Det krävs ett sadistiskt sinnelag för att tycka om backintervaller, men det går inte att komma ifrån att de är väldigt bra träning. Här är fyra saker att tänka på för att få ut så mycket som möjligt av din tid uppför.
LÄR KÄNNA FIENDEN
Det finns inte direkt överflöd av långa backar i det här landet, men kan du hitta en som tar fyra-fem minuter att cykla uppför är det bra. Det gör att du hinner komma in i en bra rytm, och samtidigt sliter det inte ut dig fullständigt. Kör den någon gång innan i lugnt tempo så att du vet vad som väntar, vilka partier som är branta och så vidare.
TA DET KALLT
Det vanligaste misstaget man gör är att gå ut för hårt, både i första intervallen som helhet och direkt från start. Satsa på att hålla en så jämn fart som möjligt under alla intervaller, du ska alltså inte vara sopslut efter en eller två. Välj gärna en ganska lätt växel och håll kadensen uppe för att inte dra på dig allt för mycket mjölksyra tidigt i passet.
UPP, UPP OCH IVÄG
Om du tagit dig halvvägs genom backen och fortfarande känner dig relativt pigg kan du testa att lägga i en tyngre växel, men behålla kadensen. När krönet hägrar kan du lägga i ytterligare en tyngre växel. Försök att inte växla allt för mycket mellan att sitta och stå under en och samma intervall, utan försök hellre i så fall variera dig och köra en hel intervall sittande och en stående.
ÅTERHÄMTNING
Oftast räcker det att ta sig nedför backen för att återhämta sig. Men är den så pass brant att det inte är lönt att trampa kan det vara bra att köra en liten extra sväng när du är nere för att trampa ur benen, för du har antagligen dragit på dig ordentligt med mjölksyra på slutet och vill vara så fräsch som möjligt när du startar nästa intervall.
