Första Sweden Bike Expo kan bara sammanfattas med ett ord, succé. Alla man träffade, såväl utställare som besökare var idel nöjda, men frågan är om inte mässgeneralerna Magnus Rundblad och Fredrik Jansson var nöjdast av dem alla.
Mässan hade lockat de flesta stora aktörerna, men också många mindre, nya uppstickare. Några stora internationella cykeltillverkare saknades, vilket de säkert ångrar idag. Utbudet var stort och bland montrarna hittade de runt 8000 besökarna det mesta från tävlingar och motionslopp, till cykelresor, tidningar, böcker, bikefitting och naturligtvis mängder av cyklar och cykelprylar som man både kunde köpa eller längta efter att köpa nästa gång man vunnit på lotto.
Utöver alla utställare hölls också ett flertal trevliga föreläsningar om vitt skilda ämnen och av olika föreläsare, kända som mindre kända. I en separat hall fanns en testbana där man kunde testa sin nya drömcykel, men framför allt kunde man testa mässans stora trend – elcyklar. Elcyklen har definitivt kommit för att stanna, och det är minst sagt härlig känsla att känna hur cykeln sticker iväg under dig redan vid ett par lätta tramptag. Ju mer kraft du lägger på pedalerna, ju mer kraft hjälper cykeln till med.
Bredvid testbanan hittade vi en BMX-bana där flera duktiga killar (och några få tjejer) visade upp sina färdigheter och gjorde trick som de flesta av besökarna inte ens skulle fundera på.
Den för cyklingens framtid kanske viktigaste montern på mässan stod Fredrikshofs CK för, de hade nämligen hand om barnhörnan. Här fick framtidens Alexandra Engen och Fredrik Kesiakoff lära sig trampa slalombanor, sladda och manövrera cykeln på ett säkert sätt. Säkerligen fanns här mer än en nyfrälst cyklist som kvällen efter mässan somnade drömmande om sin första racer med smala däck och bockastyre eller en MTB med stora dubbar och blänkande stötdämpare.
