Vi vet alla att det är bra med återhämtning, och att hård träning måste följas av att man tar det lite lugnare för att utvecklingen ska bli bra. Många delar också in sin träning i veckor, där olika veckor får ett särskilt fokus. Inte direkt för att det är något magiskt med just sju dagar (kanske möjligen gudomligt), utan för att det är smidigt för en cyklist som också måste foga in sina vanor i ett samhälle som just tänker i veckor. Men det här med lugnare veckor är något som kan vara förvirrande, och alla lugna veckor är inte stöpta vare sig i samma form eller med samma syfte. Så låt oss nyansera det här med lugnare veckor. Det är ju trots allt bara en knapp vecka var till Cykelvasan, och många vill använda de sista dagarna till att spetsa till formen lite extra. Då kan skillnaden mellan de tre veckorna vara bra att ha i bakhuvudet…
VILOVECKA
En vilovecka är inte särskilt konstig, utan ganska precis just vad det låter som – en vecka av vila utan cykelträning. Detta är något som en proffscyklist typiskt sett lägger in precis efter ett block med prioriterade tävlingar eller ett långt och hårt etapplopp, när luften gått ur lite och det är dags att ladda batterierna inför nya mål längre fram. En vilovecka fyller ofta också ett viktigt mentalt syfte, inte bara fysiskt. Vill man stilla sin träningshets en aning kan man också kalla en semestervecka där det inte går att träna för en vilovecka, vilket ofta är bra för att faktiskt kunna njuta av semestern utan att det dåliga träningssamvetet går och gnager.
ÅTERHÄMTNINGSVECKA
Om en vilovecka var enkel att begripa sig på, så är det lite knepigare att skilja på en återhämtningsvecka och en vecka som handlar om att toppa formen för att vara i bästa möjliga skick till ett viktigt lopp man ska köra. Men återhämtning är något som vi lägger in mellan veckor av hårdare träning, för att ge kroppen en chans att bygga upp sig mellan blocken av hårdare träning. Därför ska vi alltså försöka göra sådant som låter kroppen reparera sig på ett bra sätt. Det som sliter mycket är intensitet, så en återhämtningsvecka kan alltså med fördel vara en vecka där man tar bort de hårda passen, men fortsätter att köra de lugna. Vi vill ju fortfarande hålla igång men utan att det sliter för mycket, så då passar det fint att tänka så här.
TOPPNINGSVECKA
En toppningsvecka, vilket i vår anglofierade tillvaro alltmer ofta talas om som tapering, går också ut på att kroppen ska kunna överkompensera en del för den hårda träningen som körts innan, så precis som under återhämtningsveckan ska vi minska på den totala träningsbelastningen. Men, istället för att ta bort de hårda passen är det just hårda pass vi vill behålla, för att verkligen hålla systemet i topptrim för att prestera maximalt, men samtidigt inte vara nedtränade. Alltså plockar vi bort volym men behåller intensitet, och pass som sliter mycket undviker vi resolut. Intervallerna kanske blir lite färre, vilan mellan lite längre, och definitivt inte en massa tempodistans med taskiga kolhydratsdepåer så att kroppen blir som en söndertvättad trasa.
