Nämen hej igen vintern, välkommen tillbaka!
Nollgradigt, snålblåst och snöfall gjorde att det inte direkt spratt till i cykelbenen idag. Torsdagens härliga MTB-utflykt med cykling i kortärmat och fika på en brygga i strålande sol kändes plötsligt väldigt avlägsen. Visst, det GÅR ju att cykla året runt. Det finns faktiskt ganska många som gör det. Jag erkänner att jag inte är en av dem. Den största anledningen är nog att jag tycker att det finns så många andra roliga träningsformer som passar mycket bättre när det är vinter. Att åka skidor till exempel! Riktigt så mycket vinter var det dock inte idag. Men löpning och spinning kändes som två bra alternativ. Kanske skulle jag kunna springa till gymmet? Springa – cykla -springa, precis som ett duathlon alltså. Det kunde ju vara ett coolt träningspass. Så fick det bli.
Upplandsleden passerar precis där jag bor och den kan man följa hela vägen in till Knivsta, 6 km är det ungefär. Jag packade ner spinningskorna i en ryggsäck och gav mig ut. Att springa på skogsstigar är absolut den bästa typen av löpning om man frågar mig. Mjukt och skönt underlag och mycket att fokusera på så att man inte hinner känna att det är jobbigt.
- Upplandsleden bjuder på massor av perfekta springstigar. Och MTB-stigar för den delen.
Väl framme på Form i Knivsta var det dags för 45 minuters söndagsspinning med Gunnar. När jag var nyinflyttad till Knivsta så tyckte jag det var så konstigt att det alltid var fullbokat bara på dom spinningpassen som leddes av nån gubbe som hette Gunnar. Jag förstod snart varför. Gunnar var ingen gubbe. Det här är Gunnar:
Japp, ni förstår kanske att ett spinningpass med Gunnar inte direkt är någon söndagspromenad. Det är skitjobbigt. Varje gång. Idag var såklart inget undantag. Efter 45 minuter var jag genomblöt av svett och hängde som en trasa över styret. Den här iden med att springa till gymmet kändes inte lika briljant längre. Jag skulle ju hem också… Dessutom skulle det bli motvind på hemvägen. Nåväl, det var ju inte så mycket att välja på. Jag körde på taktiken att låtsas som att jag var jättepigg, för att liksom försöka lura kroppen. Ni kan ju bedöma själva av bilden under om ni tycker att jag lyckades.
Hem kom jag iallafall, och som vanligt är “efter-tränings-känslan” grymt skön. Är det nån som blir sugen på ett riktigt duathlon så kan jag rekommendera Knivsta duathlon som anordnas av Formtopp den 23 maj! Jag kommer såklart att vara med, jag har ju redan börjat träna!
