Andra dagen på cykelresan var vi ett gäng som bestämde oss för att åka till Sparta, en plats med en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Runt 500 år före Kristus var Sparta den största krigsmakten i Grekland. De spartanska krigarna tränades för strid redan från barnsben. Det utkämpades många stora slag och Sparta stred mot Athen om vilken stad som skulle vara den ledande stadsstaten.
Vägen från Kalamata till Sparta är inte mer än runt 60 kilometer men innehåller desto fler höjdmeter med en högsta punkt på 1300 meter över havet. För att göra dagen ännu lite mer spännande lade vi till en extra sträcka på 20 km och ca 700 höjdmeter, “en liten uppvärmning” som vi sa… Den första klättringen började i stort sett på en gång och ganska snart var vi allihopa helt genomblöta av svett. Redan då insåg vi att det nog skulle bli en ganska tuff dag. Det blev minst sagt en riktig utmaning, men också en fantastisk upplevelse.
Precis som dag 1 så lyckades vi köra lite fel rutt vilket ledde till 200 höjdmeter extra och en bit på grusväg innan vi insåg att vi var fel ute och att det bara var att vända tillbaka.
Väl uppe efter första klättringen kunde vi njuta av en fantastisk utsikt över havet, Kalamata och de små bergsbyarna.
Sedan var det dags att köra ner några hundra meter igen, bland annat ner för den här fina serpentinvägen.
Sen var det dags för den “riktiga” klättringen upp till högsta punkten, ett bergspass på 1300 meters höjd. Det tar ett bra tag att trampa upp så många höjdmeter så nu var det verkligen dags att ta fram pannbenet. Man får gå in i sin egen lilla bubbla, trycka i en lätt växel och bara mala på meter för meter. Visst var det tufft men samtidigt så vackert, vilka vyer! Man fick komma ihåg att vända på blicken då och då och insupa den storslagna utsikten. Vi trampade sakta upp genom en grönskande dalgång och sedan gick vägen vidare uppför berget i slingrande serpentinkurvor. Till sist hade vi kommit så högt att vi började närma oss regnmolnen som hängde över bergstopparna, en ganska mäktig känsla!
Uppe på toppen var det bara 6 plusgrader och vid det här laget var vi alla ganska tomma på energi och rejält hungriga. Vi hade nu avverkat över 2000 höjdmeter och varit ute i nästan fem timmar. Lite lunch hade verkligen suttit fint men uppe på toppen fanns dessvärre inte ett café som hade varit öppet under de senaste decenniet. Alla små hus som fanns var igenbommade och mer eller mindre sönderfallna. Inte så mycket mer att göra än att börja den långa utförskörningen ner mot Sparta. Skönt med nerförsbacke visserligen men också isande kallt. Bara 6 plusgrader och all fartvind gjorde att vi frös rejält, fingrarna blev bleka och stela och hela kroppen skakade av kylan. När vi närmade oss Sparta kom solen äntligen tillbaka och vi fick tillbaka lite värme.
När vi sedan fick syn på ett apelsinträd där det hängde solmogna apelsiner ut över trottoaren kunde vi inte låta bli att plocka varsin, det smakade gudomligt gott!
Allt vi fick se av det historiska Sparta var en bit kullerstensgata och en bit stenmur. Resten av ruinerna var inhägnat med ett högt staket som inte gick att ta sig in igenom. Men vid det här laget var vi så hungriga så det gjorde inte så mycket att vi gick miste om de historiska sevärdheterna eftersom vi istället hittade en hamburgerrestaurang. Vad är väl några gamla stenhögar mot en tallrik pommes frites och en cola liksom?
Efter att vi hade återfått lite värme och energi så tittade vi på klockan och insåg att det var dags att lägga på ett kol om vi skulle hinna hem innan det blev mörkt. Vi laddade upp med ett gäng Snickers i bakfickorna och började trampa hemåt. Och nej, det fanns inte någon genväg hem utan den enda vägen att komma tillbaka till Kalamata var att cykla tillbaka upp över passet på 1300 meters höjd…! Det gick kanske inte i någon rekordfart uppför men vi segade oss upp bit för bit och till sist nådde vi toppen för andra gången den här dagen. Väl uppe visste vi att det var nerförsbacke i stort sett hela vägen hem. Vi skulle klara av det här, härlig känsla! Efter över 11 timmar, 140 km och hela 3300 höjdmeter kom vi äntligen tillbaka till hotellet, trötta men väldigt nöjda och en helt fantastiskt mäktig upplevelse rikare.
