Äger man ett antal cyklar hör det det till att man får meka ibland. Det är liksom en del av cykellivet. Förutom mina egna tre har fästmön några stycken och sen tillkommer förstås barnens cyklar. Ibland blir även någon grannes tvåhjuling aktuell och det har hänt att jag faktiskt servat någon förbipasserande på gatan! Ett cykelställ på framsidan av huset är en social samlingspunkt har det visat sig. Sen är mekande roligare med en espresso i närheten.
Man kan försöka värja sig men förr eller senare är det bara krypa till korset och bli sin egen mekaniker vare sig man har talang för det eller ej. Alternativet är dyrt. De lokala cykelhandlarna stödjer jag ändå så gott min plånbok förmår.
Jag har med tiden blivit mekaniker med besked. Såpass att jag numera äger ett mekställ och de flesta verktyg och attiraljer jag behöver för att underhålla och demontera valda delar av mina och familjens cyklar. För att underlätta den delen av tillvaron behövs några för ändamålet lämpliga verktyg.
Det är inte attans många specialverktyg man behöver men följande finner jag smått oumbärliga:
- Mekställ – inte nödvändigt men oändligt praktiskt när man skruvar ofta. Mitt är faktiskt från Biltema men fungerar riktigt bra. Det är även hopfällbart vilket underlättar när utrymmet är begränsat.
- En riktigt bra pump – jag har två, en SKS och en “Joe Blow” från Topeak – Vem f-n kom på det namnet förresten? Jo, jag förstår att det skall vara vitsigt men ändå. Pumpen måste ha tryckmätare och får gärna ha utbytbara delar då packningar men särskilt munstycken slits.
- Dämparpump – har man som jag en heldämpad hoj med luftdämpare är en dylik av nöden tvungen. Annars mjuknar cykeln fortare än en blöt brödlimpa.
- De älskade insexnycklarna förstås. Dels har jag ett par vanliga set – de bör vara av god kvalitet så inte skruvhuvuden dras runda i onödan samt vara försedd med en kulända. Sen har jag Park Tools trippelvariant “4,5,6” som är lättarbetade där det finns utrymme.
- Däcksjärn en masse – här i huset är det ParkTools blå som gäller. Ingår i “verkstaden” och återfinns även i cykelfickor och Camelbaks. Jag har prövat andra varianter men de har en tendens att gå av när det gäller. En del däck går att kränga av med bara händerna men när det är aktuellt med järn eller snarare plast måste de hålla. Som ni vet kan vissa kombinationer av fälgar och däck vara ytterst osamarbetsvilliga.
- En kvalitetstång eller två – En flacktång som går att hålla en vajer med. Det skadar inte heller med en avbitare med pianotrådskompabilitet även om buntband kanske är det som klipps mest. Jag kör med ett par “Knipex” – det är grejer det.
- En mer specialiserad tång är min vajerklippare från PRO. Med den slipper man spretande vajrar och tillplattande höljen.
- Ännu mer specialiserad är min “Hålla, klippa, dra”-tång från Biltema. Billig men fungerar och används inte så mycket. Dock praktisk när nya höljen skall monteras. Den gör att man slipper behovet av tre händer.
- Kedjelåstången är även den en bekvämlighetshistoria när man donar med kedjor. Inte nödvändig men underlättar tillvaron, särskilt som jag rullar runt på ett par kedjor på racern.
- En kedjebrytare är förstås given. Min är från Parktool och är en av deras mer kompakta historier. De har fördelen att stiften är utbytbara. Det händer nämligen att de går av.
- Kedjepiska och kassettavdragare är förstås ett måste. Även här är de från Parktool respektive Shimano.
- Klingbultsverktyg går att ersätta med skruvmejsel, ibland. Men när mothåll behövs och knak skall jagas är de inte dumma.
- Vevlagernyckel – namnet säger allt.
- Pedalnyckel – det går att lossa pedaler med insex men har de väl satt sig behövs rejält med hävstång. Ni som försökt få loss en pedal som fastnat vet vad som gäller – våld. Fett i rätt stund det vill säga vid montering är lösningen.
- Sen krävs en del fasta, mycket smala lagernycklar i ett par storlekar till Shimanonav. Förutsatt att man har justerbara lager förstås. De har både för- och nackdelar. Men det är ämnet för en annan text.
- En stjärnmejsel till växelförarnas stoppskruvar.
- Sen det helt oumbärliga: eltejp, buntband, avfettning och massor av tygtrasor. Används till allt.
Som framgår av illustrationen är det inte heller dumt med en häck att lägga lösa hjul i.
För att smörja cyklar används förutom ett par olika kedjeoljor för olika väder även litiumfett till saker som kan knaka som sadelstolpar och dylikt. Annan smörja kan förstås behövas om man har kolfibercykel. Det har inte jag.
Sen ingår förstås ett par olika uppsättningar “miniverktyg” i arsenalen. Vilka som används beror på vilken typ av cykling som bedrivs och hur långt från ära och redlighet jag kan tänkas befinna mig samt om jag är ensam eller i klunga. Så litet och lätt som möjligt är grundprincipen. Men skall jag upp på ett fjäll eller in i en storskog vill jag ha lite fler prylar med mig.
Naturligtvis är uppsättningen verktyg i högsta grad beroende av vilken typ av cykel du skall spendera kvalitetstid med. Hos mig gryr en viss förhoppning om att införskaffandet av den nya racern skall minska andelen mekande. Men frågan är om det verkligen blir så särskilt som jag envisas med att cykla i skogen också.
Jag har högst troligen glömt något i min sammanställning, Vilka verktyg finner ni själva oumbärliga?
/ J – den ofrivillige mekanikern
#cykligare #knivesandbike
