat göra resultat själva agera rena hjälpryttare. Resultat – i princip ingen kan attackera ens uppför.

Som tur var hjälpte inte ens det igår och därmed lever spänningen i Tour de France vidare ytterligare ett tag.

/ J – soffcyklisten

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.