Ibland undrar jag.
Idag hälsade jag på mig själv. Jag svarade inte.
Men resten av mig cyklade. Ut i världen ut i hösten. När jag öppnade dörren drog solen upp molntäcket över knäna och tände en pipa framför brasan.
Hundrasex kilometer pendlade benen. Allt flöt på utom när sadelstolpen sjönk och låren hotade med krampstrejk. Jag höjde sadeln, snöt mig och trampade vidare med nytt hopp om tingens tillstånd.
/ J – funderar
