I lördags försov jag mig vilket gav viss uppvärmning i mina ansträngningar att hinna till mötesplatsen utanför Actic innan alla begett sig därifrån. Särskilt viktigt var det eftersom jag inte kollat upp dagens bansträckning och därför inte hade haft en aning om i vilken riktning jag skulle letat. Det var tur i sammanhanget att jag förberett cykel och kläder kvällen innan så det bara var att stiga i munderingen från sängkanten. Nackdelen var att någon frukost inte hanns med och att jag missade min ack så viktiga “före-cykling-espresso”.
Tämligen många på plats kunde jag konstatera trots vädret. Vadå trots vädret? Jo ser ni, jag hade tittat på fel dag på SMHIs sida dagen innan och tvekat inför de elva grader och tämligen bistra nordanvind som då förutspåddes. Nu var det i själva verket lördag och inte söndag och propagandaväder med runt femton grader i skuggan vid start, strålande sol och vindstilla. En klar förbättring mot vad jag förväntat mig. Armvärmarna åkte av vid första stoppet.
Cyklisterna fördelades på två grupper då ett glatt gäng skall till Tyskland och trampa deras motsvarighet till Vätternrundan. De har kommit igång med sin träning och kör därför femtonmilsrundor. Jag kom på mig att ropa hej när den kortare rundan ropades ut. Bara en sån sak, att jag lyckades hålla mig från att haka på den längre sträckningen. Men i ett ögonblick av sans kom jag på att det ändå skulle bli årets längsta runda för min del. De längre turerna tar vi senare.
På väg ut ur stan blev det ett naturligt stopp i Gemla då krösatåget behagade tajma oss eller om det nu var tvärtom. Vi hann då ikapp långcyklisterna framför oss och jag sporde om de hört fabeln om “Haren och sköldpaddan”.
Årets lördagstursdebut som helhet blev allt jag hoppades på och mer därtill. Trevligt sällskap med flera kära återseenden med människor jag inte träffat på länge och vacker cykling i ett Småland som är i begynnande vårskrud. Själva trampandet blev lugnt som tänkt var och distansen slutade på 104 kilometer från tröskel till tröskel.
Cyklingen blev tack och lov incidentfri vilket tydligen inte gällde för förra veckans tur. Utan att gå in på detaljer så inträffade en vurpa med tråkiga konsekvenser. Mina tankar går till cyklisten som drabbades. Det här fick jag reda på under fikastunden varpå samtalet naturligt en stund kretsade kring säkerhet och vad vi i möjligaste mån kan göra för att undvika tillbud. Så till alla medcyklister där ute. Chansa inte med säkerheten. En olycka inträffar allt för lätt.
Annars var fikan på Estvalls i Moheda mycket god och jag fick i mig en liten ambrosiabaserad kaka med glasskräm. Att det är en liten by bekräftades av att damen bakom disken redan visste vart jag skulle senare på kvällen. Nu kan det ha att göra med att de två vänner jag skulle besöka jobbar där men ändå.
/ J – medcyklist i motlut
