Efter att ha fått besked om att en stor människa gått bort så har jag de senaste dagarna funderat lite extra på det som betyder något. Relationer, gamla och nya, nära och kära, familj och vänner.
Jag vet inte exakt vad jag vill säga med det mer än att det gäller att inte missa ögonblicken och människorna som utgör tillvaron.
En gammal favorittext som alltid är applicerbar dök upp i huvudet:
Högt över fjällen där flyger en ko
den flyger långt bort,
där den kan finna ro
Där västvinden sjunger
sin eviga sång,
som avslöjar allting en gång.
Den sången som sjunger om livet
som det är
och att det kan slösas
till ingen nytta.
Högt över fjällen där flyger en ko
kanske den flyger på sin tro.
Det är förstås progghjältarna i Norrlåtar som är de som står bakom sången. Har ni inte hört “Ko över Sarek” så lyssna på den.
Tillvaron efter helgerna har annars träffat mig så hårt i huvudet att det värker. Sömnbrist och värkande hals bidrar till vardagsmisären.
Och ute regnar det vilket i sammanhanget passar bra.
Jag tror jag måste cykla.
/ J – letar efter livets paraply
#cykligare #knivesandbike
