Att vakna är att dö en smula. Det kan även ske på olika sätt vilket på ett högst påtagligt vis synliggjorts de senaste dagarna i det Wikströmska hemmet. Av olika anledningar hade jag förmånen att vara ledig i går. Det var inte bara en onsdag vilken som helst. Det förstod jag efter att ha blivit väckt av doften av nybryggt kaffe och en kanelbulle. Visst en lussekatt hade säkert varit rätt, men kanel är alltid rättare, eh…sorry, kunde inte låta bli.
Med en kopp i ena handen och sagda bakverk i den andra vacklades det sömndrucket nedför trappan till TV-soffan för att titta på Luciafirande, även om firande kanske är fel uttryck med tanke på vad den stackars flickan utsattes för. En angenäm morgon hur som haver.
I morse skedde uppvaknandet på annat vis. AAAAAHH, LÖSS! Hördes över halva nejden. “Du måste kolla om det är löss, de ligger i handfatet” upplyste min sambo mig om.
Halvt ovan glasögonbärare som jag fortfarande är famlade händerna på nattduksbordet efter dessa för uppdraget nödvändiga hjälpmedel. Ned till handfatet for jag varefter det stirrades intensivt på några stackars hårstrån som låg där ensamma och övergivna mot allt det vita. Såg en liten knuta som möjligen kunde vara ett av de avsedda studieobjekten. Förde försiktigt över det på ett finger och stod där kisandes genom ett förstoringsglas och höll upp det mot ljuset i olika vinklar i syfte att försöka avgöra huruvida det hade ben eller ej. Några dylika kunde inte skådas kan jag upplysa om. Det var två hårstrån som knutit ihop sig i blotta skräcken inför luskammen.
Som vanligt var det inga kreatur i håret. Min sambo hyser en viss aversion mot blotta tanken så situationen är inte helt ovanlig. Helt ogrundad är emellertid inte tanken då det förekommit löss på barnens skola vid upprepade tillfällen de sista åren. Men eftersom barnen inte befann sig i hemmet vid tillfället och vi vuxna inte gnuggat skalle med så många de sista dagarna så är det något oklart exakt hur varelserna skulle hamnat i våra huvuden.
Eftersom jag ändå var vaken passade jag på att duscha. Dock användes vanligt schampo och inte lusavlivande dito.
/ J – utan husdjur
