Inte bara kan en bikefit förebygga ömma kroppsdelar, med dagens avancerade utrustning kan man bland annat i detalj se hur man ska finslipa sitt rundtramp. Hur fantastiskt låter det inte att få ett effektivare rundtramp utan smärtsamma intervallpass?

Text och foto: Jesper Andersson

Fin utrustning ger möjligheten till att analysera rundtrampet i minsta detalj.

Jag möter upp Jacob Moe och Kimmo Kananen utanför Team Sportia i Uppsala. Jacob har en bakgrund som dansk proffscyklist men är numera kiropraktor och arbetar en hel del tillsammans med Kimmo Kananen från Shimano med att hitta rätt sittställning för cyklister, vilket såklart är anledningen till att jag är här idag.

Som hojande reporter blir det en hel del olika cyklar som sadlas, och just för detta tillfälle har vi en Scott Addict till hands. Instruktionerna inför ett bikefitbesök är enkla: ta med dig cykeln så som du ställt in den samt utrustningen du vanligtvis cyklar i. Det har inte hunnit cyklas mycket mer än runt 25 mil på hojen inför besöket hos Jacob och det är klart att det kan vara svårt att upptäcka långdragna problem på så få mil, men man får åtminstone en känsla för akuta problem. Sadeln är inte riktigt min typ, så en del domningar i härligheterna samt att händerna visat vissa tendenser på att domna kan jag avslöja. Vidare så berättar jag för Jacob att jag haft en nacke som spökat ett par år och att jag jobbar med övningar från sjukgymnast. Med dessa ingångsdata sätter Jacob och Kimmo igång med bikefiten.

Första steget blir att undersöka utgångsläget. De sätter upp cykeln i en hållare och mäter med hjälp av laser precis hur cykeln är inställd så som jag levererar den. Det är en hel del mått som ska läsas av: sadelhöjd, sadelvinkel, sadelposition, reach, drop, ja en hel del! När alla mått är tagna ställer vi cykeln åt sidan och koncentrerar oss istället på den så kallade ”positionssimulatorn”. Vid första anblick påminner den om en spinningcykel, men det här är ett ­avancerat verktyg. Inte bara kan man justera hela sittställningen med alla dess olika parametrar steglöst, det som gör ”Bikefitting” systemet riktigt intressant är att man dessutom kan göra avancerade analyser på hela kroppsdynamiken samt analyser på rundtrampet! När riggen är en kopia på den Scott Addict jag har med mig hoppar jag upp och trampar ett tag. Jacob går och spanar likt en person som precis ska köpa en begagnad kolfiberram, synar minsta detalj!

”Jag hoppar upp och min första tanke är att jag sitter på en bmx.”

Vi tar en paus i trampandet och jag får istället följa med in i ett rum där han har sin verksamhet som kiropraktor. Efter lite böjande och bändande konstaterar han att min kropp, likt många hos ­cyklister har en aningen dålig rörlighet i vissa punkter.

Vi återgår till cykeln och nu får jag åtta sensorer fastklistrade på några av kroppens alla leder. Vid sidan av riggen står en kamera och när jag börjar trampa ser jag på skärmen framför mig hur jag sitter där och trampar med sensorerna som indikerar exakt hur kroppen rör sig. Kameran registrerar dessutom hur sensorerna rör sig i djupled, avståndet till och från kameran. Tillsammans får man en ­tredimensionell bild av hur kroppen rör sig under det att jag trampar. Skärmen med de olika punkterna får mig att tänka på datoranima­tioner och jag funderar på om jag kommer få ett digitalt filter som ser ut som Gollum från Sagan om Ringen. Just ja, det var ingen filminspelning. Med hjälp av analysen från programmet och sensorerna får Jacob ett kvitto på det han egentligen redan sett, jag tenderar att sträcka ut fotleden något vilket indikerar att sadeln sitter aningen för högt.

Förutom analysen av kroppens rörelse mäter riggen även riktningen och storleken på den kraft man lägger på pedalerna. På skärmen presenteras vektorerna och även om man inte är insatt i just bikefitting får man en klar och lättförståelig bild av vad som sker under hela rundtrampet. Mätningarna av rundtrampet sker ungefär 50 gånger per varv, så risken att man missar något intressant i rundtrampet är väldigt liten.

Kimmo och Jacob diskuterar under tiden jag trampar glatt. Jag får hoppa av och de gör lite justeringar på sittställningen. Jag hoppar upp och min första tanke är att jag sitter på en bmx, men efter lite trampande känns det bättre och några minuter senare känns det naturligt. Styret är flyttat aningen längre bak och likaså sadeln. De gör ytterligare en analys av rundtrampet och skärmen presenterar en ökad effektivitet. Man kan också se att benet där jag har något sämre rörlighet genererar en kraft rakt ner mot centrum av vevpartiet då vevarmen står i läget klockan tolv, när man i själva verket vill att kraften ska vara rakt framåt. Jacobs hypotes är att den ”inte fullt så suveräna rörligheten” gör att benet inte lyfts så pass mycket som det skulle behövas och istället blir vilande på pedalen, så jag blir för­passad till massagebänken för lite töjande, bändande och knäckande.

Tillbaka på riggen genomför vi ytter­ligare en analys och krafterma som pekar in mot centrum är inte borta helt, men de är något mindre och effektiviteten ökar någon ­procent. Störst skillnad gör det när man verkligen tänker på hur man trampar: framåt, neråt, bakåt och uppåt.

Vi känner oss nöjda och Kimmo hämtar Scotten som fortfarande har inställningarna jag kom med. Nu blir känslan omvänd, satt jag verkligen såhär högt? Jag känner mig lite dum men samtidigt glad. Väl hemma ­mäter jag och jämför med min egen hoj som jag cyklar mest på, skillnaden i sadelhöjden skiljer några ­millimeter. Men då ska det tilläggas att bike­fiten är utförd på en landsvägscykel och min egen hoj är av stig­cyklartypen.

En optimering av sittställningen tar i runda slängar tre timmar och kostar mindre än ett par bra skor. Innan man jagar gram på sadelstolpsklämmor och flaskställ så borde man se till att man sitter ordentligt på hojen. Man kan tro att en bikefit kanske främst är till för elitcyklister som vill ha ut maximal prestanda, men faktum är att det är minst lika viktigt, om inte viktigare, för motionärer som cyklar en hel del. ”Det är jättevanligt att seriösa motionärer kommer in med ömma kroppsdelar till följd av att de sitter i en allt för aggressiv sittställning” säger Jacob. ”De ser på tv hur proffsen sitter och försöker efterlikna sittställningen genom att bland annat sänka styret, att de sedan får problem med nacke och axlar är en annan femma.”

Vidare säger Jacob också att ”Många tror felaktigt att man får räkna med att få ont när man börjar cykla. Så ska det inte vara, med rätt sadel och korrekt inställd cykel kan nästan alla cykla minst några timmar utan att få ont.”

Om jag som motionär vill justera lite där hemma i garaget, har du några tips? ”Gör små justeringar och skriv gärna ned var du började och vad du har förändrat, så att du kan gå tillbaka om det blir sämre. Annars föreslår jag såklart att du kommer till mig och får hjälp från grunden.”

För mer information om Jacob Moe’s verksamhet, besök www.bikeoptimizer.se