Svenska Cycling Plus möter: Jacob Wihk

 

Under helgen som gick kunde Jacob Wihk lägga ytterligare två guld till sin hög av SM-guld i bancykling, och dessutom är han en av världens främsta budcyklister. Vi träffade honom för ett tag sedan för att prata om livet som cykelbudande elitcyklist i svenska topplaget Ryska Posten Racing Team.

Text: Calle Olsson  Foto: Alexander Bello & Jimmy Hansen

När Jacob Wihk som liten knatte gjorde sitt intåg i idrottens värld var det inte självklart vilken sport han skulle ägna sig åt. ”Som barn tror jag att jag höll på med nästan allt som fanns. Jag testade till exempel hockey, basket, innebandy, fotboll, skidor och handboll med mera”, säger han med ett skratt.

Med tiden kom skidåkningen att konkurrera ut de andra idrotterna, och i de yngre tonåren tävlade han i de traditionella alpina disciplinerna. Men han upptäckte snart att det var mycket roligare att trixa på skidorna än att köra slalom och störtlopp.

”Så när jag var 15 år sadlade jag om och satsade på ­puckelpist”, konstaterar han. Han kom in på freestyle­gymnasiet i Åre, och förädlade där sina kunskaper. ”Då kretsade precis allting runt skidor, och jag gjorde inte så mycket annat”, säger han. Att han under gymnasietiden ådrog sig en svår skada kom därför som ett hårt slag. ”Alla vet ju att ­puckelpist är riskabelt, och vips satt jag med ett knä i bitar. Korsband, ledband och menisk, allt var skadat”, berättar Jacob.

Skidsatsningen rann ut i sanden
Det inträffade stoppade dock inte Jacob, som tränade stenhårt för att komma tillbaka upp på skidorna. En del av rehabiliteringsträningen gjorde han på cykel sedan hans pappa, som har ägnat sig åt randoneecykling, köpt en cykel till honom. ”Det var i den vevan som mitt cykelintresse började ta form, vilket jag får tacka min far för”, säger han. Trots ett spirande cykelintresse fortsatte Jacob med skidåkningen under några år och han körde bland annat junior-VM, europacupen och en deltävling i världscupen. ”Men jag nådde aldrig upp till den nivå som jag ville, så skidsatsningen rann väl till viss del ut i sanden”, säger han.

 

 

Debut på Siljan runt
När han en tid senare flyttade till Göteborg för att studera till pilot var skidorna cementerade på hyllan, och han satsade helhjärtat på studierna i två års tid. Under den perioden höll han sig i trim genom att löpa. ”Jag sprang väldigt mycket, säkert fem gånger i veckan”, säger han. Han petade även in ett och ­annat cykelpass, och han gjorde ­tävlingsdebut ­genom att köra motionsloppet Siljan runt ­tillsammans med sin pappa.

Fallenhet för bancykling
När han år 2011 flyttade till Stockholm hade han ­siktet inställt på ett jobb som pilot, men i väntan på att den rätta tjänsten skulle dyka upp ­kontaktade han en vän som arbetade på budfirman Ryska posten. Det ledde till ett arbete som budcyklist, och ­tillsammans med kollegorna på firman började han cykla motionstävlingar. ”Jag tyckte det var väldigt roligt att tävla, och jag blev sugen på mer och mer”, säger han. År 2013 startade Ryska posten ett eget cykellag, Ryska posten racing team. Jacob blev en av åkarna i laget, och började i samband med det att tävla i elitklassen. Två år senare bestämde han sig för att ge ­cyklingen en rejäl chans. ”Det var då jag började träna specifikt för att lyckas som cyklist, och det var då jag började prioritera cyklandet”, säger han.

Han åkte på allt fler tävlingar, och rätt som det var befann han sig i velodromen i Falun. Det krävdes inte många ­meters ­trampande förrän det stod klart att ­bancykling var något som passade honom. ”Jag tycker att det är så jäkla kul att cykla på bana”, konstaterar han. Allra roligast tycker han att poängloppen är. Det är masstartslopp över 40 kilometer med spurter var femte varv som ger poäng till de främsta. ”Sen kan du också samla poäng genom att varva ­klungan, och den cyklist som har flest poäng vid ­målgången vinner loppet”, förklarar han.

