Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

E-MTBns vara eller icke vara?

Det finns en tämligen ny företeelse som jag stött på ett par gånger nu. Senast var på Instagram häromdagen då jag sökte på termen “stigcykling” som kan tyckas vara tämligen självbeskrivande. Det är den inte längre. Hashtaggen är nedlusad av bilder på motorcyklar! Tillverkarna av det aktuella märket skryter själva på hemsidan om att deras produkter gör upp till åttio kilometer i timmen och använder parollen “Vi marknadsför och säljer frihet, glädje och äventyr”!

Hm…produkten fanns redan innan, den är inte ny bara omdöpt. Eldrivna Endurohojar, hur var det nu – vart får man köra dem?

Fenomenet är förstås inte helt nytt då den här typen av cyklar har varit det “senaste” och “hetaste” på diverse stora cykelmässor på sistone framförallt på kontinenten har jag fått förklarat för mig. Säljare och cykelhandlare har sagt att det är så här framtiden ser ut och att det är ett “roligt” komplement till övriga marknaden. En cykel för de som inte annars skulle få för sig att cykla och att det i och med det skulle vara bättre än att de inte cyklade alls.

Fan tro’t! Jag är i detta mycket speciella fall stockkonservativ och anser att vill man inte cykla så skall man inte göra det! Sen bortser jag från den grupp som alltid lyfts fram – funktionshindrade. Utan att ha gjort någon undersökning i ämnet hävdar jag att antalet människor som önskar cykla i terräng och har ett  så specifikt fysiskt hinder att de kan cykla och hålla balansen i skogen men bara inte på en konventionell cykel är försvinnande litet. De lär inte bära en marknad för den här sortens vederstyggelser i vilket fall. Men de kan förstås likt parkeringsmöjligheter ges undantag om det är aktuellt. Det “problemet” är lätt löst rent tekniskt.

Så – för vem är den här “cykel”-typen tänkt? Jag vill för tydlighets skull återigen påpeka att diskussionen inte rör el-cyklar i stort då det är en helt annan fråga utan elassistansens vara eller icke vara vid sidan om vägen.

Frågar du anhängarna är det förstås “alla”. Frågar du cykelhandlare kan du nog få samma svar då de naturligtvis vill sälja något nytt. Det gäller förstås för alla i producentledet också. Och jag betvivlar inte att det finns ett antal människor som kan tänkas sig att köpa en.

MEN och det är inget litet men. Vart skall de cykla?? För i skogen får de inte vara! Det är ingen tvekan om vad det är för fordon. Med den motorstyrkan och de hastigheterna är det motorcyklar, inte cyklar med motor. Sen skiter jag i hur diskret man kan göra utseendet på motorer och batterier. Att lagstiftarna möjligen har missat kryphålet än så länge och det kanske är en gråzon är en annan sak.

Annons

Annars är den aktuella lagstiftningen som återfinns på området, “Terrängkörningslagen” tämligen klar när det gäller vad man får och inte får. För att förenkla det för alla så kan jag säga att den förbjuder fri körning av bland annat motorcyklar i skog och mark. Det hjälper inte att man döper om fordonstypen!

Varför är jag personligen emot elektriska MTBs? Mycket enkelt, jag var med redan på den tiden då vi som ägnade oss åt terrängcykling fick kämpa för att få göra det överhuvudtaget. Många markägare och andra som hade intresse av att vistas i skogen såg den då nya MTB-företeelsen som en potentiell skadegörare. Diskussionen blev en smula märklig med tanke på vad modernt skogsbruk och dess maskiner ställer till med. Men även det är en annan fråga. Det som aktualiserades då var dock betydelsen av allemansrätten och hur den skall tolkas. Den är inte självklar och måste därför värnas.

I ljuset av det har jag inte alls svårt att se att framfarten av ett antal “cyklar” av den här typen som susar fram i skogen med den kraften och farten snart kommer att leda till inskränkningar och förbud. Det hjälper liksom inte att man tagit bort ljudet. Nu bor jag inte i en storstadsregion men de som gör det brottas redan med viss trängsel och krockar mellan olika intressen i de mest tillgängliga och attraktiva områdena för mountainbiking. Den som inte tror mig kan ta del av valfritt forum.

Sen vill  jag tillägga att det förstås går att registrera dem som mopeder och motorcyklar och att de därmed skulle kunna få köras på väg. Men det verkar onödigt då de fordonen redan finns även i eldrivna format. Så vad vi har här är en fordonstyp som är direkt ämnad för att bryta mot lagen med och inget annat. Men det är kanske det som avses med “frihet”?

Det vore intressant att veta vad ni tycker där ute. Är jag en gammal cykelstofil eller har jag en poäng i mitt resonemang?

/ J – cyklist, ej elmopedist

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

2 kommentarer

    1. Det var ju en balanserad och tillika nyanserad kommentar. Du får gärna utveckla exakt vad du avser med den frågan. Om man nu skall ta den på allvar över huvud taget.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.