Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Redaktionsbloggen

Cykling när den är som bäst

Efter två dagar här nere i Grekland och Kalamata börjar jag allt mer tro på vår ciceron Christos utsagor om att området hyser världens bästa cykling. I alla fall om du i det begreppet involverar vackra klättringar, pittoreska bergsbyar och inte minst i princip bilfria vägar.

Gårdagen bjöd på en tur längs med havet och över en lite halvö som krävde en klättring på cirka 300 höjdmeter. Nere på andra sidan tog vi lunch på en lite restaurang vid strandkanten och njöt av den lokala exportvaran oliver. Överallt i området runt Kalamata växer det olivträd som bär på frukterna som får hela regionen att leva upp. Den berömda Kalamata oliverna. Självklart visar man gärna upp detta när man besöker en lokal restaurang och det mesta som serveras har någon koppling till oliver. Men de smakar gudomligt, så det är inte någon större fara, även om det inte är just den kost som jag brukar ladda upp med på lunchpausen under längre cykelturer.

Vägen vi körde består av fin asfalt och trots att det är en huvudled är det inte speciellt mycket trafik. En och annan bil passerar, men ibland kan det gå flera minuter från den ena till den andra. Men det ska bli bättre än så här.

Gänget som bestämt sig för att inge bara besegra berget utan också ta en liten extra sväng...
Gänget som bestämt sig för att inge bara besegra berget utan också ta en liten extra sväng…

Den andra dagen (idag måndag) bestämde vi oss för att köra över bergen till den mytomspunna krigarstaden Sparta. Sparta var under 500-talet f.kr ett fruktat område som hyste en armé som få kunde mäta sig med. Det påstås att alla pojkar påbörjade sin militära utbildning vid 8 års ålder, denna utbildning varade sedan i 11 år innan männen skickads ut i strid. Där fick man sedan serva armén fram tills man pensionerades vid 67 års ålder. Vi gissar att ganska få soldater faktiskt nådde pensionen med tanke på att medellivslängen för en icke soldat vid den här tiden knappast översteg 45 år.

Läs mer: Bloggaren Cykeltjej är också med på turen. Se hur hon upplever de Grekiska vägarna och hennes bilder.

Annons

Till denna historiska plats skulle alltså hjulen bära oss denna dag. Sträckan var måttliga 60 km men på vägen dit skulle ett pass på 1300 meter passeras. Samt ett lägre pass på cirka 500 meter. Som om inte det vore nog såg vi till att ta en liten extra sväng på förmiddagen och klippte in ytterligare någon mil samt cirka 700 höjdmeter. Efter en lång resa på fantastiska vägar nådde vi tillslut den mytomspunna staden, men de gamla ruinerna var inhägnade så vi kunde bara se några stenhögar på avstånd, men det spelade inte så stor roll, vid det här laget var vi så hungriga att vi bara hade mat för våra ögon. Till slut hittade vi in till torget och fick oss en härlig hamburgare och ny energi till våra rätt utmattade kroppar.

Längst där borta i horisonten vilar Sparta. Vägen därifrån till Kalamata och kusten bjuder på cirka 1500 höjdmeter. Många utav dem helt underbara, om man bara orkar titta...
Längst där borta i horisonten vilar Sparta. Vägen därifrån till Kalamata och kusten bjuder på cirka 1500 höjdmeter. Många utav dem helt underbara, om man bara orkar titta…

Nu var det dags att vända hemåt, och eftersom vägen vi kört var den enda som finns mellan de båda orterna var det samma väg tillbaka. En klättring på cirka 1000 höjdmeter över 23 km inleddes och ett par timmar senare kunde vi börja nedfärden från passet ner mot kusten igen och anlända tillbaka till Kalamata just som mörkret föll över staden. En lagom tur som varat nästan 12 timmar inklusive pauser, 140 km cykling och 3300 höjdmeter. Med undantag av de bilar som vi sett inne i städerna Kalamata och Sparta vågar jag nog påstå att vi inte mött eller blivit omköra av mer än 50 bilar under dagen, och då har vi ändå cyklat på vägen som kallas Kalamata-Sparta highway.

Sista klättringen innan det bjuds på nästan 500 höjdmeters utförskörning under knappt 10 km ner till Kalamata och havet.
Sista klättringen innan det bjuds på nästan 500 höjdmeters utförskörning under knappt 10 km ner till Kalamata och havet.

Så mycket som vi sett av cyklingen i området så här långt kan vi bara instämma i orden att det här kan vara världens bästa cykelvägar. I alla fall om du gillar berg, för det går antingen upp eller ner hela tiden. Men det sägs att vi ska cykla en flack väg längs med havet imorgon, så vi får se om det går att hitta lite platt cykling också.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.