 

Fakta: Jacob Wihk
Född: 31 år.
Bor: Stockholm.
Yrke: Budcyklist.
Team: Ryska posten racing team.
Styrka som cyklist: Explosiv och snabb, men samtidigt uthållig.
Meriter: 5 guld och 1 silver på ban-SM 2018, 5 guld på ban-SM 2016, silver på bud-VM 2016, tre slutsegrar i Stockholmscupen på landsväg.
Jacob på Instagram: Sök på namnet ”wihk”.
Jacobs vlogg: Sök på namnet ”Jacob Wihk” på Youtube.

 

”Varven löper på riktigt fort”
Andra discipliner inom bancyklingen är till exempel sprint, tempolopp, förföljelselopp och elimineringslopp. Den längsta individuella tävlingssträckan är 40 kilometer, vilket i Faluns 190 meter långa velodrom motsvarar drygt 200 varv. ”Det blir ju några varv att klara av, men det brukar gå bra. Varven löper på riktigt fort medan man har fullt upp med att titta på hjulen runt omkring för att undvika kollisioner”, säger han.

Fem guld av sex möjliga
I februari 2016, efter ett fåtal träningspass i velodromen, stod han på startlinjen när landets bästa bancyklist skulle koras vid de svenska mästerskapen. Tävlingarna blev en fullständig succé för honom, och han vann guld i samtliga fem discipliner. I fjol tvingades han lämna återbud till bancykel-SM eftersom han var i Belgien och tävlade med Ryska posten racing team, men 2018 var han tillbaka. Och att han var tillbaka med besked visade han genom att vinna fem av sex möjliga guldmedaljer.

Det var bara i disciplinen scratch, det vill säga masstart över 15 kilometer, som han missade guldet och fick nöja sig med ett silver. ”I scratch ska du komma först i mål, och på SM bestämde jag mig för att attackera med sex varv kvar. Men sen slog jag av på takten för att spara mig vilket visade sig vara helt fel eftersom jag inte alls kunde svara när det kom en cyklist bakifrån. I övrigt var det ett lyckat mästerskap för min del”,
konstaterar han.

Explosiv cyklist
Att bancykling passar Jacob står bortom alla tvivel, och enligt honom har han sin ­explosivitet att tacka för det. ”När du cyklar på bana går det fort, så du behöver vara snabb för att lyckas vinna”, säger han, och fortsätter: ”Sen är det ofta trångt och stökigt i ­velodromen, så det är bra att vara ganska teknisk och så måste du vara på hugget hela tiden”. Det senare gäller särskilt då ­bancyklarna saknar bromsar. ”Det enda du kan göra om det ­inträffar något oväntat är att svänga undan och hoppas på det bästa”, säger Jacob.

 

 

Spurtträning
Jacob odlar sin snabbhet genom att köra en hel del fartökningar under sina träningspass. ”Jag brukar träna på att spurta genom att ladda på för fullt från en utgångsfart på cirka 40 kilometer i timmen”, säger han.

Den typen av träning kan utföras nästan var som helst, men när han ska träna i bana är han hänvisad till Falun eftersom det inte finns någon velodrom i Stockholm med omnejd. Men att köra de dryga 20 milen som skiljer orterna åt är inget han kan göra varje dag. ”Under hösten och vintern åker jag så ofta jag har ­möjlighet, vilket brukar bli ett par helger i månaden”, säger han, men lägger sedan till: ”Men även om bancykling är en speciell gren av ­cykelsporten så är det ju fortfarande cykling. Så all träning jag gör på cykeln har jag ju nytta av”.

Ryska posten mönstrar ett bra lag
Det är i velodromen som Jacob än så länge har lyckats allra bäst, men eftersom sporten är liten i Sverige och tävlingarna därför är få så är det på landsvägen han tävlar flitigast. På meritlistan finns bland annat total­seger i Stockholmscupen tre år i rad, och en ­sextonde plats på Scandinavian race. ”Jag tycker att det är fantastiskt kul att cykla, men för egen del har jag inte nått de resultat jag hoppats på när det gäller landsväg. Men kanske att det kan bli ändring på det nu när vi har ett så bra lag som vi har den här säsongen med Ryska posten racing team”, säger han.

