Igår skulle det varit premiär för måndagsturen uti Växjö stad. Eller det blev det råkar jag veta. En tapper skara av för mig okänd storlek kämpade sig runt i snöyran. Om den turen kommer dessvärre ingen rapport. Jag var nämligen inte där och det av två skäl.
För det första var jag trött efter närmare fyra timmars träning och en bastu sedan tidigare. För det andra kröp termometern knappt över nollan igår samtidigt som det var ömsom sol ömsom snö. I morse var det fyra minusgrader. Inte heller det inbjuder även om det för stunden är sol. Snacka om aprilväder.
Förvisso kunde cyklingen valts framför gymmet men jag tenderar att frysa när det är kallt så det fick anstå. Sen var jag tvungen att träna så fort jag kunde eftersom helgen varit hemsk. En äkta helgmisär präglad av nedstämdhet och apati. Tröstade mig med alldeles för mycket mat som jag inte ville ha och tänkte ibland på att jag borde umgås med någon, vilket jag ville men inte orkade. Istället blev jag liggande i sängen men mestadels i tv-soffan. Det slutade med kraftig ryggvärk efter ett par dygn. Trösten i det hela var att Snooker-VM från the Crucible i Sheffield har börjat och att höra Vacchi och Adamssons väna röster i söndags när de kommenterade Gilberts seger i Amstel Gold Race.
Sen är jag inte helt bra på det här med måtta. Något de som känner mig glatt brukar framhålla. Jag brukar förvisso döpa mina dubbelpass som vanligen återfinns på måndagar i träningsdagboken till “monsterpass”. Men de här blev snäppet längre än vanligt – monstermåndag. För att kvalificera sig till monsterklassen enligt min egen nomenklatur så krävs dubbla pass med styrka följt av kondition eller liknande efter varandra.
Eftersom jag var stel och hade ont i ryggen samt varit borta från gymmet en vecka kördes hela kroppen igenom. Vet inte i skrivande stund hur många övningar jag klarade av. Det blev inte några säsongsrekord men det lyftes så tungt jag förmådde i rätt högt tempo. I två hela timmar! För att orka det växlade jag mellan armar/axlar och ben och där emellan core…eh, javisst ja. Den befinner sig där.
Efter den manglingen vacklade jag iväg bort mot löpbanden och CT-maskinerna. Fortfarande för tung för att springa så valet var enkelt. Tänkte köra lite mer lågintensivt idag och valde därför maskinens inbyggda fettförbränningsprogram som innebär fyra minuters intervaller i en halvtimme följt av fem minuters avvärmning. Det blev rätt jobbigt till slut ändå. Receptet för det är som följer:
- Börja med att vara stel och ha lite ont från början
- Kör därefter två timmars intensiv styrketräning med åtminstone fem olika benövningar
- Gör det på fastande mage trots att det är eftermiddag
- Vrid upp motståndet på intervallerna till max (om det går)
- …ja och sen den huvudsakliga ingrediensen – Upprepa tre gånger i rad!
Det blev totalt en timma och fyrtiofem minuter till. Sen var jag trött något som bevisades av Rorschachtestet vid mina fötter. Svetten på golvet brukar efter fyrtio minuter ofta likna ett hjärta. Ett hjärta med spetsen riktat mot mig. Nu var det istället ett par svarta skuggor, ett par vingar. Dödens vingar de som tar en om man får hjärtattack på en gym-maskin.
Men efter det blev det ingen cykling.
/ J – förföljd av en skugga
#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt
