Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Cycling Plus
Intervju

ROBIN WALLNER OM SIN FINA SÄSONGSINLEDNING

Foto: Niklas Wallner
Foto: Niklas Wallner

Robin Wallner tog för ett par år sedan klivet över från Downhill till Enduro, och sedan dess har han kommit högre och högre i resultatlistorna i Enduro World Series – motsvarigheten till en världscup. Efter två deltävlingar i årets EWS kan man konstatera att han nu är bättre än någonsin, med en tredjeplats i första rundan i Chile och en sjätteplats trots sjukdom i den andra rundan i Colombia. Det gör att han för närvarande ligger tvåa i totalen, en podieplacering han har starka förhoppningar om att kunna behålla under säsongen. Men först står det Enduro i Göteborg i programmet…    

 

Hej Robin! Hur kommer det sig att det gått så bra för dig under säsongsinledningen?

Jag har ju varit där uppe och nosat strax utanför pallen ett tag, och podiet har ju varit mitt mål ända sedan jag blev fyra på EWS i Whistler. Sen blev det inte så under förra säsongen av olika anledningar, men jag har ändå känt att om jag bara har tålamod så kommer det hända förr eller senare. Så det är klart att det var helt grymt att få göra det redan första rejset för året och sedan vara sexa fast jag var sjuk i andra tävlingen, och bevisa för mig själv att jag håller den standarden. Att det är något som jag kan göra varje helg.

Känns det annorlunda denna säsongen för dig mot förra?

Vi har egentligen inte ändrat så mycket i upplägget mer än att jag varit i Finale i Italien under större delen av försäsongen och kört. Så jag har kunnat cykla mycket mer utför och Enduro-specifikt under framförallt januari och februari än jag brukar. Det har nog gjort att jag kunnat komma till de två första rejsen lite mer förberedd. Men det är inte så att jag kommit ut på banan och känt mig sjukt mycket grymmare. Det är extremt små förbättringar som behövs för att vara där uppe på podiet i jämförelse med att vara exempelvis åtta eller något liknande, för det är oerhört hög nivå på alla som är med och kör numera i topp 30.

Sen är det klart att jag samlar på mig erfarenhet hela tiden, och framförallt känner jag mig väldigt mentalt trygg numera. Det spelar in, och jag har vågat vara ganska kylig och avslappnad istället för att stressa kring tävlingarna. Och det gör att man kan hålla en jämnare nivå och hålla ihop det bättre ute i skogen, i jämförelse med om man har en lite mer stressad approach.

Vad betyder den fina inledningen inför resten av säsongen?

Det kändes ju väldigt bra att komma in i säsongen på ett bra sätt, för förra säsongen inledde jag med att bryta första tävlingen. Då kommer man till andra tävlingen med mer stress och en känsla av att man verkligen måste hålla ihop det, och då kör man ju helt klart sämre. Det är helt enkelt väldigt svårt att köra bra tekniskt utför om man inte är avslappnad, och det blir sjukt mycket enklare att vara det om man kan komma in i det som jag gjort nu. Min teamkompis Lewis Buchanan inledde till exempel med en 21:a plats vilket han tog som ett nederlag, och i andra tävlingen tog han i lite mer men då blev han 22:a istället.

Vad är målet för säsongen, nu när du nått målet om att ta en podieplacering?

Det är klart att det hägrar att kunna hålla i det i totalen. Och även om vi bara kört två tävlingar känns det ganska lovande ut inför att kunna bibehålla en plats på podiet. Skulle jag bli topp fem skulle såklart det fortfarande vara ett sjukt bra resultat eftersom jag var 11:a förra året, men det kommer komma tävlingar som borde passa mig ganska bra. Hela säsongen verkar egentligen bestå av ganska mycket ”alp-aktig” cykling, och det brukar vara det som passar mig allra bäst. Så jag har ganska goda förhoppningar får man säga!

