Den bomb som briserade häromdagen kan inte ha undgått många cykelintresserade. Det belackarna länge hävdat och många inte velat tro skulle hända verkar ha hänt…eller kanske inte. En elmotor i en cykel har avslöjats i samband med tävling.
Men hur det verkligen förhåller sig med den saken är i skrivande stund något oklart då det är under utredning. Rubriksättarna var förstås kvicka i vändningarna – annat var inte att vänta med en sådan godbit inom räckhåll. Cykel som sport har åter fått svarta rubriker, hurra. Beskrivningarna om vad som faktiskt hänt går emellertid än så länge isär.
Utan att fördjupa mig i alla detaljer så kan det väl sammanfattas med att först sades det att den dolda elmotor som hittats i en cykel under Cyclocross-vm och som kunde kopplas till förra årets juniorvärldsmästarinna Femke Van Den Driessche använts under tävling. Version nummer två lät göra gällande att den inte alls hade med henne att göra utan tillhörde någon i hennes “entourage”. Sen konstaterades att enligt UCI-reglerna är även det att betrakta som fusk. Lite som att bli ertappad med en frukosttallrik stereoider men hävda att man inte ätit dem. Det sista som hänt är att konspirationsteorierna duggar tätt, många sidospår har dykt upp och historien är minst sagt komplicerad. “Stjärnan” i historien vet förstås inget om motorer.
Men det går att konstatera att det här har gett upphov till extremt många diskussionsämnen som den rent tekniska biten där många säger “men oj vad tekniken gått framåt, tänk vad man kan göra med teknik nuförtiden!” Andra säger “men…har UCI redan teknik att spåra sånt här?” Det i sin tur gör att teorier om tidigare fusk får ny näring. Sen en rent generell definitionsfråga: vad tusan är “mekanisk doping” heter det inte kort och gott FUSK?
Som något av en belackare av elassisterade cyklar i alla sammanhang utom för funktionshindrade och pendling/transportcykling som alternativ till bensindrivna fordon har jag väl fått vatten på min kvarn. Jag har nämligen inte riktigt förstått varför i hela friden namn den här typen av motorer finns. Vad jag menar med det är att det enda argument jag hittat för just den här konstruktionen är att den är “snygg”, det vill säga den inte syns och därmed får cykeln att framstå som en vanlig cykel. Intressant då den ju inte är det! De här avarterna är försvagade elektriska motorcyklar och mopeder* .
Sen finns alltid den tekniska aspekten som går ut på att de som tillverkar den vill se om det går och vad de förmår. Det argumentet förstår jag. Men annars är det för mig tämligen uppenbart att konstruktionen syftar till fusk i någon form.
Det kan nämligen inte vara det bästa stället att placera batterier och motor på! Jag vill nog utan att vara ingenjör hävda att det måste vara förknippat med avsevärda utvecklingskostnader och fördyrande omständigheter att göra dem så små och kompakta med bibehållen verkansgrad att de får plats i vevhus och sadelrör. Sen kan jag för mitt liv inte tro att det skulle vara effektivare att placera den drivande kraften från en motor i vevpartiet än direkt i navet. En viss mängd energi tenderar att försvinna i drivlinan.
Nåja, den sista ingrediensen i den här soppan är inte tillförd än. Det skall bil intressant att se vad som händer. Tillsammans med det övriga dopingsnacket riskerar det här att bli den sista spiken i kistan för cykelsporten. Det handlar om trovärdighet.
För övrigt skulle jag sannerligen behöva elektrisk hjälp för stunden. Funderar dock på alternativet robotdrivna ben. Funkar även vid löpning.
/ J – ickeelektrifierad
*Som en not kan tilläggas att jag ämnar föra krig mot avarten elektriska MTBs då de förstör för oss andra. Testa att på Instagram söka på “stigcykling” och se vad ni hittar där om ni inte tror mig! En hashtagg totalt spammad av till cyklar förklädda elmotorcyklar som tillverkaren på sin hemsida hävdar gör “upp till 80km/h”. Något som gör övriga kommentarer om vad det handlar om överflödiga.
