Jag läste en tråd någonstans på Facebook härförleden som fick mig både förundrad och intresserad. Egentligen handlade den om att träna på väg men det är en annan diskussion.  Mitt i all text dök det emellertid upp ett ord som jag fastnade vid och inte kunde slita mig ifrån: “IRRITERAD”

Det är tydligen vad många bilister blir på oss cyklister framgick av en skribent. I det här fallet rörde det sig om när vi kör i bredd, på 70-väg skall förtydligas att det handlade om. Det borde räcka där men eftersom det inte gör det skall jag tala klarspråk till de som inte förstår:

VÄNJ ER! 

Jag skulle kunna avslutat det med ett “för helvete” men det är inte trevligt så det gör jag inte.

Kring det hela är kopplat ett märkligt förhållande. Det finns de som anser att vägen är lite mer deras än någon annans.  De flesta cyklister jag känner är även bilister i olika former, några till och med yrkeschaufförer. Många bilister däremot är inte cyklister vilket framgår med önskvärd tydlighet. Av någon orsak anser representanter för den gruppen att just de har ensamrätt eller åtminstone tolkningsföreträde för hur vägen skall användas! Det har ni INTE!

Först själva sakfrågan så vi har den ur världen – att färdas i bredd på 70-väg. Vi bortser en stund för vad det är som hindrar dig och konstaterar att enligt lag förhållder det sig så enkelt att om du inte har fri sikt och fri körbana att köra om på så får du inte göra det. Det gäller utan undantag. PUNKT! Detta av den enkla anledningen att någon annars  kan dö.

Om det råkar befinna sig något på din sida vägen, på din körbana som av någon som helst anledning färdas långsammare än den stipulerade maxhastigheten (ett annat svårt begrepp för många bilister som tycks tro att det är någon form av rekommendation för snitthastighet) så får du vänta  tills du har fri sikt som tillåter omkörning. Sen spelar det ingen roll om det är EN eller TVÅ cyklister i bredd. Är det inte fritt nog att köra om ett par i bredd så är det inte fritt nog att köra om en ensam cykel heller. Men tyvärr utsätter massor av bilister oss cyklister för livsfara därför att de inte väntar till det är fritt. De kör om ändå och får de möte tvingas cyklisten ut i gräset och i värsta fall vurpandes ned i diket. Det har dessvärre hänt vid flera tillfällen under gruppcyklingar jag varit med om.

Två i bredd är därför närmast att betrakta som en säkerhetsåtgärd. Av samma anledning har jag slutat köra utanför vägmarkeringar i onödan. Körbanan är min den också!

Sen var det en sak till, själva orsaken till den här texten. Själva IRRITATIONEN, var kommer den ifrån? Vad är det som gör det så förtvivlat jobbigt att en gång då och då lyfta foten från gaspedalen och låta bilen minska hastigheten. Det var det där med högsta tillåtna hastighet kontra medelhastighet igen. För det kan ju inte vara så att det kommer klunga efter klunga efter klunga av cyklister på din väg hem på den där sjuttiosträckan det talades om i tråden. Högst en gång per tillfälle om alls skulle jag misstänka.

Hur gör vederbörande vid möten och omkörningar av andra på vägen förekommande företeelser? Kör på Epa-traktorer, kör över gamla tanter med rullatorer, prejar ned barnvagnsföräldrar i diket, tutar ilsket på hästar, går i närkamp med traktorer, skördetröskor och andra jordbruksfordon, försöker preja mobilkran under transport, hötter med näven åt skolbussen eller lantbrevbäraren som stannar? Tja, inte vet jag men IRRITERAD blir man tydligen. Särskilt på cyklister av någon anledning. Vi tycks bära någon form av rött skynke på oss.

Själv är jag uppvuxen på landet och dessutom innan nästan alla vägar förvandlades till oljegrusvägar i trakterna där jag bor. Jag vet därför hur det körs där. I allmänhet för fort. Inte av alla och inte alltid, det säger jag inte. Men det händer rätt ofta. Det visar antalet träffar från polisen när hastighetskontroller väl görs.

Men det är i hastigheten det ligger för den kommer sig av att man vill vinna TID! Det där diffusa, tiden, som rinner ifrån oss alla och därmed stressar oss. Vi måste hinna ett visst antal saker på en utmätt tid. Och när man som bilist planerat att en viss sträcka skall ta en viss tid att färdas får det inte förekomma distraktioner för då blir man IRRITERAD. De är ju i vägen!

De stjäl min tid! Samt uppmärksamhet!

För i ärlighetens namn, många inklusive mig när jag är på bekanta vägar kör på rutin. Då blir det obehagligt när det dyker upp oönskade störningsmoment i min bubbla, min egen lilla transportvärld där bara jag och min bil finns.

Det märkliga är att i stan får man vänja sig. Där finns trafikljus, cirkulationsplatser och i värsta fall köer. Andra bilar och fordon, fotgängare och även där cyklister. Distraktioner så långt ögat når.

Men på 70-vägen går det inte tydligen! Där skall vara fritt. Cyklister kall inte märkas eller helst vara någon annanstans. Sen användes “yrkestrafikskortet” i tråden vilket jag tyckte var extra lågt och därför inte värt att kommentera. Det är inte mycket av den varan på de små vägar som är aktuella i det här fallet kan jag meddela. Och de som är där har jag ytterst sällan upplevt något som helst problem med snarare tvärtom. Undantag som bekräftar regeln finns säkert.

Mitt bidrag? Jag lovade mig själv för något år sedan att irritera mig mindre i trafiken. Särskilt när barnen är med i bilen. Det går faktiskt bra även om man får bita sig i tungan ibland. Men med lite övning så!

/ J – understundombilisten