I dag består Ryska posten racing team av sju åkare, och den svenska mästaren Richard Larsén är en av dem. ”Att budfirman och cykellaget är så tätt sammankopplade tror jag kan ge oss unika möjligheter att lyckas. Ta till exempel det faktum att alla åkare i teamet erbjuds cykelbudsjobb, vilket skapar förutsättningar för den som är intresserad att satsa och utvecklas”, säger Jacob.
De framgångar som hägrar för Jacob får dock inte låta vänta på sig allt för länge, för Jacob är osäker på hur länge hans elitsatsning kommer att pågå. ”Vi får se hur länge jag kör. Jag är 31 år, och jag tar en säsong i taget”, säger han, och fortsätter: ”Men jag hoppas kunna bidra till att utveckla Ryska posten racing team så att det blir ett riktigt bra lag. Och om alla nuvarande cyklister stannar kvar i laget tror jag att den här säsongen kan vara början på något stort. Det känns jättekul”.

Innan han så småningom lägger cykeln på hyllan skulle han även vilja försöka sig på något som många bancyklister gett sig i kast med, nämligen att cykla så långt som möjligt i velodromen på en timme. ”Det har jag aldrig provat, men det vore väldigt kul att se hur långt jag kan cykla. Jag har pratat med gänget uppe i Falun om det, så det borde absolut gå att få till”, säger han.

”Det går att komma hem riktigt trött”
Grunden i sin träning lägger Jacob under arbetsdagarna som cykelbud. Vanligtvis hinner han cykla mellan fem och tio mil innan det är dags att ställa undan budcykeln för dagen. ”Vi arbetar på provision så egentligen är det upp till var och en hur mycket man vill cykla på en dag, men det går att komma hem riktigt trött om man vill”, säger han, och tillägger: ”Jag brukar ha svårt att ta det lugnt, och jag tar gärna i lite extra när det till ­exempel är igångdrag efter ett rödljus. Ibland lägger jag in intervaller på turerna för att få extra träning”.

Om all denna träning är optimal för honom som ­elitcyklist har han dock inte undersökt. ”Jag är själv nyfiken på vad ­budcyklingen ger mig, och visst är jag en aning fundersam över om det möjligen blir för mycket cyklande”, säger han. Dessa grubblerier hindrar honom dock inte från att cykla ännu lite mer när arbetsdagen är slut. ”Under hösten och vintern brukar jag köra intervaller på testcykeln om jag inte är allt för trött när jag kommer hem”, ­säger han. Helst kör han då korta, hårda intervaller. ”Jag kanske inte jublar varje gång jag sätter mig på cykeln för att köra 40/20-intervaller, men det är ändå en favorit”, säger han, men lägger efter en kort paus till: ”Men det absolut bästa träningen är distanspassen med polarna. Det är väldigt trevligt, och så slipper man lida”.

”Jätteroligt på jobbet”
Trots att Jacob är utbildad pilot och ­därmed skulle kunna söka en tjänst som tar ­honom till jordens alla hörn har han valt att fortsätta sitt arbete som budcyklist i Stockholms innerstad. ”Jag har alltid haft ett fantastiskt fint stöd av Ryska posten i min ­cykelsatsning”, säger han. Dessutom har han alltid trivts bra med att fara runt på gatorna i huvudstaden. ”Jag har jätteroligt på jobbet”, säger han.
Som budcyklister fraktar Jacob och hans kollegor försändelser av vitt skilda slag. Det finns egentligen inga andra begränsningar än att det ska gå att få med på cykeln. ”Vi kör ganska ofta kuvert, luncher och paket med kläder. Men det händer också att vi får lite ovanligare körningar. För en tid sedan körde jag till exempel en helt vanlig penna från en adress till en annan”, säger han.
För det mesta håller han till innanför tullarna när han budar, men då och då får han en beställning av en längre körning. ”I somras var det en kund som ville ha en försändelse från Stockholm till Vaxholm. Det är ungefär 35 kilometer enkel resa, så det blev ett bra träningspass den dagen”, säger han.

