Sa Calobra – check! Mallorca dag 5

Så var det då dags för dagen alla väntat på – den stora bergsdagen då vi skulle ta oss upp för Mallorcas mest kända klättring Sa Calobra. Sa Calobra är egentligen namnet på den lilla fiskebyn vid havet där vägen börjar. Vägen till Sa Calobra byggdes 1932. Det är en 668 höjdmeter, 10 km lång slingrande serpentinväg med 26 hårnålskurvor och en snittlutning på 7,1%.

Inte nog med att vi skulle cykla upp för den här backen, vi skulle ju ta oss dit också. Som sagt så ligger Sa Calobra nere vid havet, så för att kunna klättra upp så måste man först cykla ner från toppen. Och för att komma till toppen så måste man ta sig upp från andra hållet. Det betyder alltså att det inte bara blir en backe utan två! Först jättemycket upp, sen jättemycket ner, och så jättemycket upp igen. Dessutom så bor vi på södra sidan av Mallorca och Sa Calobra ligger på norra sidan, så förutom att det skulle bli en massa höjdmeter så skulle det också bli ganska långt att cykla, drygt 15 mil. När vi gav oss iväg imorse så kändes det ungefär som världens sämsta idé. Dom första två timmarna på sadeln funderade jag mest på om det inte skulle varit mycket bättre att stanna kvar i hotellsängen och dricka kaffe hela dagen. Efter 45 km var vi framme vid bergen och då var det bara att börja trampa uppför. Då kändes det faktiskt lite roligare. Nu var vi igång på riktigt!

När vi väl var uppe på toppen så var det dags att cykla ner till Sa Calobra. Då kändes det plötsligt som en riktigt dålig idé igen. Jag kunde se havet långt, långt där nere. Om jag cyklade ner för den här vägen nu så var det dessutom “point of no return”. Den enda vägen därifrån är samma väg tillbaka upp igen.

Ju längre ner jag kom desto mer började jag undra hur tusan jag skulle ta mig upp igen. Det var ju hur långt som helst. Jag tröstade mig lite med att på vägen upp skulle jag iallafall skulle slippa frysa av fartvinden och få ont i händerna av att behöva bromsa så mycket. Till sist var jag nere vid havet. Det var jättevackert, men istället för att stanna och njuta av utsikten var det bara att ta några klunkar sportdryck och vända tillbaka samma väg som jag kom. Nu kör vi!

De första 8 kilometrarna gick faktiskt helt okej. Om man nu kan säga att det känns okej när låren värker och det går fruktansvärt segt att trampa fast man har lagt i lägsta växeln för länge sen. Men jag kände ändå att det nog skulle gå. De sista 2 kilometrarna blir det ganska mycket brantare. Då kändes det inte alls okej längre. Men att sluta trampa var ju liksom inte ett alternativ, så det var ju inte så mycket att fundera på förutom att ta sig till nästa kurva. Och nästa. Och nästa. Till sist var jag uppe. Att cykla Sa Calobra kändes plötsligt som en jättebra idé nu när jag var på toppen. Det var väl ingen match! 49 minuter tog det. För dom bästa tar det bara 25 minuter – alltså dubbelt så fort. Men det spelar ingen roll, jag klarade det ju!

Nu var det bara dom där milen hem också. När det var 4 mil kvar stannade vi och åt pizza. Just då var det nog den godaste pizzan jag ätit. Som tur var så hade vi lite medvind hem, så det kändes ändå helt okej att cykla. Däremot ska det bli spännande att se om jag kan ta mig ur sängen imorgon…