Det här inlägget kommer inte handla om femtioelva watt per kilo på fyror… Inte heller personbästa på mina testbanor… Nej det här kommer handla om den totalt utnarrade helt slutkörda Jesper… Haha;) Efter en lagom frulle och gott kaffe snörade jag på mig mountainbiken och drog iväg in mot hufvudstaden. Redan första kilometern kände jag att det här kommer inte bli vackert. Kört några bra pass sen jag kom hem från Kina och de satt i en del i benen. Rullade på ändå och kom så småningom… Efter kryssande mellan bilar med hetsiga förare, bunnyjumpande över refuger och en allmänt livsfarlig passering av Stockholms innerstad (som vilken dag för en pendlare som helst…) kom ja så småningom till Tyresö och Tyresö cykelmagasin, TCM. Satt där och surrade några timmar och vände sedan hemåt. Vinden låg sidamot och jag började gå tom på energi efter några mil. Sista två milen gick det inte snabbt, wattmätaren visade låga siffror, benen svarade inte överdrivet bra och hungern var påtaglig. Precis innan jag höll på att dö hittade jag ett äppelträd som jag våldtog. Kom hem med nöd och näppe och blev sådär skönt sönderkörd och bonkad. Inte överdrivet långt eller hårt men jag tror kombinationen av rätt hårda pass, lite jetlaggad sömn och motvind kan vara bovarna i dramat! Nu ska jag inte framstupa viloläge, Kompressionsstrumporna från CEP är på, magen är full med mat, lite skrivande för tidningen och snart är jag människa igen! Föresten!! Kolla drönaren som blev lite häftigare efter att jag pillat isär, målat och slängt på några klistermärken!
