Rubriken syftar inte till planeten då utan månaden. Någon gång skall förvisso både raket- och omstarter ske. Nu verkar vara ett tillfälle lika bra som något annat. Cyklingen har varit död. Dags att försiktigt väcka den till liv igen.
Min stackars övergivna pendlarhärk har stått ensam alltför länge. Jag sneglade på den imorse, aningen orolig för i vilket skick den skulle befinna sig med tanke på att den befunnit sig utanför ytterdörren orörd i ett halvår. Men farhågorna visade sig vara ogrundade då jag pysslade om den innan dess. En smula mer luft i däcken sedan var vi redo, Ehwaz och jag.
Iväg for jag med håret fladdrande bakut och oj vad det gick. De nypumpade däcken rullade som aldrig förr även om rullgruset knastrade på ett otrevligt vis i kurvorna. Efter ett tag kom jag på att bromsklossarna var nya och att växlarna justerade innan jag övergav min tvåhjuliga vän.
På något sätt kunde jag inte förstå varför det kändes så enkelt. Det berodde knappast på dagsformen som mest påminner om dödbakt deg. Detsamma gäller figuren så där stod ingen lösning att finna. Men vem är jag att klaga på att det gick lätt. Det till och med överskuggade det faktum att stilla men envetet duggregn hängde i luften.
Vädret var inte så inspirerande
Men efter att susat fram längs Mörners väg på väg mot jobbet så svängde jag in på Smedjegatan där alla företag befinner sig. Nu gick det inte full lika snabbt längre och flaggorna som finns där gav en förklaring. Den var enkel och stavas m e d v i n d. Normalt blåser det aldrig från östliga riktningar i Växjö. Men nu var det uppenbarligen fallet. Återstår att se hur det går att komma hem. Men en snabb titt ut genom fönstret antyder att vinden kan ha mojnat något.
Det är dock ett antal timmar på arbetsdagen så det hinner ändra sig igen!
/ J – säger: med ett tramptag i taget skall världen återerövras