Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
CykeltesterMTBPrylar

Test: Scott Spark 940

Test-Scott-Spark-940

Scotts heldämpade cross country-modell Spark har fått sig en ­översyn och man har bland annat ändrat länkaget och placeringen av bakdämparen. Vi fick chansen att testa Scott Spark 940, en cykel som i stort bygger på cross country-geometrin men som är tänkt att passa hela berget och även utförsåkning lite bättre. Vår fotograf och skribent Jesper Jeppman Andersson tog med sig hojen till Madeira under en vecka för att ge den vad den tålde här är hans intryck…

Utbudet och variationen av cyklar växer och växer. Gränserna mellan olika typer av cyklar är något flytande och numera är en mountainbike inte bara en cross country- eller downhillcykel. Inom genren mountainbike döljer sig en uppsjö av olika typer. I stort kan man sortera dem efter geometri och slaglängd. Flackare gaffelvinkel och mer slaglängd skvallrar om att hojen gör sig bättre på ett berg än en cross country-cykel där gaffelvinkeln är hyfsat brant och slaglängden sällan är mer än 100 millimeter gör.

Till i år har man som sagt ändrat utformningen av ramen och bland annat placerat dämparen vertikalt strax över vevpartiet. Geometrin är inte exakt densamma som på de rena cross country- modellerna utan är något justerad för att passa hela berget lite bättre. Man har också försett den med lite kralligare dämpare och man får en Fox 34 Float-gaffel med den nya Booststandarden samt en Fox Nude baktill som ger 120 mm slaglängd både fram och bak.

Det nya länkaget ger bland annat cykeln en lägre tyngdpunkt.
Det nya länkaget ger bland annat cykeln en lägre tyngdpunkt.

Till dämparna har man ett reglage på styret med tre lägen – ett stelt för klättring, ett för att maximera fästet, och ett för att köra utför. Reglaget fungerar bra och det är aldrig någon tendens till att dämparna inte går tillbaka till öppet läge efter att ha varit låsta, något som varit lite smålurigt med tidigare Fox-modeller. Dämparna och deras låsning imponerar verkligen, kanske cykelns starkaste egenskap som gör den extremt mångsidig. I låsta läget blir den verkligen helt låst, oslagbart om man trampar på grusväg eller asfalt. För enklare stigar klarar man sig bra på ­mellanläget där cykeln går fint över rötter och man har bra fäste både genom kurvor och uppför. När det blir allt stökigare är det bara att öppna dämparna och man får en i förhållande till den hyfsat lilla slaglängden väldigt förlåtande cykel. I det öppna läget känns det snarare som att man åker med 130-140 mm slag.

Den största skillnaden mot de modeller som är tänkta som fullblods cross country- cyklar är den sänkbara sadelstolpen som självklart gör en enorm skillnad när man börjar cykla utför. Bromshandtaget och växelreglaget tar en del plats och reglaget för sadelstolpen hamnar en bit in på styret. Man får sträcka sig lite för att nå det men när man väl får in rörelsen går det på ren reflex. Överlag så känns styret förhållandevis smalt och går mer åt cross country än hela-berget-stuket med sina 740 mm. Det är såklart en vanesak men några millimeter till hade nog inte skadat. Det är ju trots allt lättare att kapa ett för brett styre än att göra ett smalt styre bredare.

För att passa hela berget bättre är cykeln försedd med Maxxis Forekaster, ett par grövre däck som är tänkta framförallt för leriga och hala underlag. De har ett fantastiskt fäste tack vare det grova mönstret, särskilt när man kör lite på skrå eller genom kurvor där fästet inte är det bästa. När vi når botten på de leriga stigarna ser man också att de självrensar sig från lera betydligt bättre än många av de andra däcken i gruppen. Men trots det grova mönstret känns de inte överdrivet tungrullade på asfalt- och grusvägar.

Annons

 ”I det öppna läget går istället tankarna till en all-mountain- eller liten endurocykel”

Bromsar och växlar gör man med hjälp av Shimanokomponenter. På denna ­modell sitter det ett tvådelat vevparti samt en 11-delad kassett. När man vant sig vid att köra 1×11 så känns det nästan lite onödigt med ett tvådelat vevparti. Det lämnar mer utrymme för krångel och rent utväxlingsmässigt behövs det egentligen inte. Vi kan passa på att nämna att man på Scott Spark 930, modellen över denna, får ett vevparti med singelklinga. Den extra kedje­spänningen på bakväxeln är ett ­måste, under första turen utför var inte den aktiverad och då åkte kedjan av hyfsat omgående när det blev stökigt. ­Kedjan slår en hel del mot kedjestaget även när den är aktiverad men den håller sig i alla fall på kuggarna.

Shimano XT-bromsarna är fullt tillräckliga, de går bra oavsett om man kör genom lerbad, snöslask eller i torra för­hållanden. Vid ett tillfälle på Madeira kändes de lite i underkant, men det var efter 1800 höjdmeter utför på asfalt, en typ av åkning man sällan utsätter en broms för. Då hade man gärna haft Shimanos Ice-Tech-skivor med extra kylning.

Delar så som sadel, styre och styrstam är från Scotts egna Syncros och fungerar bra. Det blir dock lite rörigt precis framför styret. Slang till två bromsar, vajerhöljen till två dämpare, två till växlarna och en till sadelstolpen. Det mesta försvinner dock in i ramen och det är som sagt precis framför styrhuvudet det ser ut lite som ett ormbo. Men det är priset man får betala för att få den där effektiva och lättillgängliga låsningen till dämparna.

 Lite rörigt framför  styret men med  tanke på hur bra  lock-outen  fungerar är   det värt det.
Lite rörigt framför styret men med tanke på hur bra lock-outen fungerar är det värt det.

I sadeln

Rent åkmässigt då? Det är en ytterst mångsidig cykel! I det låsta och i mellanläget känns det som en något grövre cross country-cykel. Det är inga konstigheter att i de två lägena köra längre distanspass och flacka stigar. I det öppna läget går istället tankarna till en all-mountain- eller liten endurocykel. Det går att stå på ordentligt utför och faktum är att undertecknad kan hänga på endurocyklar utför i de flesta situationer, även om hojen då får kämpa en del. Geometrin gör den direktstyrd och smidig, det är lätt att få med sig hojen genom tighta svängar trots de stora hjulen. Dock märker man att geometrin är mer åt cross country-hållet när det ligger på och hastigheterna blir höga på stigarna, då känns den såklart inte lika stadig som en endurohoj.

Det kanske inte är en cykel man tar med sig till en bikepark men på de flesta grova och branta stigar klarar man sig väldigt långt. För den som inte vill tävla och vara snabbast i någon specifik disciplin utan bara ha en väldigt ­mångsidig och potent hoj är det här ett suveränt alternativ.

Maxxis Forekaster erbjuder gott om fäste.
Maxxis Forekaster erbjuder gott om fäste.
Jesper Andersson
Jesper ”Jeppman” Andersson är en elitsatsande cyklist tävlandes för Cykelhuset i Upplands Väsby med Knivsta CK som klubbtillhörighet. Helst av allt susar fram i full fart på sin mountainbike. Han är en idéspruta utan dess like och kombinationen av för mycket energi och tokiga idéer gör att han har många järn i elden. När han inte cyklar spenderar han mycket tid med att nörda ner sig i diverse intressen så som fotografering, kaffe och gud vet vad!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.