Kalla fötter är inte roligt
Han får dock tillstå att alla dagar inte är lika fina som de då det erbjuds långcykling i sommarvärme. ”När det är nollgradigt och regn, och man blir kall och blöt om fötterna, är det inte särskilt kul att vara budcyklist. Inte heller om det är massa snö eller riktigt kallt. Men jag kör med dubbdäck på vintern och så klär jag på mig mycket, och då brukar det ändå funka”, säger han.

 

 

Världens näst bästa budcyklist
De kunder som får Jacob som leverantör kan skatta sig lyckliga. Han är nämligen väldigt duktig på sitt jobb, och det finns inte många budcyklister i världen som levererar ­försändelser snabbare än vad han gör. Det visade han på bud-VM i Paris år 2016, där han slutade tvåa. ”Det var väldigt kul, och jag är riktigt nöjd med den insats jag gjorde där”, säger han. Lite ­förenklat kan disciplinen beskrivas som orientering på cykel.

En mer detaljerad beskrivning ger besked om att ­cyklisterna tar sig fram på en bana, fri från trafik, där ett antal platser, så kallade checkpoints, ska besökas. Inför tävlingen får varje deltagare ett manifest där det står vad som ska hämtas och lämnas, och på vilket ställe det ska ske. ”Det gäller ju naturligtvis att cykla fort, men det är minst lika viktigt att lägga upp en bra plan för hur man ska cykla”, säger han. Ett litet misstag kan nämligen få stora konsekvenser. ”Banorna är enkelriktade, så om man cyklar förbi en checkpoint av någon anledning så går det inte bara att vända, utan då får man cykla runt en sväng tills man kommer tillbaka till checkpointen”, konstaterar Jacob. Tävlingen för två år sedan lockade flera hundra hugade deltagare, varav 80 fanns med i den tre timmar långa finalcyklingen.

Men trots att Jacob stortrivs med sitt arbete är han intresserad av att prova nya utmaningar inom yrkeslivet. ”Jag är sugen på att prova en annan roll i företaget. Det skulle vara roligt att använda huvudet lite mer, och samtidigt se hur tävlingscyklandet skulle påverkas utan de många mil jag nu cyklar varje dag”, säger han.

Fikat lockar mer än skidorna
Möjligen är Jacob på väg att ge upp budcyklandet, men det råder för den sakens skull inga tvivel om att det är cykel som är hans stora intresse. Men han har även andra intressen i livet. ”Jag är en social person som gillar att umgås med mina vänner, men när vi träffas blir det i och för sig alltid att vi pratar om cykel eller något som är cykelrelaterat”, säger han med ett skratt, och fortsätter: ”Sen har jag börjat videoblogga, det ger viss avkoppling att filma och att klippa ihop filmerna även om de också handlar om cykel”.

Skidåkningen, som Jacob älskade som yngre, har i dag en minimal plats i hans liv. ”Jag gillar att åka skidor, och visst händer det att jag saknar det. Jag försöker åka någon gång per år, men jag känner att jag börjar bli för gammal. Jag vill hellre sitta och fika än att faktiskt åka”, säger han.

Ingen skräpmat
Att fikat lockar mer än skidåkandet är kanske ändå inte så konstigt, för fika och mat ligger Jacob varmt om hjärtat. Med alla de mil han avverkar och alla de träningstimmar han genomför skulle man kunna tänka sig att det är svårt för honom att få i sig tillräckligt med energi. Men den problematiken brottas han inte med, snarare tvärtom. ”Jag älskar mat, och även om jag egentligen är mätt efter en portion kan jag utan problem trycka två till. Och jag behöver ju visserligen mycket näring när jag cyklar så mycket som jag gör, men jag har samtidigt relativt lätt att lägga på mig onödiga kilon”, säger han, och fortsätter: ”Jag följer ingen särskild diet, men numera tänker jag på vad jag stoppar i mig. Jag skulle säga att jag äter bra mat som jag kompletterar med mycket sallad. Skräpmat har jag slutat med”.

Intaget av vätska är inte alls lika självklart som intaget av mat. ”Jag dricker väldigt dåligt under arbetsdagarna, det blir inte av. Men det försöker jag ta igen när jag kommer hem, och då går sodastreamern varm”, säger han.

 

Text: Calle Olsson  Foto: Alexander Bello & Jimmy Hansen