Robin på Ibis nya Ripmo 29er, som han kört under säsongen. Foto: Niklas Wallner
Robin på Ibis nya Ripmo 29er, som han kört under säsongen. Foto: Niklas Wallner

De som säger att 29ers är snabbare måste fått vatten på sin kvarn nu när du gått över till större hjul inför denna säsongen, med Ibis nya Ripmo 29er?

Jag har kunnat testa ganska mycket under offseason vilket som verkligen är snabbast, och i vissa moment är 29an ju helt klart snabbare. Det är inget snack om det. Men sedan finns det moment där den inte är det också, och Sam Hill som vunnit båda de första tävlingarna i EWS kör ju på 27,5:a. Så det är ju inte som att det inte går att vinna på en cykel med mindre hjul. Lewis i mitt team kommer till exempel köra på vår 27,5:a under nästa tävling, efter att han gjort tester på sin hemmabana där han var snabbast med mindre hjul. Så jag tror det är väldigt individuellt vad som passar bäst, beroende på längd och sådant. Men jag känner mig otroligt nöjd med mitt val och kommer fortsätta på 29-tummaren.

Annons

De första två tävlingarna i årets EWS var i Sydamerika. Hur var de tävlingarna?

Det var två väldigt olika tävlingar. Vi var på plats i Chile till första tävlingen ganska tidigt eftersom det var på 3000 meters höjd. Det är ju ganska krävande och man har ju mer eller mindre fullt upp med att bara vara där när man är van vid strax över havsnivå. Tävlingen i Chile var väldigt damm-hal och torr, med väldigt långa och snabba tävlingssträckor. Men samtidigt var det partier under sträckorna som nästan blev som någon slags transport, där man bara kunde åka med. Tävlingen i Colombia var totalt raka motsatsen, med korta sträckor och korta transporter. På pappret såg det ut som att det skulle vara ett enkelt race, men det var det verkligen inte, för när sträckorna blir kortare höjs intensiteten, och det regnade i princip varenda dag under tävlingsveckan så att det blev väldigt lerigt och tungt. Det kändes bra för min del att kunna leverera på två helt olika typer av rejs.

Enduro är ju en ganska ny tävlingsgren fortfarande. Var tycker du sporten står i år i jämförelse med förra året?

Det är inga direkta jätteförändringar, eftersom man hittat ett koncept som funkar ganska bra. Men det har satt sig lite mer organisationsmässigt så man vet vad man kan vänta sig på de olika tävlingarna. Det man märker mest är att det blir mer publik på tävlingarna, speciellt nu i Colombia där tävlingen mer eller mindre gick i och runt en stad, med TV-sändning från stads-prologen och sådana grejer. Professionalismen stiger hela tiden, vilket också gör det roligare att tävla när man känner att det är proffsigt upplagt.

I helgen står du ju på startlinjen i årets första deltävling i Enduro Sweden Series i Göteborg. Har du något tips till dina medtävlande som inte är EWS-stjärnor?  

Framförallt att njuta av dagen och inte stressa för mycket för att det är tävling. Det tänkte jag göra i alla fall! Speciellt de dagar när det är riktigt jävliga förhållanden är det väldigt lätt att man hamnar i en slags nedåtspiral om man inte intalar sig själv att ”Det här är ju det roligaste jag vet!”. Sådana dagar blir det ofta mycket gnäll från dem som inte gillar det här med regn och lera, och det ser man direkt i resultatlistan sedan. Så det gäller att se till att man njuter av att få vara ute och köra, oavsett nivå.

Tack, och lycka till i helgen!

Tack själv! Jag har ju inte tävlat i Göteborg innan så det ska bli spännande!

 

Den som vill se vår svenske världsstjärna köra Enduro bör alltså se till att ta sig till Änggården i Göteborg på söndag, där den svenska säsongen drar igång med en rivstart! Det är dags för Glennduro!    

Foto: Niklas Wallner
Foto: Niklas Wallner

Förra året gjorde vi ett större reportage med Robin, vilket du kan läsa här: https://www.cyclingplus.se/artiklar/allt-om-mtb-moter-sveriges-varldsstjarna-i-enduro-robin-wallner/

 

Lämna en kommentar

Annons
Read previous post:
KRAMP

Close