PLUS Väldigt underhållande cykel på riktig stig som känns smidig, följsam och välbalanserad.
MINUS I uppförsbackarna trampar man lite sirap i jämförelse med en XC-hoj.
KÖP OM Det är upplevelsen och inte tiden eller hastigheten som är det viktiga för dig, och därför vill du ha en cykel som är gjord för skojig cykling på stig.
Testet publicerades ursprungligen i Allt Om MTB 3-2016. Sammanfattning och övriga testade cyklar hittar du här.
Vi börjar med en bekännelse. Undertecknad är egentligen ett fullkomligt hopplöst XC-svetto, som inte ens tar på sig Baggy-shorts på stranden, utan där smyger runt i en strömlinjeformad och hudnära Y-front i lycra (såklart).
Därför har denna trail-cykel varit lite av ett uppvaknande att få testa. För det var otroligt vad kul den är! Det är verkligen en stigcykel där glädjen i att cykla i skogen står i centrum, vilket såklart både handlar om att det är en bra cykel och att cykeltypen som sådan inbjuder till att glädja sig. Den är smidig och hyfsat trampeffektiv, samtidigt som man med ett stort flin kan köra både snabbare, busigare och roligare genom stök och nedför branter än man kan med någon av de fyra XC-hojarna som testades under samma period.
Roligare än någonsin
Om man bara är ute efter glädjen i att cykla stig, och det inte är att jaga tider uppför backar som är målet, är nog en 27,5-tums trailcykel som denna det absolut bästa valet som vi ser det. Den är inte snabbast, även om den höll jämna steg med hälften av konkurrenterna på Stökstigslingan, men åtminstone för oss är den roligast. Inom vissa områden gör den oss också till bättre cyklister än vi är på en ren XC-hoj, för redan på första turen klarades utan problem ett svårt stenparti som inte gått utan fotisättningar tidigare.
Genom stökiga partier är det också bara att skicka ned sadeln ett par centimeter och ladda på som vi inte är vana att göra, även om den inte tar sig över dessa partier riktigt lika brutalt och effektivt som trail-storhjulingen från Canyon. Än just denna konkurrent är den dock smidigare, så för rent skoj håller vi den lite högre.
Kanske skulle denna känsla förändras för en mer storvuxen person, men när man bara vill ha roligt i skogen är denna 27,5:a en perfekt kompromiss mellan att svälja stök och att vara smidig och busig. En cykel för stigälskare utan pulsklocka helt enkelt, och även om man inte från början är en sådan känner vi hur man blir det av att sätta sig på cykeln.
Det är inte fullt lika kul när man kommer ut på transportsträckor, även om det går att låsa båda dämparna om man orkar sträcka sig lite, och man utan problem skulle kunna köra långlopp med hyfsad fart på den. Men man dras till stigarna, där cykeln och man själv får känna sig snabb. Så om man kommer köra mycket grusväg är det en annan cykel man ska ha.
Mycket lek-per-krona
One-Twenty finns inte bara i 27,5 och 29-tumsformat, utan också som kolfiber- och aluminiummodell. Båda har dock en baktriangel i aluminium, och det skiljer faktiskt bara drygt ett kilo i totalvikt på vår modell och den nästan dubbelt så dyra toppmodellen i kolfiber. Detta beror till stor del på att vår modell har en väldigt smart och bra specifikation, med prisvärda delar som levererar hög prestanda utan att priset sticker iväg.
Vi har Foxdämpare i Performanceserien, vilka ger 130 respektive 120 millimeters plush och fin dämning som sväljer stök på ett väldigt effektivt sätt. Dessutom har vi en SRAM GX-grupp med singelklinga, vilken står sig mycket bra gentemot de dyrare grupperna i SRAMs hierarki.
Kort sagt, tillräckligt bra för att det ska vara bra på riktigt, men inte på högre nivå än att det fortfarande är extremt prisvärt. Singelklingan känns också helrätt, även om man ganska lätt trampar ur 30-klingan även med en 10:a i bak om man slösar bort sin energi på grusvägen. Det köper vi dock, och gläds när vi väl är på stigen istället.
”Lite av ett uppvaknande att få testa”
Den sänkbara sadelstolpen på Meridan är av fin modell, och heter X-Fusion Hilo Strate. Den är vajerstyrd från ett spektakulärt reglage som kan användas i vilken riktning som helst, och fungerar utmärkt. Man skulle absolut inte vilja vara utan sänkbar sadelstolpe på denna Meridan, och för den som inte provat gör det en helt enorm skillnad för kontrollen och känslan att få ner stolpen lite när det blir stökigt eller bär av utför.
Vi känner faktiskt att vi saknar den sänkbara stolpen när vi sedan hoppar på XC-hojarna, så kanske är de sänkstolpar vi sett i XC-världscupen bara en försmak av vad som komma skall.
One-twenty känns smidig, men den är ändå ungefär ett halvkilo tyngre än Canyonen, där en del av den vikten är roterande massa via hjul och däck. Så om man skulle drabbas av uppgraderingsdjävulen är det nog i denna regionen man ska lägga krutet, om man vill att cykeln ska bli mer jämförbar med XC-hojarna i enklare terräng. Men man ska naturligtvis inte lockas att lägga på några viktväktardäck, för detta är ändå en cykel som ska köras och älskas på riktig stig.
Testet publicerades ursprungligen i Allt Om MTB 3-2016. Sammanfattning och övriga testade cyklar hittar du här.
